Att baka vanliga bullar eller, för all del, en alldaglig tårta är ingenting för Zsuzsanna.
Hon har tillbringat hela sitt vuxna liv i konditorbranschen. En gedigen utbildning har hon bakom sig från hemlandet Ungern och därefter 20 års erfarenhet av alla tänkbara godsaker.
– Mest gör jag tårtor, det är det roligaste, säger hon.
Men alltså inte vanliga prinsess- eller jordgubbstårtor. Inte ens en Napoleonbakelse. De kan lika gärna köpas på Ica, menar hon.
När hon drar igång kan resultatet bli vad som helst; en bil, en falukorv, en motorcykel, en presentkartong - allt lika ätbart.
Zsuzsanna Deák flyttade till Slite från Ungern för tre år sedan och lever där lever med maken Gabór. Att hon alls kom till ön är systern Piroskas "fel".
Piroskas man fick jobb i Sverige och familjen flyttade hit, det är sju år sedan nu. Några år senare kom alltså även lillasyster till ön.
I dag livnär hon sig som frilansande tårtbakare. Drömmen är att öppna ett eget kafé. Hon försökte i somras men Kafé Remek i Slite blev inte långlivat, ett par månader bara med ungerska specialiteter som dobostårta och somlói galuska.
– Men kanske, kanske till sommaren, jag vet en ledig lokal, säger hon. Vi får se.
Sedan Zsuzsanna utbildade sig till konditor på en yrkesskola, efter att gymnasiestudierna hemma i Csurgó i sydvästra Ungern var avklarade, har hela hennes tillvaro bestått av bakning.
– Att baka och dekorera är verkligen mitt liv, jag älskar att skapa, överallt ser jag saker jag kan baka, skrattar hon.
Precis så är det. Allting som hon gör är tårtor trots att det ser ut som något annat, en kyckling, kanske. Eller en kamera. Eller en blomsterbukett. Nej, det enkla är knappast hennes väg.
The culinary olympics i Stuttgart avgörs i mitten av februari. Zsuzsanna tävlar den 14:e, på alla hjärtans dag.
Hon har anmält sig i klassen "culinary artistic", där framställs rena skådebröd med hjälp socker och gelatin. Inget ätbart men vackert för ögat.
Vägen mot olympisk framgång ska gå via det svenska fikat. "Alla fikar ju så mycket i Sverige" som hon säger.
Och det gör ni inte i Ungern, alltså?
– Nej, inte på samma sätt. Där tar man en kopp kaffe bara, inte bullar och kakor och sådant.
Zsuzsannas tävlingsbidrag tillverkas hemma i Slite och transporteras sedan till Stuttgart via 120 mil i bil. Då gäller det att köra försiktigt för det är spröda skulpturer hon har i bagaget.
Skapandet påbörjades i mitten av januari. Ingenting får visas offentligt i förväg, därför inga bilder från hennes arbete.
Det här är dock vad hon ämnar göra under de många hundra timmar som det noggranna arbetet väntas ta: Kanelbullar, sju sorters småkakor och en smörgåstårta. Utöver detta även kaffekoppar, fat och ett fönster genom vilket Gotlandsbåten går att se.
Allt detta alltså skapat av i första hand kilovis med socker.
Systern Piroska, som är med under intervjun, skakar på huvudet. Det råder ingen tvekan om att hon är imponerad.
– Hon kan baka vad som helst, det enkla är ingenting för henne, skrattar hon.
Vilket är ditt mål med tävlingen, Zsuzsanna?
– Att ta medalj. Etta, tvåa eller trea. Trea duger bra, det skulle vara så kul!
Totalt deltar omkring 2000 bagare och konditorer i de olympiska spelen, vilket hyser ett stort antal klasser, såväl individuellt som i lag.
Zsuzsanna representerar sig själv i tävlingen och därmed också såväl Sverige som Ungern. Hon kommer att ha tre flaggor på rockslaget på sin konditorrock; den ungerska, den svenska och den gotländska.
Det är dock inte första gången hon tävlar internationellt. 2014 deltog hon i culinary world cup i Luxemburg, att betrakta som konditor-VM. Där belönades hennes insatser med ett diplom.
Året dessförinnan, 2013, hade hon plockat hem guldpengen i det ungerska konditormästerskapet.
Som sagt, en vanlig Napoleon, nja, alldeles för simpelt!