20-åriga Sara Gahnström jobbade i en klädaffär vid Hötorget under fredagen.
– Jag hade rast när en släkting ringde och frågade om jag var okej. Jag fick panik och sprang ut i butiken för att berätta för mina kollegor.
När hon gick ut möttes hon av en syn som etsat sig fast i minnet.
– Då ser jag hundratals människor som springer, skriker och vissa ramlar. Det fanns de som spydde av rädsla utanför butiken, berättar Sara Gahnström.
Med kollegorna drog hon in människor i butiken för skydd, innan de låste och tog sig upp några våningar i huset.
– Utanför fönstren var det insatsstyrkor med gevär som skrek att alla måste bort. Vi blev fast på området som tömdes och spärrades av, och frågade en polis om vi var trygga. Vi fick nej till svar, men att vi inte hade varit det på gatorna heller, säger Sara Gahnström.
Tillsammans med de främlingar som de hade dragit in från gatan blev butikspersonalen kvar inlåsta i tre timmar.
– Samtidigt som det var hemskt, blev det så fint. Det var kvinnor med oss som man inte kände, men man kom så nära varandra. Vi följde nyheterna och försökte stötta varandra, säger hon.
Efter fredagens attentat har Sara Gahnström och hennes kollegor fått prata med företagets psykologer. Under söndagen valde hon även att gå från jobbet en stund för att delta i kärleksmanifestationen på Sergels torg.
Hur känns det att försöka gå vidare efter detta?
– Det är många kunder som kommer in och är ledsna, som har lämnat blommor utanför. Det känns ändå bra, människor pratar med varandra. Samtidigt som man bara vill stanna hemma och blir rädd av minsta smäll, känns det viktigt att fortsätta med livet som vanligt, hålla ihop och visa kärlek mot varandra.