I stenhuggeriet arbetas med material som är många miljoner år.
Sveriges stenindustriförbunds ordförande Kai Marklin går hårt åt regeringen i en debattartikel som fokuserar på problemet. ”Regeringens senfärdighet straffar lokala svenska stenföretag” lyder rubriken.
Han menar där att den utdragna hanteringen av den EU-förordning som infördes i november 2023 först kan börja tillämpas praktiskt i Sverige den 1 december 2025.
Förordningen ska ge ett utökat skydd för geografiskt tillverkade produkter och hantverk. Falu rödfärg måste till exempel komma från just Falun.
Och en sten som heter Norrvange måste komma från kalkbrottet i Norrvange i Lärbro. Men så är inte alltid fallet.
Plattor med nämnda namn går att köpa även på annat håll, men är då alltså en kopia.
Pernilla Lövgren driver stenhuggeriet i Slite, som startade redan 1907, tillsammans med sin man Johan.
– Vi fick reda på att ett företag sökt varumärkesskydd vilket de också fick godkänt av Patent- och registreringsverket, säger hon. Vi försökte få PRV att dra tillbaka beslutet men det blev nobben.
Nästa steg skulle vara att ta det till rätten, men Slite stenhuggeri valde att släppa ärendet. Ett förlorat mål skulle kunna stå dem ekonomiskt dyrt.
Ni kunde själva sökt varumärkesskydd?
– Ja, jo…men det fanns inte en tanke på att någon skulle kopiera vår sten.
Stenindustrin är en av Sveriges äldsta. Slite stenhuggeri sysselsätter tolv personer.
Norrvange är en kalksten i varm gråbeige ton, Pernilla Lövgren liknar den vid en gotländsk solvarm sandstrand. Ingen golv- eller bänkplatta är den andra lik.
Den numera namnskyddade varianten av Norrvange är av granitkeramik, plattor som pressats av finmald granit under högt tryck och en yta som bygger på fotografier.
Märker ni på er försäljning att er produkt kopierats?
– Inte så att vi tappat, det kan jag inte säga. Man vi märker att många trott att de köpt av oss. Och det är det värsta, tycker jag. Konkurrens mår man bra av, men att vårt namn faktiskt blivit kapat är någonting annat.
Norrvangestenen har samma färgton som en solvarm gotländsk sandstrand, om du frågar Pernilla Lövgren.
Akta fingrarna!
Inte bara golvplattor och bänkskivor tillverkas. Det här blir så småningom en gravsten.
Stenindustrin och brytning av natursten är en av Sveriges äldsta industrigrenar och branschen sysselsätter runt 1 300 personer.
På Slite stenhuggeri jobbar i dag tolv personer; åtta av dem i huggeriet i Slite, fyra vid brottet i Lärbro. Årligen bryts 10 000-14 000 ton sten vilken sågas till knappt 20 000 kvadratmeter golvstenar, bänkskivor och en mängd andra produkter varje år.
Under 2018 och 2019 hade de äran att få leverera sten till Köpenhamns tunnelbana där stationen vid Marmorkirke pryddes med runt 1 500 kvadratmeter Norrvange.
Företaget har också levererat till kvarteret Forskaren i Hagastaden i Stockholm, där Karolinska sjukhuset är beläget, och för närvarande pågår leveranser till Sickla station i Stockholm.
Stenen bryts i Norrvange-brottet i Lärbro och skärs sedan till exempelvis golv- eller bänkskivor.
Pernilla Lövgren, Slite stenhuggeri.
Men åter till den EU-förordning som antogs i november i fjol. Inom EU har flera medlemsstater nationella system med myndigheter som skydda geografiska beteckningar för hantverksprodukter.
Så alltså ännu inte Sverige.
Förordningen är ute på remissrunda och ska eventuellt revideras, vilket tar tid. Innan den vunnit laga kraft kan den inte tillämpas. Tills vidare grundar sig det svenska skyddet på varumärkesrätt, konsumentskydd och regler om otillbörlig konkurrens.
Pernilla Lövgren ser fram mot den stund då de geografiska varumärkena fredas:
– Ja, vi har stora förhoppningar på det. Det är inte bara vi, det är många i branschen som blivit kopierade. I förlängningen kan det innebära att företaget går omkull.