Emma Weilefors är surfinstruktör för vågsurfning och SUP på Surflogiet i Tofta och bosatt på Gotland sedan tre år tillbaka. Intresset för vågsurfning väcktes när hon såg en film om sporten, och efter det var hon fast. För åtta år sedan anmälde hon sig till en nybörjarkurs i Australien och har sedan dess åkt på flertalet surfläger välden över, innan hon började surfa på egen hand i Sverige.
– Till en början förstod jag inte att det gick att surfa i Sverige. Utomlands surfar man två gånger om dagen. Här i Sverige kanske två gånger i månaden om man har tur med vädret, berättar hon.
Den gotländska surfingen skiljer sig mycket från den i exempelvis Australien. Emma Weilefors berättar att om man ska surfa på Gotland måste man ha ett enormt tålamod.
– Det går åt extremt mycket tid bara till att sitta och förutspå vädret. Man behöver ha ett stort tålamod och mycket pengar till bensin. Det kan hända att man räknat ut de perfekta förhållandena på ett ställe, har stora förväntningar och så kommer man fram och vattnet är helt stilla. Då är det bara att leta vidare, säger Emma Weilefors.
Gotland, Öland och Varberg är platserna i Sverige som kan räknas till listan över Sveriges surfmeckan. Men sökandet efter de perfekta surfställena längs den gotländska kusten är svår, speciellt när inbitna surfare inte vill tipsa om de bästa platserna.
– Det sägs att det finns en hemlig karta över Gotland med alla bra surfställen, men att "locals" håller den för sig själv och har kodnamn för platserna. I Göteborg är det tvärtom. Där delar alla med sig, säger Johan Gadell, som även han arbetar som surfinstruktör på Surflogiet.
– Vågsurf-communityt är lite kyligt på Gotland, vilket är tråkigt, säger Emma Weilefors.
Men inom sporten är det inte bara var du utför den utan även vilken typ av surfning. Emma berättar om stämningen bland kitesurfarna.
– Man kan tycka att kitesurfing och vågsurfning är lika, men sammanhållningen skiljer sig åt. Om någon frågar om var folk ska ut och surfa under dagen i en Facebook-grupp för kitesurfare får de tio olika svar och folk som skriver "kom hit vi tar med oss fika!". Skriver man och frågar om vågsurfning är det ingen som kommenterar. Folk vill hålla sina ställen för sig själv, säger Emma Weilefors.
Hon berättar att trots det hårda jobbet, är det värt det när man väl lyckas fånga vågen. Arbetet med att leta upp ställen, hålla koll på vädret genom tiotals appar, och åka runt längs kusten kan beundras av de inbitna surfarna.
– Du kan få respekt eller bli insläppt av de etablerade surfarna om du på egen hand letat upp ett surfställe genom att kolla vindarna. Men om du bara följer efter någon annan blir du inte godkänd, då ser de en som en "noob", berättar Emma Weilefors.
En anledning till att vågsurfare är förtegna om sina bästa ställen är att det inte får plats hur många som helst. Vågorna på Gotland blir inte så höga, så oftast kan bara en person fånga vågen eftersom den tappar kraft annars.
En annan aspekt av vågsurfning är säkerheten. Emma Weilefors har som regel att aldrig surfa ensam.
– Det finns pallkanter längs kusten, så det gäller att aldrig ge sig ut i outforskat vatten, eller för höga vågor. Vi studerar alltid sjökorten ordentligt innan vi ger oss ut. Och är det höga vågor ska bara de mest erfarna surfa, berättar hon.