Redan som liten gillade Nora Ericsson att spexa för kompisarna i skolan.
– Jag showade för mina föräldrar, allt och alla, säger hon morgonen efter att hon firat sin 26-årsdag med bästa vännerna i Stockholm.
Nora Ericsson är just nu dubbelt aktuell för alla gotlänningar, dels på tv men också på öns stora teaterscen efter nyår. Men under uppväxten i Visby reflekterade hon aldrig över att teater var något som hon kunde jobba med eller ha som yrke. Nu bubblar karriären med en roll i SVT:s stora satsning, serien "Filip och Mona", men resan dit har varit krokig och långt ifrån självklar.
– Under gymnasiet spelade basketen större roll än teatern, säger Nora Ericsson och berättar att hon tränade och spelade med Visby Ladies fram till hon var 18 år, då hon tröttnade och la basketbollen på hyllan.
På Elfrida Andréegymnasiet kände hon att hon utvecklades som människa och blev självsäkrare. Sista året tog dragningskraften från teatern över idrottens roll. Nora flyttade till Stockholm för att gå Calle Flygares teaterskola, men gjorde ett nytt vägval och läste modedesign i Mora i Dalarna.
– Men jag hoppade av, eftersom jag inte klarade av att sitta still, säger hon och berättar hur Pauline Wolffs improvisationsteater i Visby istället blandades med löpträning med Roma IF och långa distanser som halvmaraton.
Efter flera intagningsprover lyckades hon 2016 med det som för många är den yttersta drömmen – att ta sig hela vägen till en åtråvärd plats på scenskolan.
– Det är tusen som söker och de tar in tolv – vartannat år. Jag var i sån chock, säger Nora Ericsson.
Scenskolan beskriver hon som en fantastisk men krävande bubbla, fylld av hårt arbete och textläsning, med väldigt lite plats för det liv som pågår utanför.
– Det är skönt att vara ur den bubblan nu, men det var häftigt att vara i den. Jag har blivit starkare och har lärt mig av andra personligheter när vi har nötts och stötts, summerar hon de tre åren.
På själva examensdagen hade hennes nästa steg i livet inte kunnat regisseras bättre:
– Då fick jag sms från producenten som undrade om jag ville komma och provfilma för "Filip och Mona". Välkommen ut, tänkte jag.
SVT:s serie i åtta avsnitt handlar om livskriser över generationsgränser och har flera kopplingar till Gotland. Anna Granath, som spelar en av de två huvudrollerna, bodde flera år i Hörsne tillsammans med sin dåvarande man Jens Östberg, som nu har regisserat serien.
Anna Granaths rollfigur Mona är en nyskild och utbränd gynekolog i 40-årsåldern. För att ta sig tillbaka arbetstränar hon i en matbutik där Filip, spelad av William Spetz, är hennes handledare. Nora Ericsson gör rollen som Hanna, en tjej inte olik henne själv.
– Hanna är väldigt skämtsam med glimten i ögat, ödmjuk, men vågar ändå sätta ned foten, säger hon.
Inspelningarna skedde i augusti och september. Nora beskriver den tiden tillsammans med filmteamet som fin och rolig, men samtidigt pirrig på grund av den stora utmaningen.
– Jag måste jobba på att vara lugn och inte bli överexalterad. Men när man har utbildat sig vill man att allting ska bli rätt och man gör sitt yttersta för att förmedla känslan och storyn, säger hon.
Om medverkan i tv blir det stora genombrottet återstår att se. Nora Ericsson har flera bollar ute för möjliga framtida projekt.
– Vi får se om någon boll kommer tillbaka, just nu jobbar jag extra på en restaurang på Söder, säger hon och berättar att det snart är dags att packa väskan för att tillfälligt flytta hem till Visby igen.
Efter nyår börjar Länsteatern att repetera "Hjälten på den gröna ön", där Nora gör rollen som Pegeen fram till påsk.
– Pegeen är en ung tjej som har tröttnat på att jobba på sin pappas bar på Irland och längtar därifrån, säger hon.
Att få komma hem och spela teater på sin egen gröna ö är något som Nora Ericsson verkligen ser fram emot.
– Stockholm är hemma för mig, men det finns inget som slår hemma på Gotland. Gotland är starkt och trygghet, där har jag bott mina 19 första år och att få växa upp i en småstad har präglat mig, säger hon och berättar hur hon hälsar på människor i Stockholm så som folk hälsar på varandra på gatan i Visby.
Artisten Rikard Wolffs rader ur "Solkräm" har fastnat i Nora Ericsson som ett mantra: "Bo någon gång i en storstad, men flytta innan du blir för hård. Bo någon gång vid havet, men flytta innan du blir för mjuk".
– Jag tänker att blandningen är bra, säger hon.
