På en liten gård vid Rävhagen i Visby växte Malin Eklund upp. Gården har gått i arv i generationer från hennes morfars föräldrar, som drev jordbruk. Under Malins barndom hade mormor och morfar tagit över och drev en krav-gård med gårdsbutik.
– Jag spenderade mycket tid där. När jag var 13 år tog mina föräldrar över och stora delar av jordbruket var avvecklat. De gjorde om det till en hästgård istället. Jag har alltid varit med i köket och lagat mat, men även skördat, sått och slaktat. När jag var barn drömde jag om att öppna en restaurang med husmanskost, berättar Malin, när GA träffar henne på hennes arbetsplats i Stockholm.
Husmanskostrestaurangen blev aldrig verklighet. Men tidigt började hon arbeta inom service och restaurang.
– Jag stekte hamburgare hela gymnasietiden, men det är från min familj passionen för matlagning och odling kommer.
Efter studenten flyttade Malin till Oslo för att jobba. På konditori Pascal träffade hon sin nuvarande sambo och affärspartner Damien Foschiatti. Damien är uppvuxen i franska alperna och utbildad till klassisk konditor. Fem år arbetade de tillsammans i Oslo, med avbrott för en jorden runt-resa, innan de landade i Stockholm.
– Damiens dröm har alltid varit att öppna eget, men aldrig min. Men när vi flyttade till Stockholm funderade vi på om våra vägar ändå kunde korsas, säger hon.
Malin började med att ta en kandidatexamen i molekylärbiologi på Stockholms universitet. Under sista året på utbildningen växte planerna fram för det som skulle bli Fosch.
– Service och restaurang är det jag gjort i större delen av mitt liv. Tanken var att jag skulle hjälpa Damien att öppna och sedan ta en masterexamen på universitetet, men ju längre tiden gick insåg jag att jag brinner lika mycket för det här som jag gjorde för mina studier.
Trots tvära kast mellan molekylärbiologi och konditori är hon glad att hon har sin utbildning i ryggen.
– Det ger mig en stabilitet. De första åren med Fosch visste vi inte alls hur det skulle gå. Det är bara jag och min man som äger och har investerat pengar och vi kikade på lokaler i minst ett år innan vi hittade någon.
År 2016 öppnade Fosch Artisan Pâtisserie på Löjtnantsgatan i närheten av Kungliga musikhögskolan på Östermalm i Stockholm. Ganska snabbt fick de kvitto på att deras affärsidé fungerade. Tre år i rad fick Fosch Svenska gastronomipriset "Konditoriernas konditori", vann Gulddraken i kategori "Årets kafé" år 2018 och fick White Guides utmärkelse "Årets bästa café" år 2019/2020.
Men att det var hårt arbete den första tiden sticker Malin inte under stol med.
– Första sommaren var det bara jag och Damien, vi hade inga anställda. Min familj var här och hjälpte oss de första månaderna. Då hade vi öppet sju dagar i veckan och jobbade från öppning till stängning.
I november 2019 öppnade Fosch ytterligare en butik, på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Nu har de fem helårsanställda och lika många timanställda.
– I vår femårsplan ingick egentligen att vi skulle öppna tre ställen i Stockholm. Vår önskan är att varje butik ska vara speciell och erbjuda något unikt, vi vill inte vara något Espresso House som alla är likadana, säger Malin.
Fyra månader efter öppningen av andra butiken kom pandemin.
– Innan gick allt jättebra och det började ta bra fart i början av 2020, och vi var så lyckliga. I mars kom corona, och vi fick även en vattenskada i april som gjorde att vi fick stänga butiken på Birger Jarlsgatan ett halvår.
De har fått avskeda en del personal och året har varit tufft.
– Vi har tappat hundra procent av alla företagskunder men det har täckts upp ganska bra av alla privatkunder som handlar och stöttar oss. Det har varit en fruktansvärd stress och man har varit livrädd att det vi kämpat för i fyra år bara skulle krascha, på grund av något vi inte kan styra över. Vi vet ju att kunderna inte har lämnat för att de inte gillar oss.
Hur har det gått?
– Helt okej, vi har klarat oss. Från februari i år har det börjat se bättre ut och nu kan man andas ut, kanske inte helt men nästan.
Lokala råvaror och Sverige möter Frankrike är själva kärnan av Fosch, berättar Malin. Också Gotland får vara med på ett hörn, med exempelvis hallon från Stenhuse gård och havtorn från Kyllaj.
– Vi ville hitta ett sätt att driva företag där man kan köpa råvaror med gott samvete och få det att gå runt. Vi använder i största möjliga mån svenska råvaror och gör produkter med fransk touch, det är vårt DNA.
Tanken var egentligen att bara ha konditori med bakelser och tårtor, men de insåg ganska snabbt att svensken älskar sitt bröd och sin kanelbulle alldeles för mycket för att det skulle fungera.
– Svenskar är ganska enspåriga. En del vågar testa nytt men de flesta vill ha det gamla bekanta. Men vi har ändå valt att lyfta fram kondisdelen, på vardagar har vi omkring tio olika bakelser och på helgen tolv. Och vi har inte börjat sälja kanelbullar, men däremot vek vi ner oss och började med kardemummabullar, säger hon och skrattar.
En vanlig arbetsdag för Malin börjar med att hon kliver ur sängen 06.20, för att vara på jobbet strax därefter. Lyckligtvis, eftersom hon inte är någon morgonmänniska, bor paret granne med butiken på Löjtnantsgatan.
– Jag börjar med att packa bilen med allt som bagarna har gjort och kör till butiken på Birger Jarlsgatan. Jag och vår kock Max jobbar där tillsammans hela dagarna. Jag fixar kaffe, diskar, städar, beställer varor och pratar med kunder. Jag stänger butiken klockan 18.00, städar och är hemma ungefär vid 19.30.
Till skillnad från i början har de nu "bara" öppet sex dagar i veckan, med ledigt på måndagar. Och just måndagarna har blivit heliga för paret.
– Vi ser inte så mycket av varandra nu när vi har två butiker, men vi har våra måndagar som har varit vår räddning. Då fokuserar vi på att ta hand om oss själva, något som pandemin har visat hur viktigt det är. Vi jobbar mycket men vi börjar lära oss att ibland säga nej till kunder, vid en viss punkt måste man det, säger Malin.
Vad hinner ni med förutom att jobba?
– Vi älskar mat, så på måndagar går vi gärna ut och äter på restaurang. Det är så vi unnar oss.
Brinner ni fortfarande lika starkt för företaget?
– Vi gör faktiskt det. Damien sa senast för någon vecka sedan "undrar var vi ska öppna det där tredje stället". Nu börjar vi drömma igen.