Förevigt nu - en hyllning till Marie Nilsson Lind.
För nästan på dagen för ett år sedan höll de som då kallade sig Ainbusk X3 återföreningskonserter i Seglora kyrka på Skansen i Stockholm.
Annelie Roswall, Bittis Jakobsson och Marie Nilsson Lind hade hittat varandra igen, sju år efter Josefins bortgång. Stjärnorna stod rätt, som de sade, och oj så de saknat varandra.
Sedan dess har livet men mest döden kommit emellan. Den 4 januari i år gick Marie, Ainbusks hjärta, ur tiden.
Cirkus var fullsatt till denna enda hyllningsföreställning.
Känslosamt och starkt på Cirkus i Stockholm.
Det har varit ett år av tårar och försök att ta in vad som verkligen hänt. Men så stod de där på scenen ändå, Annelie och Bittis, nu på Cirkus, några hundra meter från Seglora kyrka.
För att hylla sin barndomsvän, men också med en central fråga: ”Hur ska hjärtat kunna slå utan dom som fanns förut?”.
En textrad där ur sången ”I en sekund”, sjungen som sång nummer två inför ett fullsatt Cirkus, 1500 personer.
De har våndats och slitit, de två ainbuskar som är kvar. Gråtit, skrattat, saknat, tagit dag för dag…och på sistone repeterat...
– …för att hon är värd det, Marie. Värd att hyllas för allt hon gjort, allt vi gjort tillsammans. Det är vi som måste förvalta den här skatten nu, som de sagt och säger.
Musikermöte under soundcheck: Bittis Jakobsson, Annelie Roswall, Anders Kotz, Oskar Lindström och sittande Roger Gustafsson.
Micke Lyander håller ett vakande öga på, och en stöttande arm, kring ainbuskarna.
Annelie Roswall och Bittis Jakobsson innan Cirkus fylldes av publik.
Och som den förvaltades, där på Cirkus på tisdagskvällen. När de sjunger Ainbusklåtar, örhängen de turnerat land och rike runt med i en annan tid, är de hemma.
Det finns alltid, i alla sammanhang, ett speciellt band mellan människor som har en historia ihop, som vuxit upp tillsammans och känner eller kände varandras föräldrar och ursprung.
En grund att falla tillbaka på och en särskild sorts blod, i mörker och ljus.
Det var den, tillsammans med saknaden av två älskade vänner, som de bottnade i hyllningskonserten ”För evigt nu”. De kom hem. I musiken, i själen, i hjärtat.
Moonica Mac, Tina Ahlin, Annelie Roswall och Bittis Jakobsson firar och pustar ut med champagne i logen bakom scen.
Det är en kolossal sångskatt de har och i en föreställning där skratt blandades med tårar fick publiken en dynamiskt sammansatt stund som gick under huden.
De berättade gruppens tidiga historia, hur den startade hemma i När, Babben Larsson fyllde på med anekdoter och halvsanningar på sitt patenterade sätt.
Flera gäster var på plats, Tina Ahlin var där och kompisar från ”Så mycket bättre” 2021: Melissa Horn, Moonica Mac, Andreas Matsson och Daniel Adams-Ray.
Marie Nilsson Lind (1961-2024)
Annelie Roswall och Marie Nilsson Lind inför återföreningen hösten 2023. Jo, Bittis Jakobsson var också med.
Både Marie och Josefin var närvarande under kvällen.
Daniel Adams-Ray skrev "Somwhere in Stockholm" tillsammans med Avicii, vilken i Marie Nilsson Linds tolkning blev till "Anropar himlen".
Det var Adams-Rays låt ”Somewhere in Stockholm”, skriven tillsammans med Avicii, som Marie tolkade i ”Anropar himlen”, redan en nutida klassiker.
– Då (i programmet) sjöng Marie för mig om Tim (Avicii) och Josa, nu sjunger jag för henne, som han sade från scenen.
I sångens "prata", den där det berättas om staden i himlen för dom som förut fanns" fyllde Maries röst lokalen.
Benny Andersson har vandrat vid såväl Ainbusks som systrarna Nilssons sida. Senast, 2020, spelade han under "En kväll för Josefin", på tisdagens spelade han för vännen Marie.
Ja, många hyllningar har det varit, dessvärre. ”En kväll för Josefin” 2020, ”En kväll för fader Allan” två år senare sedan pappa Allan gått ur tiden…och nu den här.
…och precis som vid kvällen för Josa, den på Rival i Stockholm i mars 2020, dök mångårige vännen Benny Andersson upp och spelade flygel till Ainbusks mest älskade örhänge, ”Älska mig”, den han och Marie skrev tillsammans för snart 35 år sedan.
Efter nära två timmar tackades ensemblen med stående ovationer för denna enda föreställning, där bandet med Roger Gustafsson, Tommy Broströn, Anders Kotz och Oskar Lindström tagit musiken till höjderna. Ja, så bra och mäktiga var det, är det.
För hur var det nu med den där centrala frågan: Kan hjärtat fortsätta slå utan dom som fanns förut?
Ja, nog kan det, det vet vi alla, livet går vidare. Trots allt.
Artister som funnit varandra: Bittis Jakobsson, Moonica Mac, som tolkade "Lassie", och Annelie Roswall.
Och för det nutida Ainbusk finns en framtid om de så önskar. Jag påstår det. Fjolårets turné och tisdagens uppvisning är ett bevis, de har sin mäktiga sångskatt och en historia att berätta.
Under hösten gavs låten ”Ängel” ut, mer finns inspelat så vi behöver nog inte misströsta. Men till dess: Tack för uppvisningen, verkligen, och som hela gänget också sade "skål för dig, Marie, där uppe nånstans".