Åke Edvinsson och Kerstin Gahne arrangerar svamputställning på söndag i Stenkumla bygdegård, för att öka allmänhetens kunskap och lära ut vilka svampar man inte ska plocka.
Solen strilar ner genom gammelskogens grenverk. I mossan lyser gula kantareller i mängder.
– Det känns verkligen som att svampen är på G, säger kännaren Kerstin Gahne medan hennes man Åke Edvinsson kikar ner på korgens gyllengula innehåll.
Just nu är mängder av arter på väg upp, många delikatesser och eftertraktade matsvampar.
– Jag har redan hittat trattkantareller och det är tidigt, säger Åke Edvinsson.
Men att plocka svamp att äta kan vara lömskt utan rätt kunskaper. Att känna till de allra farligaste och giftigaste arterna är lika viktigt som att kunna de godaste matsvamparna, menar experterna.
– De farligaste är de som går på lever och njurar, som vissa spindelskivlingar och vit- och lömsk flugsvamp, säger Åke Edvinsson och berättar om den toppiga giftspindelskivlingen.
Brun och oansenlig växer den i samma miljöer som den populära trattkantarellen.
– Den är verkligen farlig, eftersom du inte får några magsmärtor. Det kan ta en vecka eller tio dagar – då har du redan fått påverkan på lever och njurar och då är det transplantation, dialys eller döden, säger han.
En tumregel för den som är osäker och vill undvika dödligt giftiga arter är att aldrig plocka vita svampar med vita skivor. Inte heller bruna svampar med bruna skivor. Att dessutom plocka svamparna en och en, för att inte få med någon giftig art, är viktigt menar Åke Edvinsson.
Plötsligt fylls marken under fötterna av just mängder av små trattkantareller. Då är det lätt att man lockas att bara ösa ner i korgarna.
– När du rensar dina svampar måste du titta på dem en och en, och inte bara tokplocka, säger Åke Edvinsson och visar trattkantarellens typiska kännetecken: Trattform och skivor under hatten som går ända ner på foten.
”Det är bara att lyfta på hatten”, säger svampkännaren Åke Edvinsson över glädjen att hitta ett nytt kantarellställe. Lika viktigt som att veta vilka svampar man kan äta är det att känna igen de allra giftigaste, menar han.
En bra svampbok kan vara en hjälp i skogen, appar och bilder på internet kan däremot vara förrädiska.
– Det bästa är att gå ut tillsammans med någon som kan svampar. Det viktigaste är att aldrig ta något som man inte vet vad det är, säger Åke Edvinsson.
För att öka allmänhetens kunskaper arrangerar han tillsammans med Kerstin Gahne en svamputställning, på söndag den 24 september i Stenkumla bygdegård.
– Det är gratis och mellan klockan 11 och 17 kan man komma, och gärna ta med sig svampar också, säger Åke Edvinsson och berättar hur de dagarna innan utställningen far runt och dammsuger öns skogar.
Rekordet att ställa ut är 299 olika arter.
– Vi siktar först och främst på gift- och matsvampar, säger han.
Svamparna i korgen är delikatesser, andra mycket giftiga. Åke Edvinsson och Kerstin Gahne menar att det är minst lika viktigt att lära sig de farliga som de man brukar plocka för att äta.
Med rätt kunskaper kan svampplockning vara både njutbart och gott. Lugnet i skogen ger Åke Edvinsson och Kerstin Gahne avkoppling för sinnet och rekreation för kroppen.
– Kan du få med dig något gott hem till kvällsmaten är det inte helt fel, säger han och påminner om att all svamp bör rensas samma dag, för att undvika att de hinner angripas av farliga bakterier.
Just nu under säsong går parets svamptork näst intill dygnet runt, för att ha svamp som smakhöjare i kommande såser, stuvningar och soppor.
– Är de väl torkade och står mörkt i en burk håller de länge, livet ut, säger Åke Edvinsson.
Trattkantareller kan vara svåra att se där de gömmer sig i vegetationen. De har typisk trattform och en undersida som går ner på foten.
Ökad kunskap om landets flera tusen olika arter ger Åke Edvinsson och Kerstin Gahne en mångfald av sorter att plocka. Många är lika goda som den klassiska gula kantarellen – som på Gotland är relativt ovanlig eftersom den inte gillar kalk.
För nybörjaren är deras tips att börja med bara någon art, som man känner sig helt säker på.
– Sedan kan man utöka med två eller tre nya arter varje år.