Hennes morfar stod i Slite hamn och tog emot flyktingar från Baltstaterna år 1944, hennes mamma huserade portugisiska flyktingar i källaren hemma i Uppsala och hennes pappa är demografisk historiker och har studerat migrationsvågen till USA. Det är därför kanske inte så konstigt att Eva Åkerman Börje har ägnat hela sitt yrkesliv åt just migration.
– Jag har alltid tyckt att det varit roligt med språk, så min mamma föreslog när jag var liten att jag skulle bli konferensvärdinna. Jag blev så otroligt förorättad och tänkte ”och varför skulle jag inte kunna bli professor som min pappa?”. Jag tänkte kanske aldrig att jag skulle bli professor men jag tänkte i alla fall att jag skulle bli något mer än en konferensvärdinna. Min mamma förstod nog aldrig hur sporrande det var för mig, säger hon och skrattar.
Förslaget från hennes mamma och intresset att förstå världen drev Eva till statsvetenskapliga studier vid Uppsala universitet där hon bland annat fördjupade sig i öststatsstudier och läste ryska.
Idag har Eva Åkerman Börje jobbat med migrationsfrågor i 30 år, både för regeringen, EU-kommissionen och i början av 2019 flyttade hon till Genève för arbete med FN-organisationen International organisation for migration, IOM.
– För mig känns det som julafton hela veckan att få jobba på IOM. Jag har så många kunniga kollegor som alla tycker att migration är viktigt. På andra ställen där jag har jobbat har jag hela tiden fått tjata om att det är viktigt, säger hon.
Evas arbete med migrationsfrågor är en ganska lång historia. Första jobbet fick hon 1989 som handläggare då Sverige förhandlade det europeiska ekonomiska samarbetet, EES, och en av delarna var då fri rörlighet för personer.
Vid den här tidpunkten var det inte många som hade kunskaper eller utbildning inom Europa-frågor så som Eva hade och hon rekryterades snart till regeringskansliet och fortsatte därefter karriären i Bryssel med att bygga upp EU-kommissionens verksamhet för migration. 2004 hade hon återvänt till Sverige för att arbeta som tjänsteman för regeringen och var då en av pådrivarna till att skapa ett globalt samarbete kring migrationsfrågor som sedan ledde till att ett ramverk för migrationsfrågor inom FN förhandlades fram i december 2018. Eva Åkerman Börje var högst delaktig i förhandlingarna som tog 18 månader.
– Det är ju jättespännande och IOM har pekats ut som de som ska leda det här arbetet. Vilket ju är naturligt eftersom IOM är den enda migrationsorganisationen som finns i FN-systemet, förklarar Eva.
Eva Åkerman Börje beskriver sig själv som en otypisk tjänsteman.
– Min man tycker att jag är lite spontan och yvig. Jag tror att jag har blivit lite mer diplomatisk sedan jag började jobba med det här men jag har alltid haft ganska svårt att hålla mig neutral till saker, alltid haft en inomboende kompass där jag har känt starkt vad som är rätt och fel. Det har nog märkts och säkert irriterat kollegor ibland men det har också gett resultat.
Uppväxten som till stor del ägde rum i Slite, i samma hus som hon fortfarande återvänder till så fort hon får chansen, har påverkat henne mycket. Hennes mormor och morfars närmaste grannar var från den estniska ön Ösel och det fanns många fler i Slite som kom från Baltstaterna 1944.
– Det var precis samma sak med dem som med Afghanerna och Syrierna som kommer nu, de har lämnat en plats där de inte kunnat vara kvar men som de längtar tillbaka till, säger Eva.
För Eva Åkerman Börje är migration en grundläggande del av mänskligheten och en berättelse om människans förutsättningar. Hennes hjärtefråga är den kring migration och utveckling, den som ringar in människans drivkraft om att förbättra sina egna villkor.
– Det symboliserar ju på något sätt hoppet för människan. De gör ju någonting och vill verkligen förbättra sina liv, säger hon och fortsätter:
– Nästan en fjärdedel av de som åkte till USA kom ju tillbaka till Sverige med lite pengar och byggde upp en verksamhet i sin by. Det är ju så migrationen fortfarande fungerar. Se till exempel på svenska sjuksköterskor som åker till Norge för att där är det bättre betalt. Det är också migration. Det är precis samma sak som driver människorna som åker båtar över medelhavet som driver sjuksköterskan som åker till Norge. De vill få det lite bättre.