”Det är bara så roligt att jobba med musik att han aldrig hinner släppa något eget material”, säger Emanuel Norrby. Just nu är hans fulla fokus på att rådda musiken vid Eurovision i Malmö 7-11 maj.
Du&jag
Det händer att Emanuel har lite svårt att ta in att han arbetar med musik på den nivån han gör.
Eller nej, det händer nästan aldrig, mer sant: Han tänker inte i de termerna alls. Säger han. Det är ju som det är, han har slitit för att ta sig till den plats han befinner sig på i dag.
En snabb skiss, vi återkommer till detta, men: kapellmästare i ”Diggiloo”, lagledare i ”Så ska det låta”, musikredaktör i ”Idol” och ”Masked Singer”…turnéer och kapellmästeri åt artister som Orup, Eric Gadd, Danny Saucedo och Carola.
…och så nu alltså en högst betydande musikalisk kugge i Eurovision i Malmö den 7-11 maj.
– Jag går inte runt och är mallig om det är det du menar, skrattar han.
Nej, det tror jag kanske inte, men ändå, det där med att reflektera...kan det inte vara värt att stanna upp ibland och se var du befinner dig?
– Nja, säger han, jag är nog dålig på det. Ibland tänker jag att jag borde göra det, stanna upp och verkligen njuta. Men man är alltid så inne i sitt jobb...men visst, skitcoolt. Så borde man tänka. ”Skitcoolt!”. Fast jag är mest på väg framåt, det finns alltid något nytt roligt att göra.
”Inne i sitt jobb” lär han vara de närmaste månaderna. Full fart, hela tiden. Han har svårt att berätta om vad han egentligen ska göra kring Eurovision, vilket arrangeras i Sverige sedan Loreen vann förra årets tävling i Liverpool.
– Det är mycket som är hemligt, lika bra att säga så lite som möjligt så det inte blir fel, säger han.
Men lite grand kan du berätta, väl?
– Jag gör samma saker som i produktioner som "Idol", är musikredaktör och ser till att framträdandena blir bra. Ingenting kring tävlingsbidragen, däremot all annan musik, mellanakter och sådant. Hjälper eventuella gästartister att riktigt få till sina nummer.
Det ska han för övrigt göra även under kommande "Idol-säsong". Kommande vecka startar arbetet med den 20:e säsongen i ordningen. Auditions väntar under våren, allting sänds i Tv4 till hösten.
Två jätteprojekt igång parallellt, alltså.
Den här bilden är ett drygt år gammal, i den intervjun berättade Emanuel Norrby att han skulle prioritera sin egen musik. Så har det inte blivit men han längtar alltjämt efter att det ska kunna ske.
Egentligen hade han tänkt arbeta med sin egen musik. Det sade han i en intervju i januari i fjol.
Han har saknat det, att spela in eget och verkligen ge det tid. Så därför hade han sedan länge bokat in fyra lediga veckor i kalendern i början av året. Alla propåer och förfrågningar hade fått "nej", för nu skulle det ske.
...men så ringde de från Eurovision och undrade om han hade lust!
– Och det var lite för stort för att låta det passera, även om jag alltså gör samma saker som förut och känner många i den delen av produktionen. Men det här är ju på en helt annan nivå med 160 miljoner tv-tittare.
Så den egna musiken får stå tillbaka ett tag till?
– Ja, det är tydligt, det. Men jag längtar till att få den tiden, längtar efter den känslomässiga investeringen det innebär att blottlägga mig själv. Men någon gång ska det väl kunna ske, jag vet inte, kanske har jag för stora ambitioner, tills vidare får jag fortsätta på de stunder som blir över.
2017 debuterade Emanuel Norrby som lagledare i ”Så ska det låta” tillsammans med Marika Willstedt. Programledare var Sarah Dawn Finer.
Emanuel bor med sin familj i Tungelsta söder om Stockholm, han har studiolokal inne i stan och i huvudet närs en dröm om att bygga ett större studiokomplex. Ett kreativt centrum för honom själv och andra där idéerna kan flöda.
Det är i hemmet han sitter när den här telefonintervjun görs, en stor del av Eurovision-planeringen kan ske via datorn. Det skapar lugn i tillvaron och närhet till de två barnen när de ska hämtas.
Han är etablerad i musikbranschen sedan länge, men det var slitiga år att nå dit. Och det är han, säger han, tacksam för.
– Det har byggt en arbetsmoral, det ser jag i dag. Jag började spela på dansfester när jag var tretton, fjorton år. Man spelade överallt på Gotland, bar instrument och förstärkare till långt in på natten...det skapar en grund att stå på, man vet att jobbet måste göras.
Emanuel Norrby var om somrarna starkt engagerad i musikfesten "Så mycket Burgsvik".
Det var i Fröjel på Gotland hans musikaliska resa tog sina första ackord.
Han tar mig med ord med till det musikrum som fanns intill pojkrummet i familjens villa. Där fanns alla tänkbara instrument och där rådde lekfullheten, där kastade sig de tre syskonen – Frida, Emanuel och Helmer – mellan rytmer och melodier.
Där skapade sig den uppväxande Emanuel ett eget universum av toner.
Emanuel Norrby och uppväxt- och musikkompisen Robin Waernquist.
Men det var, säger han, ingen självklarhet att han skulle bli musiker. Föräldrarna är lärare – pappa Hans-Åke är för övrigt rektor på Kulturskolan och Emanuels tidiga förebild – och även Emanuel drog till en början åt lärarhållet, arbetade till och med inom skolvärlden ett par år i såväl Visby som Stockholm.
...men så började den ena spelningen efter den andra dyka upp, på Sudret inte minst, tillsammans med Robin Waernquist som han sedan kom att starta publik- och konsertsuccén ”Så mycket Burgsvik” tillsammans med.
Efter sitt första Stockholmsår insåg han plötsligt att det faktiskt var musikant han var. Hur det nu hade gått till.
– Det blev en massa ströjobb, högt och lågt, utbildning den hårda vägen, helt enkelt. Jag valde tidigt bort att plugga musik just för att behålla lekfullheten i att spela.
Emanuel Norrby växte upp i Fröjel men bor numera med sin familj i Tungelsta söder om Stockholm.
Det där var 2009, fyra år senare kände han att han att han äntligen stod på något sånär fast musikalisk mark.
Då, 2013, kontrakterades Emanuel för sin första Diggiloo-turné, runt landet reste han med frontfigurer som Jessica Andersson, Charlotte Perrelli och E-Type. Ett riktigt jobb, ett sammanhang, ett erkännande, en uppgift.
Sedan dess har det blivit ytterligare fyra sommarturnéer med Diggiloo-konceptet plus allt det där andra.
Det har rullat på, helt enkelt. I rätt hög fart. Han har, säger han, kanske inte hunnit reflektera så mycket då han haft lyxen att vara eftertraktad och att alltid ha mycket jobb.
När Carola sjöng sitt hitpotpurri under fjärde deltävlingen i 2023 års Mello hade hon Emanuel Norrby med sig på scenen.
Någon längtan till att återvända till Gotland permanent har han inte. Han har en fin relation till sin uppväxt-ö men just nu är det en relation på distans. Senast han var på ön var vid juletid då han bland annat hann ingå i den HoHoLaLa-orkester som gungade gott på hemvändarfesten på Joda.
Stockholm är hans ”nu” men att någon gång bosätta sig på ön är, säger han, inte orimligt.
Vad har du med dig som person efter att ha vuxit upp på Gotland, tror du?
Han sitter tyst ett tag, funderar, säger så:
– När jag tänker bakåt konstaterar jag att det finns både gott och ont med att växa upp på en ö. Å ena sidan en enorm trygghet, å andra sidan skapas en viss inskränkthet och en "vi och dom"-känsla. Men Gotland kommer alltid att vara hemma och vi ska under året äntligen komma igång med att bygga en sommarstuga där vi kan ge våra döttrar en fast plats och fina barndomsminnen.
Så fint!
– Ja, och vi har själva längtat efter att ha en plats på ön som bara är vår. Snart får vi äntligen det.
Han säger sig vara stolt över att vara just gotlänning i en bransch där det finns många duktiga musiker, låtskrivare, producenter och artister från ön, både förr om åren och nu verksamma.
– Jag känner samhörighet och stolthet i att få vara del av den skaran, säger han.
Emanuel Norrby på besök i Sandkviestudion i Visby.
Men nu åter till det där om att han kanske borde njuta mer av vad han gör, för han har ju trots allt så roligt på jobbet.
Att hjälpa unga artister i ”Idol”, stötta i ”Masked Singer” och, som tidigare, spela på uppstuds i ”Så ska det låta”, ett program han 2017 tackade ja till att bli lagledare i för att han annars ”skulle svika sitt tioåriga 'jag’”.
För nog har det funnits stunder när verkligheten fångat honom, som en gång när han spelade låten ”När vi gräver guld i USA” tillsammans med Orup.
Fotbollsfantasten Emanuel Norrby (favoritlaget är Liverpool) var för liten för att ta till sig av VM-festen 1994 när Sverige tog brons och ett helt folk gick i spinn, men i efterhand har han sett tv-sportens VM-krönika ”en miljon gånger”...
– ...och dessutom körde vi låten på studentflaket, att sedan få lira den med just honom...mäktigt!
Tommy Svensson var förbundskapten i fotboll när Sverige 1994 tog brons i VM. På Rondo i Göteborg läste Emanuel Norrby en gång en dikt för honom, stort för en fotbollsfantast som Norrby.
Inför en konsert, på Rondo i Göteborg, stack Orup in huvudet i Emanuels loge och berättade att Tommy Svensson, VM-lagets förbundskapten, satt i publiken och lanserade då samtidigt sin idé.
Så, jodå, därför introducerade Emanuel Norrby från Fröjel ”Guld i USA”-låten genom att på scen läsa samma Karin Boye-dikt som förbundskaptenen läste för laget inför åttondelsfinalen mot Saudiarabien; ”...visst finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen som gör mödan värd”.
Emanuel skrattar lätt åt minnet, säger det där ordet än en gång:
– Att det där faktiskt hände, ja, det var mäktigt.
Emanuel Norrby är en stor fotbollsfantast och Liverpool är favoritlaget framför alla andra.
eurovision
Men nu drar det snart i väg mot Eurovision Song Contest, vilket startade 1956 som ett sätt att ena Europas länder efter Andra världskriget. I den allra första deltävlingen tävlade endast sju bidrag.
Sverige var med första gången 1958, då sjöng Alice Babs ”Lilla stjärna” och slutade på fjärde plats.
Genom åren har de svenska bidragen kommit sist vid några tillfällen men sju gånger vunnit hela Europa-ballongen.
Minns du dem? I tur och ordning Abba med "Waterloo" 1974, Herreys med "Diggiloo Diggiley" 1984, Carola med "Fångad av en stormvind" 1991, Charlotte Nilsson med "Take Me To Your Heaven" 1999, Loreen med "Euphoria" 2012, Måns Zelmerlöw med "Heroes" 2015 och i fjol alltså Loreen ännu en gång, nu med låten "Tattoo".
Den 13 maj i fjol vann Loreen Eurovision Song Contest i Liverpool.
Så när det fram i maj drar ihop sig i Malmö lär Emanuel ha intensiva dagar. Två semifinaler, en final, 37 deltagande nationer, massor av repetitioner och publik, en glittrande folkfest som för samman människor i en hel världsdel.
Hade det också varit att svika den lille Emanuel att tacka nej till det här?
– Nej, det har aldrig varit någon pojkdröm, inte på samma sätt som "Så ska det låta", det såg jag varenda program av när jag var liten. Men jag skulle däremot svika min schlagerälskande fästmö!
Själva Melodifestivalen, den som nu rullar som en våg över landet, har han aldrig arbetat med. Förutom i fjol, förstås, då han satt vid sina tangenter när Carola brassade i väg sitt hitpotpurri under fjärde deltävlingen på Malmö arena, samma plats som är i hela Europas blickfång om några månader.
Familjen tittar på tv när möjlighet finns men det styr inte kalendern.
Och för Emanuel är det ju också ett sätt att hålla sig à jour med sina bekanta i branschen. Många kompisar finns med, som låtskrivare, dansare eller artister och då är det ju kul att hålla koll.
DU&JAG, Emanuel Norrby. Jaja, bilden är några år gammal.