– Jag tror att folk inte vet vad det är att vara ledsagare och om de har något hum om det så tror de att det är ett omvårdnadsjobb, men det är det ju inte, säger Jeff Viberg, 25 år.
För ungefär ett och ett halvt år sedan började han jobba som ledsagare/kontaktperson i regionen. Nu är han Gotlands – kanske Sveriges, första tillsvidareanställda ledsagare på heltid.
– Mycket var det för att han ville och tycker att det är jättekul. Sen har vi också många ungdomar som passar honom, säger Marie Pettersson, samordnare för ledsagning och kontaktpersoner.
På Gotland är ledsagare och kontaktperson ungefär samma sak och det handlar om att finnas som ett socialt stöd åt människor med funktionsnedsättningar. Jeff Viberg är ledsagare åt drygt tio personer i olika åldrar.
– Det är för att de ska kunna komma ut i samhället och ta del av olika aktiviteter. Det är ett väldigt viktigt yrke, för många av dem skulle annars aldrig komma ut, säger Jeff Viberg.
För honom har jobbet inneburit många givande möten.
– Det är ofta folk man kanske aldrig annars skulle ha träffat och när man träffar dem så ger de en jättemycket energi.
Hur arbetsdagarna ser ut beror på vem Jeff Viberg träffar under dagen.
– En del har fasta aktiviteter, till exempel att de badar på Solberga en viss dag, andra vill träna på gym eller bowla eller gå på bio – det kan vara allt mellan himmel och jord.
Den här kalla och mörka söndagseftermiddagen i december, träffar han 19-åriga Radoslaw Lapka på ungdomsgården Puma. Här hänger de ofta så här års, spelar biljard och snackar.
– Ibland är vi bara hemma hos honom och chillar, säger Radoslaw Lapka, som tog studenten i våras.
Han har haft ledsagare i flera års tid och när hans förra ledsagare flyttade från ön parades han ihop med Jeff Viberg.
– Det var ju stelt i början. Men när vi träffades första gången tänkte jag att det här blir bra, det är den åldern jag vill ha, säger Radoslaw Lapka.
– Man försöker ju matcha, så att man passar ihop och har ett första möte. Det är alltid den som ska ha ledsagare som bestämmer om det är okej, säger Jeff Viberg.
Det visade sig vara en lyckad matchning.
– Jag ser inte Jeff som en ledsagare, utan som en ny, nära vän. Jag har träffat hans familj, vi hänger och skojar massor med varandra, säger Radoslaw Lapka.
– Det är inget omvårdnadsyrke, det är mer att vara en vän och ett stöd. Vi har blivit väldigt bra kompisar, säger Jeff Viberg.
Att han trivs med sitt jobb går inte att ta miste på.
– Jag tycker att det är det bästa jobb jag har haft, säger Jeff Viberg.