Mobilförbudet
Pendeln svängde snabbt och hårt i Slite. Solklintskolan har tidigare intagit en liberal position i mobilfrågan. På låg- och mellanstadiet är telefonerna visserligen bannlysta sedan länge, men när det gäller högstadieeleverna har mandatet delegerats till varje enskild lärare.
Resultatet: Att mobiler tillåtits av vissa under lektionstid, medan andra förbjudit. Men nu är det alltså slut på det. Från och med skolstarten förra veckan lämnar samtliga elever in sina telefoner under dagens första lektion; sedan ser de inte skymten av sina nallar förrän det är dags att gå hem. "Mobilfri skolmiljö", kallar ledningen det. Målet är en gemensam och tydlig policy som ska underlätta för barns lärande och motverka kränkningar på nätet.
Men eleverna och lärarna då, vad tycker de? När GT slår sig ner med sex högstadieelever på Solklintskolan för att gå till botten med det är gruppen rörande överens: Bra gjort, vuxenvärlden.
– Förut satt väldigt många, typ alla, med mobilen framme under lektionerna. Det var vanligt att folk satte på musik i klassrummen, så lärarna fick säga till hela tiden, säger Malva Edlund.
Hur påverkas man som elev när sånt händer?
– Det blir så klart svårt att koncentrera sig och få arbetsro, säger Li Månsson.
Inledningsvis var hon skeptisk till de nya reglerna.
– Jag tyckte att man väl ändå kunde få tillbaka mobilen under rasterna. Men nu inser jag vilken distraktion den är, och hur lättare det är att koncentrera sig utan att ha mobilen i fickan hela tiden. Och så tror jag att det leder till mindre problem med mobbing på sociala medier.
Vad gör ni på rasterna, nu när mobilen inte längre är ett alternativ?
– Vi hänger och snackar med varandra, förmodligen mer än vi gjorde förut. Jag tycker att det går bra utan telefonen, men det borde finnas fler aktiviteter. Vi hade ett pingisbord, men det blev sönderslaget, säger Malva Edlund.
Lärarperspektivet då? Malin Grund, lärare i hemkunskap och mentor för niondeklassarna, var tidigare en av de "snälla" som kunde låta en och annan mobil passera i klassrummet.
– Dagens skola är digitaliserad i hög grad. Vi använder surfplattor i undervisningen, och ibland händer det ju att en elev glömt sin platta eller inte laddat den. För att spara tid har jag i de lägena gått med på att de ska få använda mobilen istället. Men det gör att gränsen för vad som är tillåtet blir vag för eleverna, säger hon.
Den senaste veckan har varit en Damaskusvandring för Malin Grund, som nu sett ljuset.
– Jag måste säga att det här är en klar förbättring. Vi har på kort tid sett resultat. Eleverna har lättare att koncentrera sig när de slipper ständiga surr och pling. Och det är precis som Malva säger, de pratar mer med varandra nu under rasterna.
Logistikaspekten – hur telefonerna ska samlas in och förvaras under dagen – brukar anföras som motargument mot den hårdare linjen. I Slite delas uppgiften av lärarna och en specifik anställd, som har det övergripande ansvaret.
– I början var det lite förvirring kring vem som skulle göra vad, men så är det alltid när en ny rutin införs. Redan efter en vecka börjar bitarna falla på plats. Logistiken flyter på bra nu tycker jag. Jag förstår varför mobilfria skolor har blivit en trend, för jag ser bara fördelar, säger Malin Grund.
Och då var du ändå en de "snälla".
– Just det.