En bild från förr: Slitebaden på 1920-talet. Det fina kalkstensannexet revs 1952.
Ni minns väl Forrest Gump? Det briljanta med den filmen är dess förmåga att berätta så mycket av USA:s moderna historia genom en och samma man.
Hade det gällt Gotland, med en plats som centralgestalt, skulle den platsen kunna vara Slitebaden.
Grundaren var en grosshandlare som även var med och instiftade Ångfartygsaktiebolaget Gotland – som skulle komma att bli Rederi AB Gotland.
Senare låg här kontor för Slites första cementfabrik, vars verksamhet skulle komma att bli en nationell angelägenhet.
I slutet av andra världskriget behövdes byggnaden, som då blivit hotell, till förläggning för baltiska krigsflyktingar. Denna användning återkom sedan 70 år senare, efter det som har kommit att kallas för ”flyktingkrisen 2015”.
Sådant som friskolereformen har också märkts av, då lokalen under några år huserade Donnergymnasiet. De historiska vingslagen är många, helt enkelt.
Mestadels har Slitebaden ändå erbjudit hotellrum, mat och nöjen. I perioder har det gått bra – som när man körde catering till fabriken, lagade skolmat och dessutom bussade folk hit från Visby.
Men det har funnits svåra tider också. 2010-talet präglades av en ”ägarkarusell” och flera misslyckade försök.
– Det är svårt att få lönsamhet här, konstaterar även den nuvarande innehavaren Peter Patomella.
2017 köpte han stället för fyra miljoner kronor – mot bättre vetande, enligt egen utsago.
– Besiktningsmannen sa till mig att inte genomföra affären, han menade att det behövdes renovering för tio, femton miljoner. Jag prutade 250 000 och köpte ändå. Jag hade redan förälskat mig i det här stället.
Peter Patomella och Annica Österberg utanför Slitebadens klassiska fasad.
Mycket jobb har också gjorts, för ”massor av pengar”, enligt ägaren. Peter Patomella försökte inledningsvis driva restaurangen själv.
– Men jag misslyckades, flera gånger. Det var svårt att hitta personal och svårt att få ekonomi i det.
2021 fick Annica Österberg och hennes man ta över driften. Då ingick både krogen och hotellet, liksom Slite vandrarhem vid ishallen.
Hon beskriver erfarenheten som ”rolig och lärorik”, men det är fortsatt tufft. Restaurangen är inte längre öppen vintertid.
– Nej, maten och elen har blivit dyr och det lönar sig inte på lågsäsongen. Vi märker även att båt- och bensinpriserna slår mot bokningsläget på Gotland och inte minst ställena utanför Visby. Så vi får hålla igen lite och vara försiktiga, säger Annica Österberg.
Annica Österberg i köket. Här har det lagats mat åt många genom åren.
Enligt båda dessa entreprenörer är problemet väl definierat: Stället är för litet. Om Slitebaden ska kunna återse forna glansdagar, i stället för att slutligen gå under, behöver det växa, expandera, få fler ben.
– Hotellet måste bli större och säsongen längre, fastslår Peter Patomella.
Det är också hans vision.
Nyligen har bolaget ”Slitebadens annex och spa” startats, med målet att ”renovera upp den fula ankungen”. Denna är den bruna byggnaden utanför hotellet, mot hamnen till. Som inte alltid sett ut så, apropå historien – från början var den ett fint kalkstensannex.
Så blir det kanske inte igen, tanken är snarare en grön träbyggnad med tillgänglighetsanpassade rum, ett minispa och en yogastudio.
– Det finns även planer för trädgården, men det är ett senare projekt, avslöjar ägaren.
Kommer det åter att våras för Slitebaden? Det återstår att se.
Än är det en bit kvar till han kan sätta spaden i jorden. Annexet är omtvistad – den senaste ansökan om tillfälligt bygglov för boende där gick hela vägen till Mark- och miljööverdomstolen.
Peter Patomellas första skiss fick också nej, redan på regionnivå.
– Men jag gav då ett nytt förslag, som ligger för behandling. Jag har träffat grannarna och frågat vad de vill ha, de har till och med fått rösta om färgsättningen.
Ideerna presenteras lagom till ett dubbeljubileum: Huvudbyggnaden fyller 150 år och hotellverksamheten 100 år.
Oavsett utgången är det ett nytt kapitel som just nu skrivs, i en lång, nöjsam och stundtals brokig historia.