Den första insändarens rubrik i DN.
Hon varken fraktar gods, driver företag inom besöksnäringen eller representerar någon organisation. Kristina Larsson jobbar i hemtjänsten och bor på en gård i Stånga, med sin man och en katt.
Någon vidare erfarenhet som skribent finns inte heller, tydligen. Ändå är det just hon som under våren lyft färjefrågan på DN:s insändarsidor.
Det började dock med ett brev till regeringen.
– Min hjärna började bara formulera det där brevet, jag blev så frustrerad av att de inte lyssnar i Stockholm. Så jag ville skriva något till rätt mottagare.
Det sistnämnda är kanske det viktigaste i sammanhanget. Argumenten har vi hört förut – men det är just vi som har hört dem, vi gotlänningar.
Samtidigt är det inte vi på ön som bestämmer över färjeupphandlingarna.
– Vi måste ta debatten dit den hör hemma, nämligen bland rikspolitikerna. Jag tänkte att fler av dem kanske läser DN, jämfört med vår lokalpress. Att vi gotlänningar bara säger till varandra att det här är ett stort problem, det hjälper inte mycket. Vi vet dessutom om det redan, allihop.
Kristina Larsson skickade alltså en text även till olika redaktioner på fastlandet – och Dagens Nyheters insändarredaktör nappade.
– Det var häftigt, jag har ju nästan aldrig skrivit någonting tidigare. Jag hoppas att jag har gjort något bra. Jag fick svar från en man från Ven, som påpekade att det kostar att åka till en del andra öar också. Och från en man i Norrtälje, som var tacksam och tyckte det var bra.
Regeringsbrevet då, fick du någon respons?
– Först hände ingenting, så jag skickade brevet fyra gånger. Till slut fick jag faktiskt ett svar. Allt som stod i det visste jag redan, men det var i alla fall en bekräftelse på att de sett breven.
I svaret från regeringen står bland annat följande: ”Med tanke på att gas- och bränslepriserna gått ner kraftigt, kan det ge förutsättningar för att kunna resultera i sänkta biljettpriser. Regeringen kommer att följa frågan noga”.
Inga direkta löften här inte.
Kristina Larsson i trädgården hemma i Stånga.
Nu är förhoppningen att fler hakar på, gällande att lyfta frågan till rätt nivå.
En som redan gjort det är Mona Malmström, som skrev en DN-insändare i maj – vilket fick Kristina Larsson att sedermera formulera ytterligare en. ”Äntligen någon mer som går ut i riksmedia för att berätta om Gotlandstrafiken med dess extrema prissättning”, skrev hon bland annat då.
Men det finns förstås utrymme för många fler.
– Alla som representerar olika organisationer, de som sitter på fakta och vet konsekvenserna. Transportbranschen och LRF borde kanske gå ihop och skriva en debattartikel, som kan smälla ännu högre.
Här bör det kanske påpekas att just LRF faktiskt gjort ett försök, då man i stället skrivit en text i Svenska Dagbladet, med följande rubrik: ”Matproduktion riskerar att slås ut på Gotland”.
Det är nu mer än ett decennium sedan det så kallade Gotlandsupproret körde traktor och vagn till Sergels torg, för att manifestera kring färjepriserna – på en plats mycket nära Riksdagshuset.
Sådana initiativ lyser med sin frånvaro numera.
– Visst skulle det vara bra med en handfast demonstration, men vi har väl inte råd att ta båten dit längre, suckar Kristina Larsson.
”Det är bedrövligt att vi ska stå inför de här upphandlingarna hela tiden, det blir som att vi är med i ett stort lotteri. Vi behöver mer långsiktighet”, anser Kristina Larsson.
Samtidigt kommer ju makthavarna snart närmare oss i stället...
– Det är snart dags för Almedalsveckan, finns det inte redan något planerat då så är det dags att börja jobba!
För vilka?
– Politiker, företag som behöver arbetskraft, organisationer, idrottsklubbar som inte har råd att resa längre, alla möjliga. Försvaret behöver ju få hit folk som vill bo här också, som vill ha bra service på ön och även kunna resa. De borde vara mer delaktiga i debatten, tycker Kristina Larsson.
Hennes magkänsla inför kommande färjeupphandling är inte särskilt hoppfull.
– En försämring blir det kanske inte, men det kanske förblir som det är – och det är för dyrt.
Hur vill du ha det i stället?
– Det ska vara jämförbart med vägpriser, samtidigt som vi behåller den turtäthet och hastighet vi har.
Det finns ju de på fastlandet som inte vill bidra, då de inte har något Gotlandsintresse, vad säger du om det?
– Vi är väl med och bidrar till diverse motorvägsbyggen. Och tunneln i Hallandsåsen, som jag skrev i insändaren, kostade massor. Vi bekostar väl jättemånga saker tillsammans hela tiden, även om alla inte direkt använder dem, svarar Kristina Larsson.