Det finns många fördomar om Slite, har Tiril Hegge och Adam Christiansson märkt. "Folk frågar om vi inte ska hyra av dem, så att vi kommer närmare stan. Varför skulle vi göra det när vi bor i detta fantastiska hus", säger Tiril.
Tiril Hegge och Adam Christiansson brukar få ömkande blickar när de berättar var de bor.
– Det är faktiskt inte barnmisshandel att låta sitt barn växa upp i Slite. Även om man kan tro det på reaktionerna man får ibland, säger Tiril medan hon vaggar Hemming, snart tre månader, till söms.
Hon är 35 år och kommer från en mellanstor stad i Norge, han 32 år och från Visby.
– Jag provade på att bo i Örebro, klämde även lite på Stockholm. Örebro var okej, men nej, Stockholm var inget för mig, säger Adam Christiansson.
Paret började dejta 2020 och är på många sätt typiska för den generation som bildat familj under och efter pandemin. De längtade efter att bo nära havet, ha en trädgård att påta i, plats att breda ut sig – och mest av allt lite lugn och ro.
– Vi började med att bo ihop i min lägenhet i Visby. Ganska snabbt kom vi fram till att vi behövde flytta någon annanstans om vi skulle ta nästa steg.
Men Tiril Hegge och Adam Christiansson var inte ensamma om att drömma om ett hus på landet vid den tidpunkten. Pandemin ledde som bekant till att priserna på bostadsmarknaden sköt i höjden – vilket den som gav sig in i budgivningen snart blev varse.
Adam var från början inställd på att flytta söder om Visby. "Man hamnar väl lätt i samma tankegångar som alla andra."
– Vi var med och budade flera gånger, men det kändes rätt hopplöst faktiskt. Utropspriset kunde ligga på 3 miljoner, så skenade det plötsligt iväg till 10 miljoner, säger Adam.
Letandet på Hemnet tjänade ingenting till. När ljusningen till slut kom var det inte från mobil- eller datorskärmen. Man kan säga att Tiril gick rakt in i sin husdröm, bokstavligen.
En bild på Othem-Boge hembygdsförening visar hur huset såg ut innan det fick sin mexitegelfasad.
– Jag jobbade i laboratoriet på Cementa då och brukade gå runt en del i Slite på mina lunchpromenader. Det som slog mig var hur mycket historia det fanns där. Gamla fina 20-talsvillor, art deco och all den där häftiga industriarkitekturen som Cementa tagit till orten. Och så såg jag den här villan ...
Mexitegelvillan på Östervallagatan i Slite byggdes 1924 och har en boarea på runt 200 kvadratmeter. Med vindsvåning, källare och uthus snackar vi runt 400 kvadratmeter. Och den var till salu.
När Tiril såg salen med tillhörande burspråk fanns det ingen återvändo. "Det är fantastiskt här på julen. Tänk dig en julgran här", säger hon.
Huset var tidigare bed & breakfast. 24 personer fick man plats med då. Med andra ord finns det gott om rum när paret får besök.
– Jag vet inte jättemycket om husets historia, men jag har hört att det byggdes av en sjöingenjör som tävlade med någon annan om vem som kunde bygga det högsta huset. Vår sjöingenjör vann den tävlingen, berättar Tiril, som föll pladask för kåken.
Adam var mindre entusiastisk.
Heidelberg Materials (tidigare Cementas) anläggning reser sig över parets uteplats. "Man vänjer sig snabbt vid det. Det stör mig inte alls faktiskt", säger Tiril.
– Ja, det känns väl dumt att erkänna nu i efterhand, men för mig kändes det helt uteslutet att flytta till Slite. Det var något man passerade på vägen till Fårö i barndomen, när mina föräldrar behövde handla eller gå på Systemet.
Han var faktiskt inte ens med på första visningen av villan. Tiril däremot, hon gick därifrån stärkt i sin uppfattning.
Som i många äldre ståndsmässiga hus har detta två entréer och en av dem leder rakt in i köket. "Köket är väl det enda som vi inte är riktigt nöjda med. Det är i fint skick, men lite väl litet, så vi får se om det blir nån insats här", säger Tiril.
Burspråk, rum i fil, knarrande golv, pampig sal – för Tiril, som växte upp i ett gammaldags hus och inte kunde tänka sig något annat, fanns nu inga alternativ.
– Efter att jag kom in här och fick se mig om visste jag: Det är här jag ska bo.
När Adam väl såg villan kom han på andra tankar. Att man blev lovade huset – som hade en uthyrningsdel och helt saknade renoveringsbehov – för 4,5 miljoner kronor och slapp budgivning bidrog så klart.
Hur stort motstånd var det egentligen från Adams sida? Där är han och Tiril inte riktigt överens. "Du tvekade ändå hela den där sommaren efter att vi skrivit på kontraktet. Men när vi flyttat in gick det nog inte mer än två veckor förrän jag fick höra: Men – här har vi ju allt vi behöver, allt vi ville ha."
– Efter att ha varit med om alla de där hopplösa budgivningarna tidigare vågade vi inte chansa längre, så vi slog till, säger Adam.
Men det krävdes övertalning?
– Inte så mycket. Väl?
– Fast du tvekade ändå hela den där sommaren efter att vi skrivit på kontraktet. Men när vi flyttat in gick det nog inte mer än två veckor förrän jag fick höra: Men – här har vi ju allt vi behöver, allt vi ville ha, säger Tiril.
Parets son Hemming föddes 1 september.
Det har nu gått ganska exakt två år sedan de flyttade in – och de har inte ångrat beslutet en dag.
– Vi har verkligen allt vi behöver här. Ett otroligt hus med massa plats, vårdcentral, skola, vandringsleder i närheten. Jag jobbar för det mesta hemifrån, men om jag måste in till stan tar det 23 minuter till Rustarondellen, säger Adam.
– Nu har vi ju ett gym också, så det enda jag kan sakna här i Slite är ett kafé. Så att vi kan gå och ta en caffelatte. Som de hippa ungdomar vi är, säger Tiril, med en nypa självironi.
"Jag tycker inte att man ska hänga upp sig så mycket på såna där fördomar man har. Man kan göra en plats till det man vill", säger Tiril.
Om man är som ni var då och kört fast i sitt bostadsletande, vad ska man tänka på?
– Jag tror det är viktigt att släppa sina fördomar. Jag hade ju sådana om Slite och det förblindade mig. Tiril, som inte växt upp här och hört det där, kunde se mer fördomsfritt på Slite och en flytt hit. Visst, vi hade kunnat köpa något i Visby för samma pengar, men vi hade inte fått något som hade känts som ... En slutdestination. Det hade varit ett stopp på vägen till nästa hus i så fall. Jag menar, i det här kan vi verkligen bo livet ut.
– Ja, så är det väl. Jag tycker inte att man ska hänga upp sig så mycket på såna där fördomar man har. Man kan göra en plats till det man vill, säger Tiril.
Tiril Hegge och Adam Christiansson har hunnit bo i huset i två år vid det här laget. "Här kan vi verkligen bo livet ut."
När Helagotland tittar förbi förbereder sig paret för att Tirils släkt ska komma på besök från Norge.
– Det där var faktiskt en av punkterna på min önskelista när vi letade hus: Att vi skulle ha plats för dem utan att blev obekvämt för oss.
Hur många släktingar får ni plats med?
Tiril börjar räkna sängplatser tyst för sig själv.
– 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,10, 11, 12, 13 ... 14, och då får vi ha sovrummet för oss själva. Vi kan förresten få in två till, om de kan tänka sig att sova i mitt yogarum. Så 16!
Tiril Hegge och Adam Christiansson, Slite
Till saken hör att stället tidigare tjänade som bed & breakfast och då hade en kapacitet på 24 bäddar.
4,5 miljoner kronor är inte lite pengar, men Adam och Tiril fick alltså mycket hus för pengarna, och summan var överkomlig för paret.
– I efterhand är vi väldigt glada för att vi inte maxade och band upp oss på höga lån. Jämfört med många andra har vi klarat oss rätt bra genom den ekonomiska krisen, säger Tiril.
"Visst, vi hade kunnat köpa något i Visby för samma pengar, men vi hade inte fått något som hade känts som... En slutdestination", säger Adam.
Vägen till Helagotland-bilen går genom trädgården, som ofta exponerats på parets Instagramkonto Domherren 6.
– Ja, jag är väl nån sorts amatörträdgårdsmästare. Trädgård stod högt på min önskelista när vi letade, säger Adam.
I förbigående berättar han att ett av uthusen i själva verket är ett gammalt skyddsrum.
– Det är inte godkänt längre, så vi får se om vi vågar gömma oss där. Men det finns i alla fall avlopp och allt. Borde funka!
Ett skyddsrum i trädgården. Då har man väl allt?
– Det ligger något i det.