Nobelbanketten, även kallad Nobelmiddagen eller Nobelfesten, är en del av festligheterna kring utdelandet av årets Nobelpris.
Som frilansjournalist, med mat som ett av specialämnena, har Anna Norström i många år skrivit om menyn på Nobelbanketten. Men det var först i år som hon fick testa den som gäst – på plats.
Det var dock på håret.
– Jag trodde länge att det bara var stora tidningar som fick skicka några journalister. Men jag råkade hitta en ansökan om ackreditering som var öppen för alla yrkesverksamma, så jag skickade in. Och fick nej. Varför skulle de vilja ha dit en vanlig svensk frilansare när det var så högt internationellt tryck?
Så tänkte Anna Norström – som trots detta inte var beredd att bara ge upp. Hon författade ett "förstående mejlsvar", där hon samtidigt bedyrade sitt matintresse och frågade om det möjligen fanns en väntelista?
Huruvida det egentligen gör det förblir något oklart, men hursomhelst hörde Nobelstiftelsens pressavdelning så småningom av sig. En annan hade fått förhinder och frilansaren blev en av 20 journalister på denna "festernas fest".
– Jag trodde jag skulle hamna vid något pressbord, men icke. Jag satt vid bord 24, precis nedanför trappan. Festen är faktiskt mycket roligare än folk tror! Det målas upp som så otroligt snofsigt och stelt, men jag hade verkligen kul och vi begick ganska många små etikettbrott.
Med "vi" menar Anna Norström såklart bordsgrannarna. Det var nog sådana som verkligen kan etikettreglerna – men då vet de ju också vilka man kan tumma på.
Där fanns representanter från den kommitté som utser själva Nobelkockarna – till exempel Ulrika Karlsson från Krakas krog i Kräklingbo.
– Det var hon som, i samråd med kommittén, hade valt vinerna till maten. Bland annat var det roséchampange, för första gången på banketten, den passade utmärkt! Jag och Ulrika känner varandra sedan tidigare, det var kul att vi hamnade ihop och kunde dissekera allt vi åt och drack under kvällen.
T.v: Anna Norström och Ulrika Karlsson. T.h: Anna Norström i röd klänning under festligheterna.
Mitt emot satt en tidigare regeringsmedlem.
– Det var en före detta finansminister som tyckte att förrätten såg ut som "en tråkig ananas". Men jag tyckte det var superfin!
Och då var vi inne på det där med maten. Nämnda rätt var egentligen gulbeta, bakad med alger. Sedan kom huvudrätten – och något av en besvikelse:
– Huvudrätten var torskrygg och här har vi det som ofta blir knas, att mat som man serverar från ett serveringsfat håller sällan värmen. Så torsken var ljummen, men den räddades upp av en varm blåmusselsås och varma tallrikar.
Desserten kompenserade med en riktig gastronomisk upplevelse.
– Det var en choklad-lingon-kreation smaksatt med tjärsirap. Precis som man kan tänka sig blev det en ovanlig smakbild, men den bröt av väldigt fint och stod verkligen ut!
Förrätten med gulbeta, alger och salt samt en kräm på alger. Dessutom kärnmjölk och krondill samt störrom.
Vad blir då helhetsbetyget, från Anna Norström? Tja, det beror kanske lite på vad man jämför med.
– Det var intressant att se hur banketten står sig mot annan gastronomi, jag har ju ätit på flera trestjärniga Michelinställen runt om i världen. För Nobelbanketten fick jag betala 3500 kronor och ser man bara på priset står den sig inte mot den här typen av finkrogar.
Men på dem serverar man nog sällan över tusen personer samtidigt?
– Nej, precis och med tanke på det höll maten oerhört hög nivå. Förrätten var väldigt vacker. Och det var jättefina viner som Ulrika hade valt, hon gör ett strålande jobb. Dessutom går det väl inte riktigt att sätta en prislapp på att få festa med kungafamiljen och Nobel-pristagare?
Desserten på väg in under Nobelbanketten i Stockholms stadshus.