Det är fredag förmiddag och än så länge har Stenkyrka mejeri inte öppnat för dagen. Att någon redan är här, det märks däremot tydligt. Inifrån köket letar sig toner av musik ut och på ett av borden i restaurangen ligger några block, ett par pennor och en kopp kaffe.
Plötsligt dyker krögaren Pia Horvath upp bakom bardisken och vips så är konversationen igång. Sociala sammanhang verkar vara Pias grej.
– Man behöver vara lite av en estradör när man håller på med det här och jag lärde mig tidigt att hantera människor, säger hon.
Med tidigt menar Pia verkligen tidigt. Som 11-åring sålde hon popcorn och sockervadd till tivolibesökare. Det var en vanlig sommarlovsaktivitet för dottern till en tivolidirektör, och som varje sommar lämnade hemmet i Örebro för att ge sig ut på vägarna.
– När andra barn åkte till sina landställen reste vi med tivoli. Det gjorde vi varje sommar fram till jag var 16 år. Jag tror att det är därför säsongsarbete passar mig. Det är lite samma känsla, att man bygger upp något nytt varje år.
Därför var det kanske inte så konstigt att Pias väg ledde till en rad serviceyrken inom både hotell och restaurang. Som ung vuxen kom hon dock till en punkt då hon kände att hon borde ta sig an ett "vanligt" nio till fem-jobb, så Pia började en utbildning i ekonomi på Örebro universitet. Därefter tog hon anställning på kontor.
– Men det var verkligen inte min grej. Jag behöver friheten. Även om jag är fast under sommaren nu så är det ändå frihet att driva eget företag. På vintern är det ju stängt, då har jag tid att utvärdera hur sommaren gick, resa och få nya intryck, för att sedan börja planera inför nästa säsong igen. Jag gillar den livscykeln, säger Pia och fortsätter:
– Vintern är också min tid att dra mig tillbaka. Att promenera i skogen, yoga och meditera. Det behöver man efter en hektisk sommar.
Vi slår oss ner på balkongen mot den grönskande bakgården. I taket hänger halmlampor och på borden står färgglada blommor. Pia pekar på en Madonna- skulptur på andra sidan fönstret och berättar att hennes ungerska morföräldrar var katoliker och djupt religiösa, skulpturen påminner om dem.
– En krog ska ju kännas som hemma och då blir det ju lätt en spegling av en själv. Jag reser mycket och tar oftast med prylar och inredning hem till krogen. Häromdagen var det några som kom in och sa att de hade förstått att det var jag som hade tagit över när de såg möblerna och dekorationen på framsidan, berättar Pia och fortsätter:
– Det är fint att folk känner igen sig.
Det de kände igen hade de tidigare sett på restaurang Ihrebaden som Pia klev in i år 2009. Då hade hon redan säsongsjobbat på Gotland under flera år. Genom Ihrebaden fick Pia möjligheten att förverkliga sin dröm om en restaurang vid havet, men även en chans att flytta ut på landet.
– Jag hade kollat efter ett hus på landet så jag köpte en liten stuga i Ireviken. Människorna i Ire är jättevälkomnande och många av stammisarna på restaurangen är nära vänner i dag. Det är det jag tar med mig därifrån, alla fina möten och alla magiska musikkvällar i solnedgången.
Den 26 juli 2017 vändes dock allt upp och ner för Pia. En brand startade i restaurangens kylanläggning och hela byggnaden blev till aska.
– Det var skittufft. Jag jobbar fortfarande med att processa det och kan fortfarande reagera när jag hör en brandbil. Det var sorgligt att en central punkt försvann. Men samtidigt blev det tydligt när vi gjorde pop-upen under de två åren efter att själen på en krog inte sitter i byggnaden utan i människorna och platsen.
I dag byggs det på en ny restaurang nere vid Ireviken, men Pia har valt att lämna havsutsikten för att testa sina vingar längs väg 149.
– Det här är häftigt. Ett robust stenhus vid en landsväg. Vi käkade ju alltid på vägkrogar när vi reste mellan platser med tivolit förr i tiden, så jag känner mig hemma här. Mejeriet har en resande karaktär över sig, säger hon.
Nu vill hon lära känna platsen och forma Mejeriet i Stenkyrka tillsammans med gästerna.
– Jag tror inte på att totaländra allt utan vill ta med det som funkar. Det här är ju redan en stammiskrog och jag vill att folk ska kunna känna igen sig. Så det gäller att vara lyhörd. För en krog handlar inte om mig som ägare utan om gästerna, platsen och personalen i samspel, säger Pia.