Ulf Broman har provfiskat från Gothem till Valleviken, abborren är klart på väg tillbaka. Med sin båt hjälpte han till att bogsera ut granarna utanför Slite.
Julen har dansats ut och när Sportfiskarna efterlyste granar var det många som nappade. Tillsammans med flera skolklasser och engagerade lärare och elever som varit med och gjort jobbet har granarna bundits ihop med rep, försetts med rejäla tyngder och körts ut med båt från Slite.
– Granarna ger abborrarna skydd och kommer att göra skillnad, säger Ulf Broman, skeppare på sin lilla plastbåt som tar ett par elever i taget med ut.
Fiske har alltid legat Ulf Broman varmt om hjärtat. Han var med om den explosion som rådde för några decennier sedan, då havet var fullt av abborre. På bara ett par år försvann hela stammen. Orsakerna är sannolikt flera, naturliga variationer, hårt fiske men också en markant ökning av skarv nämns som tänkbara faktorer. Nu verkar beståndet vara på väg tillbaka.
– Jag har provfiskat från Gothemhammar till Valleviken. Vi har fått abborre även ute i havet och stammen är väl etablerad nu, säger Ulf Broman:
– Det känns hur bra som helst, abborre är en bra matfisk samtidigt som det är en bra sportfisk.
Sportfiskarnas Joakim Lyander och eleverna Dora Kolmodin och Vidar Hotherhöj fick en härlig tur på havet, granarna tog de med ut på släp.
I området kring Lännapirarna i Slite har Ulf Broman under de senaste sex åren sett mängder av yngel från abborre. Det är också där som Sportfiskarna för första gången på Gotland sänker begagnade julgranar i havet, för att bilda lekplatser och skyddande miljöer för fisken.
– För två år sedan sänkte vi julgranar i ett av träsken i Lojsta, säger Joakim Lyander, projektledare och regionalt ungdomsansvarig för Sportfiskarna på Gotland, och berättar att liknande projekt på fastlandet har visat goda resultat.
En samundervisningsklass från Gråboskolan fick äran att sänka de sista 30 granarna i havet utanför Lännapirarna i Slite.
Stormar och oväder har gjort att de sista 20 insamlade granarna fått vänta på land, men en samundervisningsklass från Gråboskolan hjälpte i fredags till att göra jobbet.
I en lek fick eleverna först lära sig hur näringskedjan i havet fungerar, där de fick låtsas vara spiggar, abborrar och lärarna gäddor. Därefter var det dags att spänna fast flytvästarna.
Sportfiskarnas Joakim Lyander fick kliva över i den mindre pråmen för att häva i de sista granarna.
– Det teoretiska i läroplanen blir praktiskt och på riktigt här, säger läraren Lena Persson medan eleverna Dora Kolmodin och Vidar Hotherhöj hoppar i Ulf Bromans båt:
– Jag är lite nervös, det var länge sedan jag åkte båt – då var jag nog bara tre år, säger Vidar Hotherhöj.
Joakim Lyander och eleverna Dora Kolmodin och Vidar Hotherhöj hjälptes åt att sänka granarna i havet.
På en plats som nu har markerats ut med en röd boj sänks granarna till botten, på ungefär fyra meters djup.
– Det är nu, när vi ser att vi får en del abborre, som vi ska vara extra försiktiga med uttaget. Det gäller att man inte tar upp mer abborre än vad man behöver, säger Joakim Lyander och berättar för eleverna hur abborren i vår kan leka och lägga sin rom i den risvase som de hjälpt till att skapa i havet.
Välviljan att skänka granar har varit stor. Joakim Lyander surrar med miljövänliga rep i stenplattor som sedan sänks till botten på fyra meters djup.
Från den första mars är abborren fredad och det gäller fiskeförbud i havet under hela lekperioden, fram till den sista maj. När fisket är tillåtet igen under sommaren uppmanar länsstyrelsen till att maximalt ta upp max fem fiskar per dag och ingen över 30 centimeter.
– Det är särskilt viktigt att vara rädd om de stora exemplaren, de har bra gener och lägger mycket rom. Stora fiskar håller dessutom ekosystemet i balans, eftersom de äter mycket fisk i form av spigg och smörbult, säger Joakim Lyander.
Joakim Lyander med en gotländsk abborre av det större formatet, som mättes och återutsattes i havet igen.
Ulf Broman ser stora möjligheter att fortsätta hjälpa abborrstammen tillbaka runt öns kust med granar som sänks i skyddade vikar och lugna vatten.
– Nästa år hoppas jag att vi kan fortsätta samla in mer granar ideellt, säger han.
En liten röd boj ska visa var granarna sänkts, för att varna sjöfarare och fiskare att risvasen finns på bottnen.