En dag i början av augusti år 1995 satt Ingvar Carlsson, då statsminister, på en stol i gräset nedanför sommarstugan i Lummelunda på norra Gotland och blickade ner mot havet. På midsommar samma år hade han och hans bror spelat tennis mot livvakterna, och när han sprang på en stoppboll slet han av hälsenan.
– Jag gick runt hela sommaren och haltade upp till brevlådan och kunde knappt hämta tidningen. I augusti kände jag bara att nej, nu lägger jag av. Det har jag aldrig berättat för någon men det var här jag bestämde mig, säger Ingvar Carlsson och pekar mot gräsmattan nedanför altanen vid sommarstugan.
Sommaren 1960 var den första som Ingvar Carlsson och hans fru Ingrid Carlsson spenderade på Gotland. De första åren prövade de sig runt och bodde bland annat i Åminne, Lickershamn och Gustavsvik. Sommarstugan på norra Gotland köpte de först år 1970, och efter det har de varit på ön varje sommar. Men att följa i partikollegan Olof Palmes fotspår och köpa fritidshus på Fårö var det aldrig tal om.
– Vi letade inte ens där. Vi ville vara på huvudön och det har vi aldrig ångrat, säger han.
Olof Palme var dock med och influerade Ingvar Carlsson till beslutet om att det blev just Gotland.
– Jag såg fördelarna med Gotland i och med att jag märkte att Palme fick vara mer ifred på Fårö. När jag var aktiv var det klart att många journalister letade efter mig här, men det var också väldigt skönt att färdas över havet och komma bort från fastlandet på sommaren.
Det är drygt 20 år sedan Ingvar Carlsson avgick som partiordförande för Socialdemokraterna och som statsminister. Fortfarande blir det dock en hel del intervjuer med journalister och forskare, berättar han. När Alliansen i juli beslutade att rikta misstroendeförklaring mot tre statsråd riktade Ingvar Carlsson i sin tur stark kritik tillbaka mot Alliansen i en intervju med Dagens Nyheter. Att kommentera dagspolitiska händelser försöker han annars att hålla sig ifrån.
– Det var ett undantag. DN ringde mig när jag satt i färjekön i Nynäshamn, och då var jag lite irriterad och reagerar nästan mer som privatperson och statsvetare. Ett misstroendevotum ska hanteras med omdöme och varsamhet. Jag var själv med om en regeringskris år 1990 och har en del kunskaper i bagaget, jag vet hur viktigt det är att tänka efter innan man använder sig av detta verktyg.
Hur tycker du att Stefan Löfven skött krisen?
– Jag har bestämt mig för att aldrig recensera mina efterträdare. Jag talar ofta i fotbollstermer, och när jag slutade sa jag att nu går jag upp på läktarplats och ska följa allt med stort intresse, men inte kommentera själva spelet. Det jag kan säga är att vi har en mycket bra relation och jag tycker väldigt bra om Stefan. Han har fina värderingar och är klok.
När Olof Palme år 1968 höll första talet i Almedalen från ett lastbilsflak var inte Ingvar Carlsson på plats, men i princip varje år efter det har han varit där. Årets största debatt kring Almedalen handlade om Nordiska motståndsrörelsens medverkan. Ingvar Carlsson vill inte uttala sig om det var rätt eller fel att låta dem vara på plats, men tycker att det är en svår fråga som han är glad att slippa hantera.
– De allra flesta är överens om att det här är åsikter som är avskyvärda. Det viktigaste är att vi klart och tydligt tar avstånd från dem och ser till att de får så lite inflytande som möjligt, säger han.
Hur har främlingsfientligheten och rasismen förändrats i Sverige sedan du var aktiv politiker?
– Jag vill gå ännu längre tillbaka i tiden än så. Jag kommer ihåg när de vita bussarna kom efter andra världskriget med utmärglade människor från koncentrationsläger. Att jag skulle uppleva att högernationalistiska partier skulle finnas i Europa och ha rätt stort stöd, och att dessa grupper dessutom förnekar förintelsen, det kunde jag aldrig drömma om. Det är väldigt chockerande och upprörande.
Samtidigt berättar han att han känner sig mer optimistisk i dag än vad han gjorde för bara ett halvår sedan.
– Jag upplever att människor har vaknat till efter det som hänt med Trump, Brexit, valen i Frankrike och i Nederländerna. Allt detta är oroande men jag upplever att fler engagerar sig idag på ett sätt som de inte gjorde för några år sedan.
Vad är du orolig över för Sveriges del?
– Ja det är en hel del tyvärr. Miljön och grundvattnet, för att ta något konkret. Jag är orolig för ökade ekonomiska och sociala skillnader och ungdomsarbetslösheten, men samtidigt går det åt rätt håll igen. Men återigen, hade du frågat mig för ett halvår sedan hade jag varit mer orolig. Det är viktigt att aldrig förlora hoppet, man måste tro att det finns en bra väg framåt och inte låta sig lamslås.
Om drygt ett år stundar riksdagsvalet. Enligt opinionsundersökningarna tyder mycket på att Sverigedemokraterna kan gå framåt mer, då de bland annat lockat väljare från Moderaterna och Socialdemokraterna. Men Ingvar Carlsson är inte övertygad om att opinionsundersökningarna har rätt.
– Jag är inte alls så säker på att SD kommer att skörda framgångar faktiskt. De har vunnit mycket röster på missnöje, och det har funnits anledning till missnöje med ökade ekonomiska och sociala skillnader i samhället, men de kan väldigt lätt förlora de väljarna med.
Är du optimistisk inför valet?
– Jag är alltid pessimistisk och orolig, och så blir jag glatt överraskad när det går bättre än jag trott. Men jag är även där mer optimistisk i dag, för Socialdemokraternas del tror jag att chanserna för ett bra resultat har ökat. Men jag vågar aldrig gissa hur det ska gå, säger Ingvar Carlsson.
Oron inför valen har följt honom genom livet och är ingenting som har avtagit med åren. Valvakor undviker han helst.
– Jag är alldeles för nervös för att gå på valvakor. Jag tvingades gå på dem i 30 år men nu vill jag sitta ensam hemma. Men det är lika spännande varje år och jag tror att det blir en intressant valrörelse och att det finns en chans att valdeltagandet ökar.
Hur trivs du på läktarplats?
– Jag har faktiskt inte ångrat en minut att jag lämnade när jag lämnade. Då hade jag arbetat i 38 år, jag började arbeta för Tage Erlander när jag var 23 år, vilket var extremt tidigt. Jag hade tänkt avgå när Palme gjorde det, men så blev det 10 år till istället.
I Ingvar Carlssons sommarprogram i P1 från 2016 blickar han tillbaka på sitt liv och konstaterar att slumpen spelat stor roll.
– Jag har alltid trott att jag har planerat mitt liv, men när jag satte mig ner och funderade över det blev jag förvånad över hur stor roll slumpen spelat. Det är nästan lite skrämmande. Vem man träffar, vem man gifter sig med, varför man väljer en viss utbildning, och så vidare. Men jag känner mig privilegierad som först har fått jobba med politik i så många år, och sedan fått tid att göra en massa annat.
Vad har du tid för nu som du inte hade då?
– Jag har ett stort fotbollsintresse och följer fotboll både på tv och live. Jag tycker om naturen, även om jag inte går lika långa sträckor längre. Jag har egentligen tre stora intressen: natur, kultur och idrott. Och politik får jag väl nämna för ordningens skull, tillägger han och skrattar.