Fredrik Johansson startade organisationen Rena Mälaren för sex år sedan.
– Kolla vad klart vattnet är, det här är ju som att hoppa i Stilla havet jämfört med Stockholm, säger Fredrik Johansson strax innan han hoppar i vattnet i Slite.
Han är grundare till Rena Mälaren, en ideell organisation som bildades för sex år sedan tillsammans med den dagliga verksamheten Främja. Sedan starten har det genomförts cirka 600 dyk där det till exempel plockats upp 37 ton båtbatterier, 1 200 stycken elsparkcyklar och 241 ton övriga sopor.
Efter att i helgen ha dykt i Visby och Ronehamn hade det på måndagen blivit dags för att dyka i hamnbassängen i Slite för att plocka upp skräp som försämrar vattenmiljön. Besöket på ön är det första för den ideella organisationen.
– Det är fantastiskt att besöka den här underbara ön. Vi har ju gjort Holgerssons underbara skräpresa genom Sverige, där vi varit på ställen som Göteborg, Norrköping och Västerås. Vi har kontakter i Ronehamn med Gula Hönan-gänget och har bott gratis där, 32 personer. Det har givit oss möjligheten att göra det här, annars skulle det ju bli skitdyrt.
Verksamheten är kostsam och beroende av ekonomiskt stöd utifrån.
– Vi är helt ideella, det är ingen utav oss som lyfter några pengar. Några båtklubbar har gått in med gåvor när vi har varit hos dem, likaså några företag. Men vi hoppas att fler vill vara med och stötta kampen för rent vatten, säger Fredrik Johansson.
Med gemensamma krafter dras ett traktordäck upp ur hamnbassängen i Slite.
Något som i stort sett alltid återfinns i ”fångsten” är däck.
– Under projektets gång så har vi plockat upp 100 ton däck, vilket är sorglig statistik. Det vore önskvärt att kommunerna ser till att däck som används som fendrar fästs ordentligare med kättingar så att de verkligen sitter fast. Däck består ju av enbart oljor och bryts ner till mikroplaster, och dessutom så innehåller de PAH-olja som är cancerogen.
Ett traktordäck som dragits loss från bottendyn i hamnen.
Det absolut giftigaste som gänget plockar upp är dock båtbatterier som innehåller tungmetallen bly.
– De är tvärgiftiga, bly är något av det mest giftiga som finns neurologiskt sett. Får du i dig för mycket så dör du. En teori till att Romarriket gick under är ju att de drack ur blybägare och blev dumma i huvudet. Med tanke på de krig och skjutningar som pågår så känns det som att folk fått i sig alldeles för mycket bly.
Cirka 80 personer ingår i Rena Mälarens kärna. Vid de olika platserna där det dyks har gruppen också hjälp av volontärer. Två frivilliga som var på plats i Slite var Anne Sophie Noergaard och Pelle Schieber, hemmahörande i Stockholm.
– När vi fick reda på att Rena Mälaren skulle till Gotland kändes det perfekt att åka hit och vara med och hjälpa till, säger Anne Sophie Noergaard glatt.
Anne Sophie Kiergaard (mitten) och Pelle Schieber (till höger) var två frivilliga som ställde upp i Slite.
Minuter senare så är de fullt upptagna med att dra upp ett traktordäck som suttit fast i dyn på botten av hamnbassängen.
– Det man är mest imponerad av i det här gänget är repdragarna, det är de som gör det riktigt tunga arbetet med att dra upp alla de här stora däcken och andra tunga saker, säger Fredrik Johansson.
Han tror inte att Rena Mälaren kommer ha anledning att återvända inom kort igen.
– Det är väldigt rent här jämfört med resten av Sverige. Det är så oerhört klart vatten vilket förmodligen är en av anledningarna till att det inte ligger så mycket, för det är mycket svårare att slänga ner något när det syns i vattnet. Släpper du något vid ytan i Stockholm så är det ju borta på en gång. Det tror jag är ett av skälen, sedan kanske gotlänningarna är mer miljömedvetna än vad man är i resten av Sverige. Men med det sagt så lyfte vi ändå upp 4,5 ton skräp på två dagar i Visby och i Ronehamn.
Varav en del udda saker.
– Vi har hittat en fritös, råttfällor, en hårfön och så många däck då. Men i Stockholm plockar vi ju upp gamla tjock-TV, stereoanläggningar och allt möjligt. Sedan hittar vi även rätt mycket vapen när vi dyker i Stockholm, och även narkotika, säger Fredrik Johansson.