93-åriga Eva-Lisa Wittberg växte upp i Hablingbo. Efter examen flyttade hon till Uppsala för att studera till sjuksköterska. Men 1963 återvände hon till ön för att slå sig ner i Slite, där hon bor än i dag. En gång i tiden i hus med man och barn, nu på Kilåkerns äldreboende.
– Man förlorar så mycket när man blir äldre. Man förlorar vänner och familj. Sedan blir synen sämre, hörseln blir sämre, rörelseförmågan blir sämre, säger Eva-Lisa Wittberg.
– Och ovanpå det kom pandemin.
Vi slår oss ner vid köksbordet i hennes rum på Kilåkern. Här har hon spenderat otaliga timmar det senaste året. Vilket kanske inte varit någon större börda för Eva-Lisa, som beskriver sig som "lite asocial". Men hon har verkligen saknat friheten, sina anhöriga och kyrkan.
– Det har varit ett kämpigt år. Ju äldre man blir desto större blir behovet att få träffa sina anhöriga. Den tid man har kvar är i högsta grad begränsad, säger hon.
Sönerna har Eva-Lisa haft på besök. I övrigt har kalendern ekat tom.
– Det här är mitt hem. Därför har det känts märkligt att någon annan bestämt att jag inte får ta emot besökare, säger Eva-Lisa och fortsätter:
– Men jag förstår så klart varför.
Eva-Lisa tror att pandemin skadat många äldre.
– Vi har blivit bestulna på mycket.
Men ingen skugga ska kastas på personalen på Kilåkern, menar Eva-Lisa.
– De är fantastiska, de har sådant tålamod.
Förutom isoleringen har provtagningen varit värst. 16 gånger hon fått en pinne i näsan.
– Det har i allra högsta grad varit obehagligt, säger hon.
Som tur är har alla prover varit negativa, och i dag är Eva-Lisa vaccinerad. 93-åringen höll coronan stången.
Har du varit rädd för att bli smittad?
– Jag blev mer och mer rädd med tiden. Inte just för att få det själv, utan för att anhöriga skulle få det.
Som så många andra längtar Eva-Lisa efter den dagen då regeringen beslutar att släppa på restriktionerna.
– Man har kommit utanför samhället. Så jag ser fram emot att komma ut, att få gå i kyrkan som jag saknat. Och jag ser fram emot att röra mig i naturen och gå längs stranden.
När tillfälle ges vill Eva-Lisa promenera längs Lillungsrev i Slite.
– Det är världens finaste promenad.
Affären har hon inte besökt på över ett år, så det ska också bli spännande, säger Eva-Lisa.
– Det är inte så viktigt i och för sig, men i en pandemi blir små saker stora. Så det ska bli spännande att komma ut och se vad som hänt.