En fin titel som professor i immunteknologi vid Lunds universitet och en blomstrande forskarkarriär med uppgiften att identifiera olika typer av cancersjukdomar genom blodprov. Utifrån sett hade Christer Wingren ingenting att klaga på. Men det saknades någonting.
– Det sociala och relationella samspelet man får när man lär ut och föreläser vid universitet handlar oftast om att studenterna kommer till föreläsningen, lyssnar och går hem. Jag saknade relationerna, att verkligen kunna påverka och göra skillnad, säger Christer.
Allt eftersom att tankarna på en ny bana växte fram beslutade sig Christer för att göra verklighet av sin längtan. Han bestämde sig för att omskola sig till högstadielärare i matematik och naturorienterande ämnen. Ett beslut som delade kollegorna på universitetet i två läger.
– När jag berättade om det för mina chefer sa de ”men Christer ska du bara kasta bort din karriär?”. Samtidigt fanns det kollegor som bara var tysta när jag berättade om det först. Senare kom de och viskade till mig att de också hade velat göra samma sak, säger Christer och skrattar.
För trots att ett yrke som MA- och NO-lärare inte kunde mäta sig med den tidigare karriären vare sig i lön eller prestige fanns där något som den nya tjänsten gav utrymme för.
– Min passion är verkligen att lära och ge ungdomar möjligheten att bli vad de själva vill. När jag var ung tyckte jag skolan var jättetråkig innan jag plötsligt lyckades låsa upp intresset för att lära. När jag löste den koden förändrades det och jag tyckte det blev väldigt roligt, säger Christer och fortsätter.
– Oavsett vad man vill bli är mitt mål att ungdomarna ska ges förutsättningar till det. Det ska inte falla på bristande skolbetyg.
Att matematik och framförallt NO blev ämnen Christer ville engagera och sprida passion kring föll sig ganska naturligt. Mycket av kunskapen hade han med sig från universitetsvärlden.
– Väldigt mycket går ju att förklara med NO, varför man blir sjuk, varför en mössa ser blå i färgen. Det gäller att hitta den där nyfikenheten hos eleven som gör att intresset väcks, säger Christer.
I utmaningen med att öka intresset för ämnet och viljan att lära har både fisketurer och NO-klubbar blivit några av Christers verktyg. För att få passionen att smitta av sig gäller det att ibland hitta andra vinklar utöver undervisningen i läroplanen.
– Eleverna fick först gå och meta upp abborrar i hamnen och sedan dissekera dem. När jag först berättade om uppgiften var det många som ryggade tillbaka. Men sen hängde varenda en av dem över fiskarna när det var dags att undersöka dem, säger Christer och fortsätter:
– På NO-klubben är det enda kravet att man är nyfiken. Jag gör vill göra det fritt från måsten och det har visat sig locka ett gäng elever. Det roliga är att det dyker upp ungdomar som annars kanske inte tycker NO är så intressant. Vi kan fråga oss varför saker brinner olika fort eller varför något exploderar. Det gäller att väcka ett intresse, på universitetet är studenterna där av fri vilja. Samma sak gäller inte i grundskolan.
Att byta Lund mot Gotland och Slite har också gett Christer ett nytt elevunderlag. Men även om omgivningen är en annan har Christer samma mål här.
– Slite är ju en bruksort och många har en annan bakgrund än där jag varit tidigare. Ibland säger elever att de inte behöver kunna vissa ämnen då de ska ta över föräldrarnas gård. Men jag brukar säga att en allmänbildad lantbrukare är en väldigt bra lantbrukare. Och man kan ju aldrig spå i framtiden. Vad händer om du ångrar dig om några år? Då vill du kunna byta bana, säger han.
I utmaningen att sprida passion och glädje kring att lära sig, i Christers fall matematik och NO, finns ett antal hinder på vägen menar han.
– NO kan ibland ha en avancerad ingång i det teoretiska perspektivet. Elever frågar till exempel varför dom måste kunna så svåra termer. Men läser man NO så är det återkommande ord som man behöver kunna för att förstå och lära sig. Ofta utför eleverna en uppgift i praktiken väldigt lätt, men när de ska förklara vad det gjort i teorin så går det inte alltid, säger Christer och fortsätter:
– Det låter kanske klyschigt, men som högstadielärare är jag med och gör skillnad varje lektion, varje dag, hela tiden.Lyckas jag få några att tycka det är roligt att lära sig då känner jag att jag lyckats. Att ge eleverna kunskapen för att bli vad de vill är värt allt.