Allting började egentligen redan förra året när Jakob Dahn, som jobbat flera säsonger i Slite Strandby, blev tillfrågad om han ville hitta på något där Mirells matvagn stod förut. Svaret blev ett självklart ja. Allt han behövde var bara några vänner som kunde hjälpa till. Varken Aron Kraft eller Viggo Hertjärn Wester krävde särskilt mycket övertalning.
Under våren startade Jakob upp aktiebolaget medan Viggo renoverade vagnen samtidigt som han klurade på en meny.
– Jag visste ganska tidigt att jag ville göra panini, berättar Viggo och fortsätter:
– Vagnen har vi fått låna över sommaren, den har tidigare varit en strömmingsvagn men användes inte längre. Innan vi kunde ta hit den behövde den lite kärlek.
Aron hoppade på tåget först i maj, när Jakob insåg att han inte skulle kunna vara med som planerat under sommaren.
– Jag ringde tillbaka morgonen efter och sa: ”Nu kör vi”. Det här är ändå någon form av dröm man har haft hela tiden, säger Aron.
Jakob var den enda av de tre vännerna som varit i Slite tidigare. Aron kommer från Falun och Viggo från Stockholm. De hade ingen aning om vad de kunde förvänta sig av platsen.
– Vi förstod inte hur det skulle bli, det enda jag hade sett var satellitbilder. Jakob känner alla och har koll på platsen, så han är ovärderlig för oss. Vi har varit en väldigt bra trio, säger Viggo.
– Jag hann inte ens föreställa mig hur det skulle bli. Men jag är allt annat än besviken, säger Aron.
Nu har vagnen varit på plats i ungefär en månad. Bara några meter från havet med utsikt över kallbadshuset är läget perfekt, tycker de.
– Det blev verkligen en rivstart i början, mycket tack vare att det var så fint väder med många badgäster. Särskilt kul är det att folk kommer tillbaka flera gånger, för både mackorna och kaffet, säger Aron.
Men mycket gäster betyder också mycket jobb för två personer i ett litet kök. Jakob jobbar med annat under sommaren, men är med bakom kulisserna. Aron och Viggo har delat upp sysslorna mellan sig, men står båda i vagnen i stort sett hela dagen, varje dag.
– Vi går upp och börjar med förberedelserna vid sjutiden. Sen kommer vi inte härifrån förrän åtta på kvällen. Och sen går vi hit igen på kvällen och lagar middag till oss själva, säger Viggo.
Det innebär att de sällan rör sig långt ifrån vagnen. Sover gör de i en gammal husvagn bakom paninibaren.
– Den skulle till skroten egentligen. Men den funkar bra att sova i, säger Aron.
Blir ni inte trötta av att både umgås och jobba dygnet runt?
– Jag och Aron var någonstans mellan bekanta och nära vänner innan det här. Och jag tror att just det gjorde att det passade perfekt att ingå i ett företag med varandra. Vi båda tycker mycket om det här, och det ger oss energi, säger Viggo.
De är eniga om att det är härligt att känna att man gör något helt på egen hand.
– Vi har väldigt mycket frihet, vi kan göra i princip vad vi vill här. Det har verkligen varit en dröm för mig, och jag kommer nog absolut vilja syssla med det här en tid framöver, säger Viggo.
– Att vara servitör och säga ”hoppas det smakar” är en grej. Men att faktiskt ha gjort allt och själv servera maten är en helt annan, säger Aron.
Paninibaren håller öppet i augusti, sen väntar verkligheten. Aron pluggar till civilingenjör i Uppsala och måste tillbaka dit. Men kärleken till de grillade mackorna kommer säkerligen bestå.
Äter ni panini varje dag?
– Ja, svarar Aron.
Flera?
– Ja. Vi tröttnar aldrig, säger Viggo.