Jennie Jakobssons intresse för textilhantverk väcktes redan under barndomsåren i Visby och det tack vare farmor Margot. Ett intresse som tog henne vidare till modestudier i Florens och senare arbete som modedesigner.
– Jag började egentligen plugga mode för att jag tyckte om hantverk, att sy och brodera – jag har broderat sen farmor lärde mig när jag var liten, berättar Jennie Jakobsson.
Efter tio år som designer på H&M tog hon tjänstledigt i två år för att studera på Handarbetets vänner, HV. I juni tog hon sin examen och i augusti sade hon upp sig från jobbet. Modebranschen kändes inte längre som rätt ställe för henne att verka på.
– Jag har tänkt på det här länge, men då tog jag steget. Jag kände när jag började på hantverksskolan att jag hade hittat hem, att jag inte kan sluta med det här, säger Jennie Jakobsson.
Under hösten arbetar hon som brodös hos HV, där hon fått en projektanställning för att sy en fana åt Karlsbergs regemente. Till jul flyttar hon och familjen tillbaka till Gotland och tanken är att här få ägna sig åt textilhantverket i mesta möjliga mån.
– Jag hittade något som jag inte kan vara utan. Om jag kommer kunna försörja mig på det återstår att se, men det måste vara en del av mitt liv, säger Jennie Jakobsson.
Hennes textilarbeten har också berört andra. I kväll mottar hon Svensk Hemslöjds utmärkelse och stipendium "Årets förnyare", för sitt examensarbete från HV, en jacka av bitar i filtad ull, sammanfogade med spetssömn. I motiveringen står: Spetssömmens "stygn i luften" blir i Jennie Jakobssons tappning vackra delar i en mycket elegant helhet. Med sin jacka i tovad lammull har hon utforskat och förnyat materialen. Det är ett hantverksskickligt experiment med ull, skala, komposition och stygn. Själv kallar hon det sheep and chic, vi vill kalla det Couture Craft".
– Spetssöm är en gammal teknik där man syr spetsen istället för att knyppla. Jag tyckte att det var roligt, men det tar ju väldigt lång tid och då tänkte jag om man kunde göra något för att komma upp i skala, berättar Jennie Jakobsson.
Det fick henne att utveckla en egen teknik, som hon också gett ett passande namn.
– Jag hittade inget namn för det för det här så då tänkte jag att jag får hitta på något eget. Jag kallar det Margot, en liten tribut till min farmor Margot som fick in mig på den här banan.
