Saknaden efter att ha mist Roland är stor och Anita Sundberg vill inte att någon ska råka ut för det som drabbade henne och familjen. Hon berättar att det tog katten Tusse en hel månad innan han ville vara i soffan igen, där han alltid brukade vila tillsammans med husse.
"R.Blomberg" står det fortfarande på dörrskylten till villan i Slite, där mäklarskyltar visar att det gula trähuset är till salu.
– Det är ganska ensamt, jag har inga släktingar och det är bara grannen här, säger Anita Sundberg, 72, och visar bilder på sin lika älskade som saknade sambo Rolle i mobilen.
Anita bodde utanför Sandviken när hon 2013 började chatta på nätet med Roland Blomberg, som hade gått i pension efter att bland annat ha hyrt ut bilar vid Visby flygplats.
– Men Rolle var så dålig på att skriva så vi började ringa till varandra istället. Sedan gick det fort, säger hon och berättar att de förlovade sig på nyårsafton och att hon flyttade hem till honom på Gotland.
På ett ögonblick kan allt man har ryckas ifrån en. För Anita och Rolle kom det ögonblicket för fyra månader sedan, kvällen före nyårsafton, då de planerade att fira sin åttonde förlovningsdag med god middag som de hade köpt hem.
– Han fick ont i ryggen, under skulderbladet. Jag masserade och han tog en Ipren, så blev det lite bättre. Men på väg ut i köket höll han på att svimma och fick sätta sig i fåtöljen, säger Anita och berättar att hon ringde 112.
Hon hade tur, dagambulansen fanns kvar i Slite och var på plats på bara ett par minuter. På lasarettet i Visby visade EKG att det inte var någon hjärtinfarkt, däremot var kranskärlen i hjärtat helt tilltäppta. En så kallad ballongsprängning, en relativt vanlig och enkel rutinoperation, var nödvändig – men eftersom en sådan inte kan utföras i Visby var Rolle tvungen att flygas till Karolinska i Stockholm.
– Han ringde hem och tyckte synd om mig, som skulle behöva fira nyårsafton själv, säger Anita.
Anita Sundberg och katten Tusse med en av bilderna av Roland som hon bär med sig i mobilen.
Men någon flygning till Stockholm blev det inte. Efter ett hjärtstopp som läkarna lyckades häva åkte Anita och två av Rolands söner in till lasarettet.
– Läkaren sa att helikoptern stod på marken, och att det inte gick att flyga med den. Eftersom det var risk för isbildning på rotorbladen och den då kunde störta, säger hon.
Rolands läge var akut, och nästa åtgärd blev att larma ambulansflyget, ett flygplan som Anita fick höra stod i Göteborg.
– Vi visste att tiden var avgörande, men fick beskedet att det inte fanns någon pilot förrän på morgonen, säger hon.
Under tiden stannade Rolands hjärta en gång till, men kom igång igen. Det tredje stoppet blev det sista. Då gick det inte längre, kroppen sa ifrån.
– De höll på med hjärtkompressioner. Läkaren såg ganska förstörd ut och sa att så här är det att bo på en ö. Jag förstår vilken frustration det måste ha varit för dem, säger Anita och berättar att Roland då var sövd, men att hon var med inne i akutrummet.
Efter lite massage mot den onda ryggen och en Ipren sjönk Anita Sundbergs sambo Roland ihop i fåtöljen. Han hämtades snabbt med ambulans, men vädret hindrade vidare färd till Karolinska och han avled på Visby lasarett.
Det blev begravning på Othem kyrkogård och på telefon fick Anita Sundberg prata med en chef för ambulansflyget.
– Hon tog fram journalen och läste vad som hade hänt. Läkarna hade gjort vad de kunnat, de hade försökt rekvirera andra ambulanshelikoptrar från andra delar av landet, men ingen kunde flyga i det vädret, säger hon.
Efter att Anita i en insändare ifrågasatt hur gotländska patienter i behov av akut sjukvård kan bli isolerade fick hon svar från Region Gotland. En helikopter som kan flyga även vid risk för isbildning är betydligt mer kostsam, men sedan en dryg vecka har Region Gotland tillgång till en större helikopter på Arlanda, som från årsskiftet kan flyga även i viss isbildning.
– Tänk om de hade kunnat operera här i Visby. Ballongsprängning är en så vanlig operation att den borde kunna göras här – i stället för att hålla på att flyga folk till Stockholm. Jag vet inte utgången om Rolle hade kommit till Karolinska, men han borde ha fått chansen i alla fall, säger Anita.
Villan ska säljas och Anita Sundberg lämnar Slite efter åtta år. I sorgen efter Roland väljer hon att flytta tillbaka till fastlandet, till sina barn och barnbarn.
Hon har valt att vara öppen och berätta om det som hänt, för att visa risken med att bli allvarligt sjuk på Gotland vintertid.
– Då kan du ligga illa till, men blir du sjuk på sommaren klarar du dig. Jag tycker att det är hemskt att det ska vara så, säger Anita Sundberg.
Hon berättar att hon försöker lägga det som hänt bakom sig, även om det är svårt. Rolle var 77 år och kärnfrisk, skötte sin hobbyverkstad hemma, totalt ovetande om förträngningen i sitt hjärta.
Anita Sundberg uppmanar andra män att ta ett blodprov och att göra en hälsokontroll i tid.
– Jag tjatade på honom att han borde gå på en hälsokontroll för att kolla blodfetter, men han var envis. Hade han gått i tid hade han kanske levt i dag, säger hon.
"R.Blomberg" står det på dörren till villan i Slite, ännu kommer folk med gräsklippare och cyklar som de tror att Roland ska kunna hjälpa dem med.