Managern Mia Hedlund hade agerat bulvan och kallat henne till ett möte i skivbolaget Freebird Entertainments lokaler på Högbergsgatan på Södermalm i Stockholm.
En intet ont (gott) anande Clara trodde framtida projekt skulle diskuteras, men icke. Eller jo kanske, det också.
Men paff blev hon när vi plötsligt kom in genom dörren. Glad, stolt, rörd. Lånehunden Loui blev också glad och ville hälsa.
Ett ståtligt diplom och en bukett blomster räcktes över, ett slags förlängd arm från alla som lagt sin röst på henne.
– Alltså, det här är så himla stort…det är sjukt, det går liksom inte att ta in.
Årets gotlänning, Clara!
– Ja…vad ska jag säga…tack alla som röstat, tack alla som följt mig och som stöttat mig.
Det var kanske inte helt oväntat att Clara Klingenström tog hem läsaromröstningen om vem som är årets mest framstående gotlänning 2021.
Clara, som kammade hem 35 procent av rösterna, är ju bevars den som fått mest publik uppmärksamhet sedan sitt monumentala genombrott i samband med Melodifestivalen förra våren.
Jag menar, vem har inte hört låten ”Behöver inte dig i dag”? Just nu närmare 15 miljoner strömningar.
Låten förändrade livet för inte bara Clara själv utan även för många andra som fått livsviljan tillbaka efter att ha tagit del av gotländskans berättelser om hur hon valde livet, det ljusa, framför all svärta.
Efter Mello har Clara varit överallt, i tv, radio, tidningar och poddar. Parallellt med det har hon spelat in sitt första album, ”Claras dagbok”, vilket gavs ut i december.
Samtidigt som glädjen var stor att äntligen ha nått dit hon längtat, till musiken, så rev det inombords att gå igenom uppväxtens många känslor.
Låtarna handlar om svärta, om den såriga relationen till nu bortgångna pappan men också om försoningen på dödsbädden.
– Så ja, det har varit skitjobbigt emellanåt. Låtarna bygger ju på min dagbok från det jag var elva år.
Men, säger hon, en av anledningarna till att ge ut låtarna är att ge en bild av vad psykisk ohälsa kan vara. Så många tabun finns det och i många år skämdes hon för sitt dåliga mående. Så inte längre, även om framgång inte nödvändigtvis ställer allt tillrätta.
Att hennes musik nu fått människor att må bättre är större än vad hon egentligen kan ta in. Så visst kan musik förändra världen.
Ja, det är inte bara skivan som varit tuff, hela året har varit ett enda långt arbetspass.
– Nu har jag fokuserat på att vara ledig. Det är egentligen först nu allt som hänt börjat sjunka in. Jag behöver den här pausen, märker jag.
Egentligen var någon paus inte planerad, tänkt var en vårturné med start i februari. Men coronan satte stopp.
Lagom till allt skjutits fram kom besked om lättade restriktioner, men det påverkar inte turnébeslutet.
– Det var likadant förra gången. När vi just skjutit fram turnén blir det fritt fram. Men man får se det som att det ändå för något gott med sig, säger Clara.
Särskilt mycket skrivande har det heller inte blivit efter albumsläppet. Det mesta har som sagt handlat om att landa, dagen före vårt överrumplande besök kom hon hem efter en vecka i Spanien.
Men, trots allt, glädjen finns där inne i henne. Och tacksamhet för alla som hört av sig under året.
Och så nu det här, Clara!
– Ja...det är så otroligt häftigt. Och att ni åkte hit. Va!? Har du pratat med mamma!? Och hon har inte sagt något! Det är så himla häftigt.