En drottning som bröt mot allt

Drottning Kristina, prinsessan som uppfostras som pojke och man. Som sedan blir svårt trängd när omvärlden dessutom kräver att hon ska vara en traditionell kvinna. Inte undra på att hon har fascinerat historiker, filmare, dramatiker och queerinspirerade danskoreografer.
- Alltså vilken styrka. Vilken kraft hon har för att våga ta sig vidare och skapa något nytt. Hon bryter mot allt, säger Vanna Rosenberg.

Hångel i stallet
Hennes bredbenta drottning hånglar med friherrinnan i stallet. Abdikation handlar varken om politik eller gudstro i första hand. "Nej för fan, jag är skeptiker" säger Kristina några år senare när hon slutligen konverterat och får frågan om hon verkligen är omvänd katolik.
I stället är det kravet på giftermål som ställer hennes drottningtillvaro på sin spets. Hovet kräver bröllop och arvinge. Avel, är det ord som den brittiska dramatikern Pam Gems använder i sin pjäs, som nu, 32 år efter att den skrevs, och samma år som det svenska kronprinsessbröllopet, sätts upp på en svensk scen.
- Kristina har en enorm dynamik i sig, samtidigt som hon är fången i sin egen maktstruktur. Människor runt omkring henne kräver saker och hon blir enormt provocerad, säger Vanna Rosenberg.

Rädd att föda
Hon talar om pjäsen som ett psykologiskt drama lika mycket som ett historiskt. Kristina vill inte bli som sin mor, den misslyckade gossebarnsproducenten Maria Eleonora, men hon vill heller inte föda en arvinge som ska fortsätta det 30-åriga kriget.
Vaggande och hukande som en Quasimodogestalt rör sig Vanna Rosenbergs drottning över scenen. Ibland gömmer hon sig bakom de stora neonbokstäverna, uppsättningens enda kuliss. Ansiktet är snett och förvridet.
- Är det? säger Vanna Rosenberg.

Lockar till skratt
Även om Vanna Rosenberg förknippas mest med sin säkra tajming och sina komediennroller har hon gjort annat på teatern.
- Jag ser alltid så allvarligt på det jag gör och då kan jag tycka att etiketteringen är förminskande. Men det är bra att slåss med sin fåfänga också. Det finns så mycket i världen att reagera på, om jag åtminstone hinner fastna som "ja men hon är rolig" - då är det bara att vara glad.
Inför den här rollen har Vanna Rosenberg liksom regissören Farnaz Arbabi och den övriga ensemblen plöjt mängder med historiskt material, däribland drottningens egna brev, och lyssnat till inbjudna föreläsare.
- Jag ser på Kristina som enormt ensam. I sina försök att nå andra drabbas hon ständigt av besvikelse. Hon blir osympatisk, hon sliter i människor, hon förolämpar dem, trakasserar dem sexuellt, men hela tiden med ett underliggande stråk av "se mig, tyck om mig".

En drottning som bröt mot allt

"Fan ta mig om jag avlar åt er! ", skriver hon. Vanna Rosenberg gör en både spotsk och stursk drottning Kristina på Stockholms stadsteater. En stukad gestalt som ändå bryter sig ut ur förväntningarnas galler.