Ola Rundby, Lis-Marie Engström och Maria Malm är bara tre av många stångabor som ser till att stationshuset hålls rent.
I Tofta ledsnade en kvinna efter att hon, alldeles ensam, städat busshållplatsen vid Bjers i tre års tid. Därför hörde hon av sig till regionen:
"I fjol samlade jag skräpet i en sopsäck samt ställde en annan slängd sopsäck bredvid, kontaktade Region Gotland och bad att "någon" kanske kunde hämta säckarna vid lämpligt tillfälle. Säckarna stod kvar och slutligen blev de sönderklippta av "någon" som skötte vägrenen."
Efter att GT skrev om det blev redaktionen kontaktad av en läsare som tyckte att vi borde skriva om det goda exemplet i Stånga, där sockenborna har tagit över skötseln av busstationen.
Sagt och gjort. GT styrde bilen söderut för att träffa Maria Malm, Lis-Marie Engström och Ola Rundby från Stånga intresseförening.
– I vår socken ställer alla upp, säger Lis-Marie Engström.
År 1967 byggdes väntsalsbyggnaden, som regionen ville riva 40 år senare. Men sockenborna ville inte samma sak.
År 1966 revs Stångas stationshus, efter att järnvägen lagts ner, men redan året därpå ersattes den med en ny väntsalsbyggnad. För 15 år sedan hotades även den av rivning – men det gick inte sockenborna med på.
– Regionen ville inte ha hand om den, och finns den inte behöver den ju inte skötas om. Men det tyckte vi stangboar var synd, säger intresseföreningens ordförande, Maria Malm.
Till en början tog Stånga IF över skötseln men kort därpå klev intresseföreningen in.
– Mig veterligen har Stånga den enda uppvärmda busstationen med toalett utanför Visby, säger Maria Malm.
– Och vår är bättre än den i Visby, för vi har öppet längre, fyller Ola Rundby i.
Ola Rundby bor tvärs över gatan och har örnkoll över stationshuset.
Sammanlagt är det 27 hushåll som delar på städveckorna. Sedan har de en årlig städdag, där de gemensamt fejar i stationsområdet.
– Det har blivit ett bra sätt för nyinflyttade att komma in i socknen, säger Ola Rundby.
Städveckorna är sällan särskilt betungande.
– Det brukar inte vara så mycket att göra. Det kan finnas lite matrester som man plockar bort, säger Lis-Marie Engström.
– Naj, det är inte mycket att göra, naj, säger Ola Rundby.
Lis-Marie Engström, Maria Malm och Ola Rundby är bara tre av många stångabor som ser till att stationshuset hålls rent.
Städningen har skötts så pass bra att en person valde att flytta in i huset förra sommaren. Vid flera tillfällen fick polisen avhysa personen, som till slut sökte tak över huvudet på annat håll.
– Den här stationen har nog härbärgerat fler trötta personer genom åren, som när personer somnat på bussen och åkt för långt, säger Maria Malm.
Till de som ska vänta länge på bussen finns ett litet bibliotek att tillgå.
Ola Rundby bor ett stenkast från busstationen ovanpå Sparbankens lokaler i Stånga centrum, som de kallar det. Därifrån kan han ha örnkoll över stationshuset.
– Det är jättemånga barn, och även äldre, som går in hit för att skydda sig mot väder och vind.
Det händer även att det uppstår festligheter i det lilla rödgröna huset.
– Men det har inte varit någon förstörelse. Det var värre när jag var ung, då cyklade vi från Lye upp hit för att hänga med stangboar. Det här har alltid varit en samlingspunkt, säger Ola Rundby.
Och för den nödige finns en toalett.
Vad betyder det att ha ett stationshus i socknen?
– Det är A och O. Det är en ljuspunkt i Stånga. I övrigt har ju kommunen släckt ner det mesta för oss, säger Ola Rundby och syftar på gatubelysningen.
Men stångabornas glöd kommer aldrig att slockna, det slår intresseföreningens medlemmar fast.
– Vi har i stort sett allt; mataffär, bilprovning, bowlinghall, golfbana, chipsfabrik och bönder. Du behöver aldrig åka någon annanstans när du bor här, säger Ola Rundby och fortsätter:
– Och vi har inte gett upp kampen om gatubelysningen.