Lastbilen som Erik Lönnqvist krockade med hamnade på sidan, rakt in i en trädgård, efter att chauffören gjort allt vad han kunnat för att undvika en kollision.
Sirener hörs. En helikopter drar fram över trädtopparna. Som boende på en ö, där "alla känner alla", reagerar man instinktivt. Känner jag någon som varit med i olyckan? Nyheten plingar till i mobilen. Okej, nu vet jag vilken socken. Vet jag någon som borde vara där nu? Jag tror inte det. Loggar in på Facebook, finns det fler ledtrådar där?
Oftast slutar resonemanget man har med sig själv med ett "pjuh".
Men för Sprogebon Matilda Lönnqvist stämde magkänslan, den där morgonen för på dagen ett år sedan.
"Strax före klockan sju på måndagen frontalkrockade en lastbil och en personbil på väg 140 i Fröjel. Bilföraren skickades med allvarliga skador till Visby lasarett. Lastbilen ska enligt Räddningscentral Mitt lagt sig på sidan och hamnat i en trädgård tillhörande en villa."
De orden gick att läsa i artikeln som Helagotland.se publicerade morgonen den 7 september 2020.
Några timmar tidigare hade de två nyblivna föräldrarna bestämt att det var Erik Lönnqvists tur att natta om deras två månader gamla bebis Lukas, som vaknat i tårar. Paret, som annars bodde i Västerås, var på Gotland för att döpa sonen i Sproge kyrka. Samtidigt passade de på att få lite avlastning, då Matilda led av förlossningsdepression.
Men avlastning mitt i natten var lite väl mycket att begära. Så Erik gick iväg med sonen i famnen och Matilda somnade om.
– Jag hoppas att jag sa "jag älskar dig", och inte bara "det är din tur att ta Lukas", reflekterar Matilda Lönnqvist.
Matilda och Erik Lönnqvist blev ett par två år innan olyckan och två månader tidigare föddes deras son, Lukas.
Ett par timmar senare väcktes Matilda av att mamma Monica Holm frågade om hon visste var Erik är. Lukas sov då i sin vagga. Monica hade hört en bil åka iväg vid klockan 06 och en halvtimme senare fick hon ett samtal från dottern i Klintehamn som sa att ambulanshelikoptern synts åka söderut.
Det knöt sig i Matildas mage. Hon visste att hennes man brukade åka iväg med bilen för att få en stund för sig själv. Så Matilda och Monica satte Lukas i bilbarnstolen och gav sig av mot Fröjel.
– Kan det vara Erik? Nej, det får inte vara han. Men vi åker dit så att vi kan få "peace of mind".
Så gick tankarna. Men magkänslan sa något annat.
Väl framme vid olycksplatsen såg Matilda en lastbil som vält i motsatt körriktning och en vit bil i ett dike på andra sidan vägen. En bil som såg ut precis som hennes. Hon sprang fram men stoppas av en polis. I polisens famn rabblade hon registreringsnumret.
Det var hennes bil.
– Jag frågade om Erik levde och fick svaret "han levde när han lastades i helikoptern". Jag ville ha ett ja eller nej, men det kunde ingen ge mig.
Följande dagar kastades Matilda mellan hopp och förtvivlan. Varje dag sa läkarna på Karolinska Universitetssjukhuset åt henne att ta farväl av sin man.
– Jag var 23 år, han 25. Ett halvår tidigare hade vi gift oss och för två månader sedan föddes Lukas. Hur säger man hej då?
– Jag fick lägga mig i sängen bredvid Erik och en sjuksköterska lyfte hans arm och la den om mig.
Men Erik vägrade att släppa taget om jordelivet.
– När Lukas var i rummet blev hans värden bättre, berättar Matilda.
Natt som dag satt hon bredvid sin man. Fram till klockan 11.02 den 15 september 2020. Då släppte Erik taget.
Monica Holm har funnits vid Matilda och Lukas sida varje dag sedan olyckan. "Jag vill tacka alla som hjälpt mig, verkligen alla ställde upp", säger Matilda Lönnqvist.
Medan Matilda berättar om sin makes livsöde sitter Lukas på golvet och leker med kor och traktorer. I dag är han 14 månader och hans leende går från öra till öra. Han bubblar konstant och kastar sig med huvudet före i famnen på mormor Monica.
– Han är en kopia av sin pappa. Både till utseende och personlighet. Erik var alltid glad, säger Matilda.
Stockholmaren Erik Lönnqvist var en av alla fastlänningar som hamnade på Gotland som anställd av Försvarsmakten. Matilda i sin tur hade flyttat från Gotland som tonåring för att gå hästlinjen på Solvalla gymnasium. Efter studenten flyttade hon runt i landet för att förverkliga sin dröm som hästskötare. Men efter en allvarlig olycka kände hon sig klar med kringflackandet och återvände då till barndomshemmet i Sproge. Det var då Matilda och Erik träffades.
Därefter gick allting snabbt. Efter ett halvår flyttade de till fastlandet då Erik kommit in på civilingenjörsprogrammet vid Mälardalens högskola. Det var hans dröm. Men det fanns en dröm som var ännu större:
– Att bli pappa. Så jag är extremt tacksam över att Erik hann bli det.
Erik har fått en minnessten bredvid Konrad Holm, Matilda Lönnqvists storebror som hon aldrig fick träffa då han dog i plötslig spädbarnsdöd.
Man brukar säga att man inte vet hur mycket man älskar någon förrän personen är borta. Det kan Matilda skriva under på. Men det är inte bara kärleken till Erik som blivit starkare efter hans bortgång.
– Eriks död fick mig att älska livet. Jag har lidit av psykisk ohälsa genom åren, i dag känner jag en helt annan uppskattning till livet. Men det hade jag inte gjort utan den här, säger hon och tittar på Lukas.
Tiden går, såren har läkt någotsånär. Även om några nya uppstått...
– Lukas älskar djur, nästan lite för mycket, säger Matilda och pekar på ett sår som han fått efter att han stoppat in fingret i munnen på en kanin.
Matilda är född Holm. Hon och Lukas har tagit Eriks efternamn, Lönnqvist.
I dag studerar Matilda till sjuksköterska – ett beslut hon fattade när hon satt bredvid Eriks sjukhussäng. Men hennes viktigaste arbete, efter att vara Lukas mamma, är att hålla minnet av Erik vid liv.
– Det är viktigt att Lukas vet vem hans pappa var. Erik dör för gott den dagen vi slutar prata om honom.
Men alla behöver inte prata, poängterar Matilda. Hon hade hon gärna sluppit snacket på stan.
– Det känns som att alla pratade om olyckan. Var Erik nykter? Kollade han på mobilen när han körde? Tog han livet av sig? Folk bytte sida på gatan när de såg mig.
Matilda har läst polisrapporten och obduktionsprotokollet. Tillsammans har de dragit slutsatsen att Erik antaligen hade drabbats av en stroke.
– Chauffören såg att Erik hängde över ratten innan de kolliderade.
Kort efter olyckan kontaktade Matilda åkeriet.
– Jag ville att chauffören skulle veta att jag inte var arg. Han hade tutat och gjort allt han kunde för att få Eriks uppmärksamhet när han kommit över i fel körfält. Han la sig hellre i diket än krockade med Erik. Chauffören var så här nära att undvika krocken, säger Matilda och måttar en meter med händerna.
I hemmet i Sproge finns ett altare till minne av de som familjen förlorat. Där finns en bild på en stolt Erik Lönnqvist tillsammans med sin nyfödde son Lukas. "Eriks största dröm var att bli pappa."
Ingen bär skulden för det som hände i Fröjel för prick 365 dagar sedan. Matilda är övertygad om att det finns en mening med allt. Det var meningen att de skulle träffas. Det var meningen att de skulle gifta sig och få barn så tidigt.
Erik var här till låns. Det visste de undermedvetet.