Anna Björkander från Stånga har i många år arbetat i maktens mitt. För närvarande har hon, som chef för kommunikationssekretariatet inför och under Sveriges EU-ordförandeskap 2023, sitt arbetsrum på fjärde våningen i Adelswärdska huset, det gula i bakgrunden.
DU&JAG
Som ung reporter på Gotlands Tidningar gjorde Anna i mitten av 90-talet en lång intervju med dåvarande statsministern Ingvar Carlsson under Almedalsveckan.
Ett minnesvärt uppdrag så klart för en 20-plussare på sitt första reporterjobb.
Men tiden har gått. I dag har Anna en opolitisk tjänst som chef för kommunikationssekretariatet under och inför Sveriges ordförandeskap i EU, första halvåret 2023.
Från fönstret i arbetsrummet på fjärde våningen i Adelswärdska huset ser hon Riksbron, riksdagshuset och Strömmen, där fiskeentusiasterna står med sina spön. Vägg i vägg ligger Sagerska palatset där hennes yttersta chef bor, statsminister Magdalena Andersson.
Anna har över 20 år som kommunikationsschef, pressekreterare och redaktör bakom sig, bland annat på såväl Regeringskansliet och på Utrikesdepartementet.
Reflekterar du över det, att du under i stort sett hela ditt yrkesliv arbetat på den nivån?
– Nej, säger hon. Nej, jag gör nog inte det. De jag träffar lever i samma bubbla….då är det här inget märkvärdigt, det är helt enkelt det här jag gör.
Vi ska prata om det i den här intervjun. Om ansvaret, stressen, men också hennes förmåga att varva ner. Men först beger vi oss till Stånga.
Det var där, i Stånga, hon växte upp. Hon hette Larsson då, spelade boll, hängde på Stångaspelen en långhelg varje sommar. Då var det fest i socknen, Gutarnas olympias, pärk, dans och pilsner.
– Vårt pärklag spelade med samma laguppställning i 20 år. Jag tror vi skriver pärkhistoria med det. Vår pärkkarl Charlotte Eliasson var bäst men vägrade toppa laget eller själv byta lag, trots att många ville värva. Ett par år var vi i Mästarklassen tack vare henne.
Än i dag är södra Gotland hjärtats trakt och rötterna sitter djupt, så säger hon det.
– Jag återvänder så ofta jag kan. Nu har vi köpt ett sommarhus i Burs där vi är hela somrarna. Gotland betyder otroligt mycket för mig.
Där finns tid för återhämtning efter ett stundtals stressigt arbete. Att vandra i naturen, genom tystnaden i skogen eller längs vattnet. Där och då får själen ro.
Anna Björkander minns tiden på GT med nöje. "Aldrig har man så breda arbetsuppgifter som en lokaltidning".
Hon är nog egentligen en lantis, säger hon alltså. Hon har bott på många platser; på Manhattan i New York och nu i Stockholm och uppskattar storstadslivet…
– …men innerst inne är jag en vanlig tjej från Stånga, skrattar hon.
Och hur yttrar sig det?
– Att jag behöver naturen, som jag sade. Vi har skogen nära där vi bor och säkert tio timmar i veckan vistas jag där, springer eller promenerar med hunden. Vi har skaffat hund rätt nyligen, en golden retriever. Han heter Zico.
Under promenaderna sorteras intrycken när hjärnan är fylld av kaos, då falnar stressen och nya idéer träder fram. Hon behöver det, sedan kan hon köra på igen; full fart framåt.
När du säger att du upplever stress på jobbet, hur och vad menar du då?
Vi låter svaren på frågan vänta en aning, först bakåt i tiden för att få en bakgrund.
Hon har ett digert CV och vi ska inte gå igenom allt men flera år har hon bakom sig inom exempelvis Utrikesdepartementet där hon bland annat verkat som kommunikationschef.
Hon har dragits till jobb där saker sker snabbt och oförutsett och där det ingår ett visst mått av krishantering.
Som nämnda tjänst på UD där en del av arbetet är att långsiktigt stärka bilden av Sverige utomlands medan en annan del är helt händelsestyrd.
Det kan vara politiken som sätter agendan, andra gånger är det media. Ibland ställer katastrofer allt på ända, tsunamin 2004 är en sådan.
Anna har själv arbetat i samband med terrordåden i Bryssel och Paris, när svenske journalisten Nils Horner blev skjuten till döds i Afghanistan liksom när svenskar saknats i samband med olyckor utomlands. Då är tempot högt och arbetspassen långa.
Hon minns särskilt en händelse, hon var då biträdande chef för UD:s konsulära enhet, den som hanterar just kriser och ger stöd till såväl nödställda utomlands som till dess anhöriga.
Och då till den nyss ställda frågan, vi tar den igen:
När du säger att du upplever stress på jobbet, hur och vad menar du då?
– När det plötsligt blir skarpt läge. Jag minns särskilt ett sådant tillfälle. Jag blev uppringd från ett sjukhus i Filippinerna där en svensk person vårdades i respirator. ”Vi stänger av om 15 minuter och vi inte får garantier att svenska staten betalar räkningen”. Då drar arbetet igång för högtryck. Jag har varit med om många sådana tillfällen.
Vad blev ditt svar till Filippinerna, minns du?
– Inte exakt, men vi löste det. Vi kunde ju inte låta personen avlida.
Hans Dahlgren (S) är Sveriges EU-minister och den som Anna Björkander för närvarande har dragningar och avrapporteringar för.
Händelser som dessa, som alls inte går att förutse, kräver handlingskraft och fokus men tar också energi och då ger naturen nödvändig balans.
Men detta är långt ifrån vardagsmat, betonar hon. Snarare arbetar hon mitt i centralbyråkratin. Samordning, möten, mejl.
För närvarande har hon alltså Sveriges EU-ordförandeskap första halvåret 2023 i blickfånget, som chef för dess kommunikationssekretariat. Nu är de fem i personalen, i slutänden ska Anna ha byggt ett team om 20 personer.
Dessa ska ansvara för service till media, såsom pressmeddelanden, pressträffar, friköpta bilder och videoklipp men också hålla i den digitala kommunikationen igång. Det är webb-sajter och sociala medier som ska uppdateras.
– Det handlar mycket om att samordna mellan departementen och EU-representationen i Bryssel. Vi ska också stödja statsministern och EU-ministern med kommunikation.
Ordförandeskapet roterar mellan EU:s medlemsländer var sjätte månad. Under perioden leds möten på alla nivåer och bidrar till kontinuitet i EU:s arbete.
För närvarande har Frankrike ordförandeskapet, årets andra halvår tar Tjeckien över och från och med 1 januari 2023 Sverige.
I rådet möts ministrar från EU-länderna för att diskutera, ändra och anta lagar och samordna politiken. Ministrarna har befogenhet att fatta bindande beslut för sina regeringar.
Anna Björkander.
Det är ingen liten apparat vilken så klart måste fungera felfritt. Under halvåret står Sverige som värd för omkring 2000 möten i främst Bryssel och Luxemburg, men också hundratals möten i Sverige.
Möten, möten, möten för dig i ditt arbete redan nu, kan man tänka?
– Ja, skrattar hon.
Vad handlar de om? Mötena?
– Just nu är det av vikt att tanka bland annat Frankrike på erfarenheter. De får ägna sig en hel del åt krisarbete med tanke på det som händer i Ukraina, vilket de gör med den äran, måste jag säga.
Mycket förväntas vara händelsestyrt även under svenska ledningen, 300 sakfrågor att vara förberedda på har identifierats. Det nuvarande kriget kan förstås komma att påverka även Sveriges ordförandeskap.
Pärk, en av grundbultare i Stångaspelen, Gutarnas olympiad.
Det är statsministern som är Annas chef, än så länge har det dock inte varit några avstämningar med henne, inte under det förändrade säkerhetsläget.
– Den här veckan har det varit dragning för EU-ministern Hans Dahlgren. Han jobbar heltid med EU-frågorna där förberedelserna inför ordförandeskapet är en viktig del. Senare kommer alla ministrar att involveras då de får leda möten och driva EU:s dagordning framåt.
En gång i tiden var vi kollegor, Anna och jag. Under tre år arbetade hon på Gotlands Tidningars redaktion, 1994 till 1997. Det var under hennes yngre 20-år.
Jag frågar om hon kommer ihåg några jobb och det gör hon, säger hon.
– Jag minns att du skickade mig till Slite en gång, Cloetta Cup i fotboll. Det var enda gången jag fick skriva sport, så det blev kanske inte så bra!
Nej, det kommer jag inte ihåg. Men det har ju trots allt gått 25 år sedan dess. Hur tänker du på de där GT-åren nu?
– Att det var en oerhörd bredd på de jobb jag gjorde, det finns inte någon annanstans än på en lokaltidning. Jag fick göra allt. En dag hängde jag med en miljöinspektör, en annan dag följde jag en rättegång i tingsrätten och en gång gjorde jag ett stort reportage om Ingvar Carlsson under Almedalsveckan.
Härom veckan, berättar hon, såg hon Carlsson på den pub nära regeringskansliet hon själv besökte för en AW. Han är still going!
– Jag antar att han är senior advisor eller något sådant åt regeringen
Ni pratade inte gamla Almedalsminnen över ett glas?
– Nej, faktiskt inte, det skulle vi kanske gjort!
Anna Björkander och familjens relativt nya familjemedlem, golden retrievern Zico, döpt efter den brasilianske fotbollsstjärnan på 70-80-talet.
Jag frågar om hon reflekterar över att hon arbetar med det hon faktiskt gör, om Sveriges roll i världen, och vilka hon har som arbetskamrater.
Det gör hon inte, säger hon.
– De jag träffar lever i samma bubbla som jag, det är inget konstigt. Jag förstår frågan, men är det inte så för alla? De man arbetar med blir ens kolleger oavsett vilka de är?
Jo, så är det så klart.
– En sak som är skönt med Gotland är att man där sällan pratar jobb. Där får jag bara vara Anna. Därför är det så skönt att komma dit och verkligen varva ner.
En gång för rätt många år sedan nu var Anna och familjen på väg att återetablera sig på Gotland. Hennes man Magnus kommer från Hörsne och arbetar som advokat.
Anna fick tjänst som kommunikationsdirektör på Riksantikvarieämbetet i Visby, men hann inte mer än början innan hon erbjöds tjänsten som press- och kulturråd på Sveriges generalkonsulat i New York.
Det var 2008, de flyttade till Manhattan men äventyret blev kort, knappt två år senare lades konsulatet av besparingsskäl ner.
Ändå var det en upplevelse, förstås.
– Det var fantastiskt att få marknadsföra Sverige där, film, musik, teater, mode, allt möjligt. Och att bygga relationer mellan Sverige och främst nordöstra USA. New York är världens häftigaste stad. I början fick jag nypa mig i armen, det kändes som att vara med i en film. Det är ett fint minne.
Från Stånga till New York. I två år arbetade Anna Björkander på Sveriges generalkonsulat i The Big Apple. "Ibland fick jag nypa mig i armen".
Och det första du gjorde var att arrangera en presskonferens med Kungen, läste jag i gamla tidningsklipp.
– Ja, så var det kanske. Jag har för mig att Handelskammaren bjudit dit kungen. Jag hade en del kontakt med flera delar av kungafamiljen då, drottningen var där på officiella uppdrag och även prinsessan Madeleine.
Alla dessa kontakter ut i världen, vad har det gjort med dig som person, tycker du?
Hon funderar en stund, tänker att innerst inne är hon den hon alltid varit, om än med mer erfarenhet, säger sedan:
– Jag är så tacksam, att ha haft turen att ha dessa roliga och viktiga jobb. Jag har fått förmånen att träffa många människor och kan nog känna att jag gjort någon nytta för samhället.
Hon har drivits av nyfikenhet, säger hon. Uppdragen har varit många men den grundläggande frågan alltid densamma: ”Varför?”.
– Det är samma fråga som drev mig under åren på GT. Otålighet, nyfikenhet, viljan att lära mig nya saker och att alltid fråga just så. ”Varför?”. Även kontakten med människor i kris och deras anhöriga har utvecklat mig mycket, måste jag säga.
Din accent är tydlig, innebär det att du är ”gotlänningen” på jobbet?
– Ja, så är det nog faktiskt. Mest på ett positivt sätt. I Stockholm har många en positiv bild av Gotland, det är sommar och semester så i den mån jag är ”gotlänningen” är det bara till nytta.
Så går dagarna i det vi kallar livet. Från Stånga till Stockholm, från ungdom till medelålder och barn som växer upp och lotsas ut, från morgon, över lunch fram till kvällen.
Då, efter saltsjöbanan tar hon av sig ämbetsdräkten och hoppar i jeans och tröja eller joggingkläder och ger sig ut på sina välgörande promenader.
För att rensa hjärnan.
Den dag vi hade en första kontakt inför den här intervjun var det fredag. Vad gjorde du då, på kvällen, fredagskväll?
– Långpromenad och sedan vanligt fredagsmys, för att varva ner. Just då hämtade vi faktiskt pizza, ingen orkade laga mat, och sedan blev det tv, ”Svenska nyheter” tycker jag är roligt. Mer än så blev det inte, man är rätt seg på fredagskvällen.