Gotland har numera endast en deponi som fortfarande tar emot avfall, nämligen den i Slite – och den beräknas nå sin maxgräns gällande mängden mottaget material under juni nästa år.
Det problemet har inte blivit åtgärdat, trots att det var både välkänt och omskrivet redan för flera år sedan.
– Ja, det har diskuterats sedan 2014. Men investeringen har hela tiden skjutits på framtiden, förklarar Magnus Jönsson, enhetschef på Region Gotlands vatten- och avfallsenhet.
Först nu står regionen i startgroparna med en ombyggnad av Slite deponi. Och då blir det ett jätteprojekt ekonomiskt: 90 miljoner kronor har avsatts för detta under en treårsperiod.
– Slite deponi ska byggas ut för att ha en planerad livslängd på cirka 50 år, för att klara deponeringsmöjligheterna. Den gamla delen av deponin ska även sluttäckas, berättar Magnus Jönsson.
Och det är täckandet av den gamla delen som är den stora kostnaden, med en budget på omkring 55 miljoner kronor, varav nästan 33 miljoner går till de material som behövs för sluttäckning.
Återstår gör 35 miljoner till ombyggnationen – en ansenlig summa, det också.
– En deponi är mer komplex än man kan tro. Det är inte bara en hög, det är mer som att bygga ett stort hus med extremt tätt golv, som ska kunna stå i hundratals år. Man måste också fundera på hur man ansluter till nuvarande deponi och säkerställer att det inte rinner vatten däremellan, säger avfallsutvecklaren Lisa Larsson.
Ett ytterligare problem i sammanhanget är tidsplanen. En uppdaterad Slite deponi beräknas inte vara klar förrän under 2020 – det vill säga långt efter det att den nuvarande kapacitetsgränsen är nådd.
– Under en övergångsperiod måste vi se på andra lösningar, men tanken är inte att börja exportera mer avfall till fastlandet, säger Magnus Jönsson.
Vilka andra alternativ finns det då?
– Det vet vi inte. Det blir kanske fastlandet ändå.
Önskvärt vore också mindre avfall totalt – gotlänningen deponerar omkring fem gånger så mycket som genomsnittssvensken.
– Många har ju villa eller fritidshus, så det blir mycket bygg- och rivningsrester, förklarar Lisa Larsson.
Avfallsutvecklaren kan till och med se en fördel med det krisläge som närmar sig.
– Vi har varit bekväma ganska länge, det har funnits gott om plats att deponera i stället för att utnyttja materialet på olika sätt. När det blir fullt tvingas vi ta hand om mer, säger hon.