"En bild säger mer än tusen ord. Att bilda familj är ingen självklarhet, det var det inte för oss. 961 dagar tog det innan vi fick ett plus som faktiskt valde att stanna", skrev Frida Myrvälder i sociala medier.
I sociala medier har fenomenet "pregnancy reveals", ett sätt att avslöja sin graviditet på, blivit allt vanligare. Ofta publicerar de blivande föräldrarna en bild på en gravidmage, eller en ultraljudsbild.
I maj i år tog Frida Myrvälder modet till sig och berättade om sin graviditet – men på ett lite annorlunda sätt. På en bild, som hon publicerade i sociala medier, syns flertalet sprutor som tillsammans formar ett hjärta. I hjärtat ligger – förutom den klassiska ultaljudsbilden – även rester från medicinkartor. I inlägget skrev hon:
"Att bilda familj är ingen självklarhet, det var det inte för oss. 961 dagar tog det innan vi fick ett plus som faktiskt valde att stanna. Två missfall, utredningar, 30-tal sjukhusbesök, sprutor, tabletter, lugnande, smärtlindring, återföringar, hundratals mil, tusentals kronor, tårar, smärta, misslyckanden, inläggning på sjukhus, sjukskrivning, ovisshet och så mycket, mycket mer. Nu äntligen har vi förhoppningsvis lyckats att 'skaffa barn'.”
Då levde Frida Myrvälder och sambon Svante Hägg fortfarande i ovisshet om graviditeten skulle gå hela vägen. Nu vet de. GT träffar paret hemma i köket i Stenkyrka, där nu två månader gamla Ludwig ligger i pappas famn och snusar gott.
– Ofrivillig barnlöshet är ingenting man pratar om. Vi vill berätta om vår resa, för att upplysa de som saknar kunskap och för att visa andra som kämpar att de inte är ensamma. Att inte lyckas med det mest naturliga, att bli gravid, tar knäcken på en. Jag kände mig så misslyckad.
Svante Hägg och Frida Myrvälder vill tipsa om Carina Bergs tv-serie "Var fan är storken?" som handlar om ofrivillig barnlöshet. I programmet får tittarna bland andra följa gotlänningen Julia Svanborg, som föddes utan livmoder.
När Frida publicerade den där bilden i sociala medier hade det gått ganska exakt tre år sedan hon och Svante första gången försökte bli gravida.
– Jag tänkte att det skulle väl ta en månad, eller två. Men när vi hade försökt i ett år kändes det som att vi började bli knäppa, säger Svante.
När de insåg att de behövde hjälp vände de sig först till gynekologiska mottagningen på Visby lasarett, som svarade att de inte kunde hjälpa dem på grund av coronarestriktionerna. Paret vände sig då till en privat klinik, där både Frida och Svante genomgick flera undersökningar.
– De visade ingenting.
Bilden tog Frida Myrvälder efter att hon hämtat ut den medicin hon behövde till IVF-behandlingen. "Jag tog en massa sprutor, äggstimulering och hormoner, och allt annat jag tryckte i mig", säger Frida.
Efter otaliga sprutor och tabletter, som ska hjälpa ägglossningen, blev de gravida i oktober 2020. Nio dagar senare fick de sitt första missfall.
– Det var skitjobbigt men också en lättnad, för då förstod vi att vi kunde bli gravida, säger Frida.
– Men, det kände vi ju inte då. Då var det bara jobbigt – det var nog den jobbigaste perioden under hela den här processen, säger Svante.
"I efterhand har vi förstått att det gick relativt snabbt för oss att bli gravida. Jag har hört om de som försökt i tio år", säger Svante Hägg och ger sonen Ludwig en puss.
Frida är 29 år och i vinter fyller Svante 30 år. De senaste åren har de fått otaliga frågor från utomstående om det inte är dags att skaffa barn.
– Det har varit tufft. Ingen visste vad vi gick igenom, säger Svante.
– Du har ingen aning om vad som pågår i andras liv. Så ge fan i att fråga, ryter Frida ifrån.
"I skolan lär man sig att man blir gravid bara en kille kollar på en. Så var det ju inte", konstaterar Frida Myrvälder.
Efter flera försök, utan resultat, konstaterade den privata kliniken i maj förra året att de inte kunde göra mer och skickade därför dem på remiss till Visby lasarett för att utreda om det var aktuellt med IVF-behandling.
– Jag visste inte vad IVF var, jag visste inte ens att det fanns, säger Svante.
I september inleddes behandlingen och i oktober plockades äggen ut.
– Samtidigt satt vi killar ute i korridoren, alla lika oroliga. Det var lite skönt att veta att alla kände samma sak, säger Svante.
Totalt fick de ut 14 ägg, varav åtta överlevde. Svante hade också ett uppdrag, att se till att leverera spermier till de utplockade äggen.
– Det var en väldigt konstig situation. Frida rullades iväg på bår och jag fick gå in i ett rum...
Svante Hägg längtar efter pappaledigheten med sonen Ludwig.
Ett par dagar senare var det dags för insättning av ett embryo i Fridas kropp.
– Redan dagen efter började jag må dåligt, magen svällde upp och gjorde ont. Det visade sig att jag hade blivit överstimulerad, vilket är ovanligt, berättar hon.
Smärtan blev mer uthärdlig när vårdpersonalen förklarade för Frida och Svante att chanserna att bli gravid är goda när man blir överstimulerad. Och Frida blev gravid – men ett par veckor senare kom missfall nummer två.
– Det var skitjobbigt.
Julen 2021 närmade sig och efter att ha hållit den ofrivilliga barnlösheten hemlig i över två års tid valde Frida och Svante till slut att berätta om sin kamp.
– I efterhand har vi förstått att det är jättemånga vi känner som försökt i flera år, och som genomgått IVF. Det hade vi ingen aning om då. Så det var både skönt och jobbigt att förstå att vi inte var ensamma, säger Svante.
Efter flera kämpiga år kan Frida Myrvälder nu njuta av mammaledigheten. "Vi har det bra, Ludwig är väldigt snäll", säger hon.
Under tiden de kämpade för att bli gravida hade Frida och Svante vardera två syskon som hunnit bli gravida och få barn.
– Det var tufft. Jag var så klart glad för deras skull, samtidigt som jag satt hemma och grät. Jag ville vara i den glädjen med dem, i bebisbubblan tillsammans, säger Svante.
För varje misslyckat försök gick Frida bara längre in i mörkret, samtidigt som Svante försökte hålla ordning i hemmet.
– Jag vet inte riktigt när jag tillät mig själv att känna efter, det var i bilen kanske. De dagar Frida hade en bra dag kände jag att jag inte fick sänka henne, även om jag mådde dåligt. Mina känslor fick inte riktigt plats, säger Svante.
En annan jobbig del i processen var det så kallade "kalendersexet", som tillintetgjorde själva njutningen.
– Det tog verkligen på oss, säger Svante.
– Samtidigt känner jag att vi bara kom närmare varandra mentalt, fyller Frida i.
Den 21 augusti föddes Ludwig. "25 dagar för tidigt men helt perfekt", skrev Svante Hägg i sociala medier.
Den 29 december, nästan tre månader sedan första försöket, var det dags för nästa insättning av embryo. Allt gick bra och Frida kunde åka hem med flyget från Stockholm redan samma dag. Två veckor senare kom "testdagen", då hon skulle kissa på ännu en sticka.
– Testet var positivt! Jag sprang upp till Svante och kastade stickan på honom, säger Frida med ett skratt, och fortsätter:
– Först var jag jätteglad och svävade på moln. Sedan blev jag livrädd, för att jag vet vad som kan ske.
"Vi vill berätta om vår resa, för att upplysa de som saknar kunskap och för att visa andra som kämpar att de inte är ensamma", säger Frida Myrvälder.
Graviditeten blev inte smärtfri. Inte heller de första veckorna efter förlossningen, då Frida blev inlagd på nytt efter att hon drabbats av leverabscess; böld på levern. Men förlossningen blev precis som Frida hade önskat.
– Vi vill hylla förlossningen i Visby, de är värda alla hyllningar som finns.
Att nu kunna sitta här med lilla Ludwig har varit värt allt.
– Vi vet att många har kämpat, och många kämpar fortfarande. Det är vanligt. Vi hoppas att vi kan hjälpa någon genom att berätta vår historia, säger Frida.