Ett år har nu gått. Ett år av "håll ut" och "håll avstånd".
Störst avstånd har vi behövt hålla till de äldre, de omtalade och omskrivna 70-plussarna. Några som dock inte kunnat hålla något större avstånd till de äldre är Ann-Sofie Sjöberg, Ann Helén och Kerstin Markgren på Kilåkerns äldreboende i Slite.
– När de har varit ledsna har vi inte kunnat krama om dem, men vi har fått försöka klappa om dem på något sätt ändå, säger undersköterskan Ann-Sofie Sjöberg.
Alla har vi behövt göra uppoffringar i vardagen för att begränsa smittan. För Ann-Sofie Sjöbergs del har begränsningarna genomsyrat all ledig tid.
– Man har alltid haft pandemin med i tankarna, säger hon.
För pandemin har inneburit en konstant oro för personalen att få in smittan på boendet.
– Det känns som att vi varit i ett konstant krisläge, hela tiden beredda på det värsta, säger sjuksköterskan Ann Helén.
– Då har jag fått säga åt dem att det man inte vet om kan man inte göra något åt. Vi får aldrig skuldbelägga någon. Om vi gör vårt allra bästa kan vi inte göra mer, säger Kerstin Markgren, som är enhetschef på Kilåkern i Slite och Stuxgården i Fårösund.
Sedan pandemins utbrott i Sverige har omkring 13 000 personer avlidit i sviterna av covid-19. Av dem har 12 000 varit 70 år och äldre.
Fram till i slutet av april var Gotland det enda län i landet som inte hade någon smitta på sina särskilda boenden. Men så tog sig viruset sig in i Tingsbrogårdens korridorer. På Kilåkern följde man kollegornas kamp på demensboendet i Bro.
– Jag är så lycklig och tacksam över att vi var så pass förskonade som vi var i början. Vi kändes som en frizon, säger Ann Helén.
Under året har hon genomfört hundratals provtagningar på de äldre.
– Vid minsta symtom har jag behövt stoppa upp den där pinnen i brukarnas näsa. Jag har lidit med dem. Men det blev rutin, det också, säger Ann Helén och fortsätter:
– Varje negativt provsvar har känts som en vinst på lotto.
Men i oktober kom smittan även in på Kilåkern.
– Då kände man sig besviken, att vi inte lyckades, säger Ann Helén.
– Luften gick ur en. Men sedan var det bara att ta tag i det, säger Ann-Sofie Sjöberg.
När smittan härjade som värst på landets äldreboenden målades personalen upp som syndabockar av media och allmänna tyckare, upplever Kerstin Markgren:
– Bilden i media har varit otacksam. Men hade man sett hur hårt alla arbetade hade man förstått vilka hjältar det är som jobbar här.
– Huvudsaken är att vi vet att vi har gjort rätt, och att de anhöriga vet det. Det är det som räknas, säger Ann Helén.
När Kilåkern drabbades av smittan tvingades alla boende att stanna på sina rum.
– Det var så klart jättejobbigt för dem, säger Ann Helén.
Även besöksförbudet, som Kilåkern införde den 12 mars, tog hårt på de boende. Då var det extra viktigt för personalen att finnas där vid deras sida.
– Vi har fått lösa korsord och spela kinaschack, så att det hänt något positivt under dagen ändå, säger Ann-Sofie Sjöberg.
Det är med en stor dos värme, kraft och gemenskap som Kilåkern tagit sig igenom det gångna året.
– Vi har funnits där för varandra, vi har hjälpts åt och vi har gjort det här tillsammans, säger Ann-Sofie Sjöberg.
I dag är större delen av de boende och personalstyrkan vaccinerade.
– Vi tagit oss igenom det här. Vi fixade det, säger en lättad Ann-Sofie Sjöberg.
– Nu kan de boende få tillbaka sin frihet. Nu kan vi börja med våra aktiviteter igen och avdelningarna kan få träffas igen, säger Ann Helén.
Och det har inte bara varit totalt mörker det gångna året. Personalen på Kilåkern bär med sig även ljusa minnen:
– Det bästa har varit när man sett hur en person som haft covid-19 repat sig. Det är en fröjd som inte går att beskriva, säger Ann Helén.
– Jag är så stolt över den fantastiska insats alla har gjort. All personal har ställt upp på ett sätt som är bortom allt man kan förvänta sig, säger Kerstin Markgren.
Nu närmar de sig ett något slags normalläge, även om det är för tidigt att säga vad den tredje vågen kommer att föra med sig. Men det kommer att komma en dag då de får slänga munskydden och krama de boende.
– Jag längtar efter att få göra utflykter med brukarna igen, säger Ann-Sofie Sjöberg.
Och när pandemin väl är över, då blir det fest på Kilåkern. Det är i alla fall en sak som är säker.