I juni tog tekniska nämnden beslutet att inte längre snöröja enskilda vägar utan statsbidrag. Det rör sig om kortare vägar – men flera hundra sådana runt om på ön, så den totala sträckan uppskattas till 40 mil.
Det är en frivillig service från regionen som nu alltså upphör, vilket ska ge en årlig besparing på omkring två miljoner kronor per år – mer om det blir en snöig vinter.
– Tekniska nämnden är ålagd tuffa besparingar som måste klaras. Och de flesta kommuner har inte tagit på sig detta frivilliga åtagande, motiveras beslutet av nämndens ordförande Tommy Gardell (S).
Motreaktionerna har varit kraftiga. Region Gotland har tagit emot ett 30-tal mejl, plus flera telefonsamtal.
Insändare i ärendet har också skickats till GT. En av dessa är underskriven av flera föreningar och företag i När socken, som anser att beslutet bidrar till att urholka landsbygden.
– De slutar ju inte att ploga i stan, eller släcker gatubelysningen där. Det är så mycket lättare att spara i periferin, säger Agneta Hörnsten i När.
Hon är medveten om Region Gotlands ekonomiska läge. Men Agneta Hörnsten ifrågasätter hur sådant som en kryssningskaj och en ny sportarena kan vara prioriterat framför väghållning på landsbygden.
– Som privatperson satsar man inte på en swimmingpool om man inte har mat. Men politikerna verkar tycka det är roligare att bygga monoment, säger hon.
Att det rör sig om en landsbygdsfråga är dock inte givet för alla. Klas Berg bor längs en enskild väg i Visbys norra del, som också får snöröjningen indragen.
– Jag tycker inte det handlar om landet mot Visby. Det är en fråga om solidaritet, säger han.
Hans dotter Sara Berg bor i ett annat hus vid samma väg.
– Jag flyttade tillbaka till Gotland för att jag fick ett trevligt jobb här och det fanns en imponerande organisation för att locka folk till ön. Men nu när jag är här möts jag av att det dras in på en massa saker, säger hon.
Sara Berg ser beslutet som ett ”svek från samhället”.
– Jag börjar fråga mig varför jag egentligen betalar skatt? Sådana här beslut är demokratiurholkande på sikt. Men jag tänker inte acceptera det här, jag ska vara så jobbig jag bara kan, lovar hon.
Det finns också en konkret oro över hur människor ska klara sig om något händer. Om till exempel ambulans behövs längs de enskilda vägarna, måste först en snöröjningsjour kontaktas, som ska åka före utryckningsfordonet.
– Men hur lång tid kommer det ta att få till? Folk kommer hinna dö först, då kan de lika gärna strunta i att åka ut, säger Sara Berg.
De upprörda medborgarna får också stöd inifrån själva tekniska nämnden, från oppositionen där. Karl-Johan Boberg (C) ifrågasätter om beslutet verkligen är landsbygdssäkrat.
– Tyvärr ett negativt beslut för landsbygden som majoriteten tryckte igenom i juni och som vi i Centerpartiet inte står bakom, säger han.
Ordföranden i nämnden håller inte med. Dels poängterar Tommy Gardell att även vägar i tätorter omfattas – dels tror han att företag på landet kan komma att gynnas:
– Företagare på orten kan göra detta billigare och oftare än vad regionen kan. Det gynnar alltså lokala företag på landsbygden, säger han.
Enligt Tommy Gardell blir situationen inte heller avsevärt förändrad gällande säkerheten. Och han fortsätter att framhålla det ekonomiska argumentet:
– Regionen har inte råd att snöröja dessa vägar längre.