I dag arbetar Catarina SpÄre Gustafsson i Radiohuset i Stockholm.
à r 2005 stod den dÄ 26-Äriga Catarina SpÄre Gustafsson och vÀntade pÄ tunnelbanan i London. Hon suckade och tittade stressat pÄ klockan. TÄget var instÀllt och hon skulle bli sen till jobbet.
DÄ kom informationen om att en olycka intrÀffat. Tre bomber hade precis detonerats ombord pÄ olika tÄg, lite senare skulle Àven en buss sprÀngas i centrala stan. London hade utsatts för fyra sjÀlvmordsbombare inom loppet av en timme.
â Det hĂ€r var tiden innan pushnotiser och flöden, sĂ„ vi visste inte vad som hade hĂ€nt. Jag stod fortfarande pĂ„ perrongen nĂ€r mina förĂ€ldrar ringde frĂ„n Gotland och frĂ„gade om jag var okej.
Tiden efter terrorattentaten var speciell. Folk var pÄ stÀndig vakt, speciellt i kollektivtrafiken. KÀnslan var att vad som helst kan hÀnda.
â Jag minns en gĂ„ng nĂ€r jag satt pĂ„ ett tĂ„g som plötsligt slĂ€cktes ner mitt i en tunnel. Allt blev svart och jag kĂ€nde verkligen hur förfĂ€rligt utsatt man Ă€r instĂ€ngd i en tunnelbana.
20 Ă„r senare pĂ„ Radiohuset i Stockholm. För de flesta Ă€r semestern slut och pĂ„ marken ligger höstgula löv utspridda. Ăven Catarina Ă€r tillbaka med kollegorna pĂ„ Ekot efter sommaren.
För mĂ„nga gotlĂ€nningar Ă€r Catarina SpĂ„re Gustafsson ett vĂ€lkĂ€nt namn â eller Ă„tminstone en vĂ€lkĂ€nd röst. I ett decennium arbetade hon pĂ„ P4 Gotland, bĂ„de som programledare, reporter och nyhetschef.
Men drömmen om journalistiken började tidigare Àn sÄ, nÀrmare bestÀmt i millennieskiftets London.
Catarina SpÄre Gustafsson vÀxte upp i Stenkyrka, tvÄ mil norr om Visby. Efter gymnasiet tog hon sin tillflykt till Storbritannien dÀr hon bland annat studerade journalistik. NÀr klassen introducerades till radio var det nÄgonting som slog an inom henne.
â Jag kĂ€nde att det Ă€r det hĂ€r jag vill göra. Bara en mĂ€nniskas röst, inget ansikte. Ser man en bild börjar man alltid tĂ€nka pĂ„ nĂ„gons utseende eller om hĂ„ret Ă€r felkammat. Men hör man bara en röst, dĂ„ uppstĂ„r ett sĂ„dant fokus.
Men i metropolen London var det svÄrt att fÄ in en fot i branschen, speciellt för en person som inte var "born and bred" dÀr. Men Catarina ville inte lÄta engelskan stoppa henne. DÀremot var arbetsmarknaden tuff, mÄnga redaktioner ville att journalisterna först skulle jobba gratis i ett halvÄr.
â Bor man hemma hos sina förĂ€ldrar och jobbar pub ett par kvĂ€llar i veckan gĂ„r det ju runt. Men jag hade ingen familj dĂ€r och bodde sjĂ€lv.
Catarina tog sig fram genom att arbeta pÄ olika restauranger och mediebolag. Efter bomberna i tunnelbanan 2005 ringde P4 Gotland. De ville ha tag i en gotlÀnning som befann sig i terrordrabbade London och Catarina fick medverka i nÄgra intervjuer för att berÀtta om sina upplevelser.
Ă ret dĂ€rpĂ„ fick Catarina SpĂ„re Gustafsson sitt första riktiga journalistjobb â ett sommarvikariat som programledare pĂ„ just P4 Gotland.
Det roligaste Àr att jobba som programledare. Det tyckte Catarina SpÄre Gustafsson 2005 och det tycker hon fortfarande.
Det hÀr var Catarinas chans att jobba med radio pÄ riktigt. Hon packade vÀskorna och flög hem till ön. Att vara pÄ en riktig redaktion kÀndes stort.
â Men samtidigt lĂ€skigt. Jag hade inte bott pĂ„ Gotland pĂ„ mĂ„nga Ă„r och hade varken koll pĂ„ lokalnyheter eller pĂ„ de stora profilerna som Mari Winarve och Joakim Ă strand.
Sommaren följdes av ett höstvikariat och sÄ smÄningom byttes London mot Gotland pÄ heltid. Men den första tiden blev tuff. Catarina bodde hemma hos sina förÀldrar och de flesta av hennes vÀnner hade flyttat frÄn ön. 27-Äriga Catarina kÀnde att hon saknade riktning nÀr hon lÄg i sitt flickrum och lÀngtade efter Londons puls.
Som tur var fanns alltid glÀdjen i jobbet. Catarina lÀrde kÀnna sina kollegor, Àlskade att vara programledare och hittade en ny riktning i livet.
â Att vara programledare Ă€r absolut roligast, det tycker jag fortfarande. Att fĂ„ möta mĂ€nniskor och stĂ€lla frĂ„gor, kĂ€nna in hur de reagerar och sen bestĂ€mma om man vill spinna vidare eller byta spĂ„r.
Att sÀnda live Àr ocksÄ nÄgonting som ligger Catarina varmt om hjÀrtat.
â Det Ă€r bĂ„de fantastiskt och nĂ„got som man kan drömma mardrömmar om. Jag kan fortfarande vakna helt svettig av att jag stĂ„r i en studio, oftast pĂ„ Gotland, och nĂ„gonting gĂ„r fel. Det finns ingen musik eller nyheter, bara jag och mikrofonen.
Men att sÀnda live innebÀr ocksÄ att "vara hÀr och nu", sÀger hon.
â Det Ă€r en speciell stress, men nĂ€r man vĂ€l fĂ„r kontroll Ă€r det en riktig kick.
Under tio Är pÄ P4 Gotland hann Catarina SpÄre Gustafsson med det mesta, den sista tiden arbetade hon som nyhetschef.
Catarina SpÄre Gustafsson vÀxte upp i Stenkyrka, tvÄ mil norr om Visby.
à ret var nu 2016. Catarina blev erbjuden ett jobb i Stockholm och kÀnde att det var dags att testa nÄgonting nytt. Den största skillnaden med att arbeta pÄ Sveriges Radio i huvudstaden var resurserna. Bakom mÄnga program fanns ett helt team som hjÀlpte till med manus, research och bokning av gÀster.
â Det kĂ€ndes lite orĂ€ttvist. PĂ„ Gotland var man ofta sin egen redaktion, dĂ€r Ă€r det ingen som skriver programledarens manus. Ibland visste vi inte ens vad vi skulle prata om en timme framĂ„t.
PÄ Radiohuset i Stockholm har rollerna varit mÄnga; reporter, chef, programledare, producent och vikarierande korrespondent i London. Catarina SpÄre Gustafsson har bevakat allt frÄn vÀrldshÀndelser till svenska myndighetsbeslut, jordbruksfrÄgor och hÀlsa.
â Man lĂ€r sig vĂ€ldigt mycket av att hoppa runt pĂ„ sĂ„ mĂ„nga positioner. Samtidigt blir man lite vinglig och börjar frĂ„ga sig vad man egentligen Ă€r bra pĂ„.
Som sÄ mÄnga andra trÀffade Àven Catarina sin stora kÀrlek genom jobbet, Àven han journalist pÄ Sveriges Radio i Stockholm. I dag Àr de sambos och Är 2019 fick paret tvillingar. Vid det laget kÀnde sig Catarina "trött pÄ att hatta runt" i olika arbetsroller, dessutom krÀvde smÄbarnslivet en stabilare tillvaro.
I dag arbetar hon pÄ den relativt nystartade Dagens Eko, en 20-minuters podcast som varje vardagsmorgon fördjupar sig i ett aktuellt Àmne. Innan intervjun tar slut passar vi pÄ att besöka Catarinas nuvarande redaktion, ett avlÄngt rum med fönster i taket och fem reportrar som fokuserat knattrar pÄ sina tangentbord.
PĂ„ Dagens Eko-redaktionen sitter reportrarna och arbetar koncentrerat. LĂ€ngst fram syns programledare Robin Olin.
I framtiden drömmer Catarina SpÄre Gustafsson om att göra en come-back som programledare eller att fÄ tillbringa ytterligare en sommar som korrespondent i London. Efter sju Är i Stockholm börjar Àven lÀngtan till Gotland att vÀxa.
â I Stockholm har jag en timme och 20 minuter till jobbet och 40 minuter till stallet. Man Ă„ker hit och dit och Ă€r alltid sen. Samtidigt har mĂ„nga av mina vĂ€nner pĂ„ Gotland fem minuter till jobbet och tre till förskolan.
NÀr hon tÀnker pÄ de lÄnga avstÄnden kÀnns det sjÀlvklart för Catarina att lÀmna Stockholm.
â HĂ€r slĂ€nger man bort sĂ„ mycket tid pĂ„ att sitta i bilköer eller pĂ„ tunnelbanan. Tid som man hade kunnat tillbringa med sina barn.
Ăn Ă€r det dock inte aktuellt med en Gotlandsflytt, Ă€ven om Catarina smygkollar hus pĂ„ Hemnet emellanĂ„t. Men kanske om ett par Ă„r â nĂ€r det klaffar med jobb, bostad och familjeliv.
Att ÄtervÀnda till lokaljournalistiken lockar ocksÄ. Det finns mycket att sakna med det lokala, framförallt nÀrheten till sin publik.
â PĂ„ Gotland vet man hur det vi rapporterar om landar hos lyssnarna. Det kan komma fram nĂ„gon pĂ„ gatan som vill dela med sig av en tanke eller tips. SĂ„ Ă€r det inte hĂ€r. Lokaljournalistik Ă€r vĂ€ldigt, vĂ€ldigt viktigt.