”Man kan aldrig vara nog för alla men små saker kan göra otroligt mycket. Om man är en trygg och konsekvent person för eleverna, tror jag det gör skillnad för ett barn som kanske har det jobbigt på olika sätt”, säger Felicia om hur hon hanterar utanförskap bland elever.
27-åriga Felicia Engfeldt har både en fyraårig utbildning samt ett år som lågstadielärare bakom sig, när hon nu summerar sitt första år som lärare för sina elever i årskurs två och tre på Stenkyrka skola.
– Jag tänkte innan att det skulle vara både fartfyllt och utvecklande, men också utmanande, det är det också. Jag gillar ju att arbeta relationellt, att få utmaningar och att utvecklas men också att utveckla andra. När man är ny i ett yrke har man inget annat att jämföra med eller något konkret att gå på, men nu börjar alla pusselbitar att falla på plats, säger hon.
Felicia var 22 år när hon började studera till lärare på Campus Gotland. Med både häst, hund, familj och vänner på ön, var det avgörande för henne att utbildningen fanns just här. Men det var inte bara det som fick henne in på läraryrket.
Hon hade redan provat på flera olika arbeten. Bland annat inom hemtjänsten och som assistent inom LSS, men alla hade samma sak gemensamt – att arbeta med människor.
– Jag har alltid tyckt om att skapa relationer och har alltid strävat efter att lära mig nya saker och att ständigt utvecklas. När jag testade på att arbeta som lärarvikarie och även blev kvar under en längre tid i en lågstadieklass, då kände jag att det där var roligt och något jag ville göra framöver, säger Felicia.
Att det blev just Stenkyrka skola som hon hamnade på, berodde på hennes kontakter med både rektor och personal på Väskinde skola. De bägge skolorna ingår nämligen inom samma rektorsområde och har gemensamma möten och träffar, därför kändes det också tryggt att söka sig till Stenkyrka skola som första anställning.
– Det finns mycket som är speciellt med att arbeta på en liten skola. Det är ibland svårt att få in vikarier och ha personal som kan täcka upp om det blir några luckor, det gör att man får vara lite mer konstnärlig i att hitta lösningar. Samtidigt har det varit väldigt roligt och lärorikt och man lär känna alla elever på skolan, säger hon.
Felicia och två av hennes elever gungar och leker efter lektionstid.
Vilka fördelar ser du med läraryrket?
– Det är aldrig tråkigt och dagarna går väldigt fort för det finns alltid saker att göra. Man träffar många spännande människor, både barn och vuxna. Just barn i den åldern är så spontana och ärliga, de berättar vad de tycker om saker och ting, vilket är väldigt skönt och tacksamt. Sedan är ju arbetstiderna fantastiska också.
Finns det några nackdelar?
– Det kan vara tufft ibland när man känner att man inte har tillräckligt med tid. Det finns alltid saker att göra, men man måste fundera och prioritera samt ha rimliga förväntningar på en själv, säger hon.
Teckningar målade av eleverna finns uppsatta lite här och där på skolan.
Just hur man ska prioritera och sålla i uppgifterna är något som inte alltid är lätt. Det finns många parter i skolans organisation, vilket gör den komplex, menar Felicia.
– Vi är ju här för barnens skull, för att de ska få med sig kunskap i alla ämnen och bli trygga och välmående. Samtidigt finns det många krav på oss uppifrån, vad gäller läroplan och centralt innehåll. Det kommer ofta nya saker som vi ska göra, men det är aldrig någon som berättar vad vi ska ta bort. Därför måste man själv vara duktig på att sålla i det där.
Framöver har Felicia Engfeldt flera mål, ett är att bli behörig lärare på mellanstadiet, men också i idrott.
– Jag vill bli mer trygg i lärarrollen på lågstadiet först, sedan kan jag tänka mig att studera vidare.