Vejkseln hör inte hemma på Stora Karlsö utan inplanterades på 1800-talet av Willy Wöhler. Nu har den spritt sig till stora delar av ön och länsstyrelsen kämpar med att försöka få bort den invasiva busken.
– Den finns över stora områden, på vissa ställen är det igenvuxet och den tar över, säger Tiina Kumpula naturvårdshandläggare på länsstyrelsen.
Vejksel är en buske som hör hemma i familjen rosväxter. Den kan bli upp till sju meter hög och har väldoftande, vita blommor. Den hör hemma i Mindre Asien och Europa och odlas som prydnadsväxt. Virket kallas körsbärsträ och används till finare snickeriarbeten. Vejksel är inte förbjuden men eftersom den hotar att tränga bort all annan växtlighet på Stora Karlsö behöver den begränsas. I Norderhamn är det gott om vejksel och det är här arbetet pågår just nu. Med hjälp av en liten grävmaskin försedd med en gripklo dras buskarna upp med rötterna.
Men jobbet försvåras av att platsen är full av kulturlämningar.
– Där det finns kulturlämningar får vi dra upp mindre plantor för hand men inte använda maskinen eftersom det kan förstöra kulturlämningarna som ofta är stenhögar och kan vara gravar. Vi har med en arkeolog för att se till att det blir gjort på rätt sätt, säger Tiina Kumpula.
Grävmaskinen sköts av en person från en privat entreprenör, övrigt arbete görs av personal från Skogsstyrelsens satsning Naturnära jobb. De jobbar dels med att rycka upp små vejkselplantor ur den steniga jorden men också med motorsåg i de stora, höga och täta vejkselsnåren.
– Vi sågar för att få siktbarhet för fornlämningar så att arkeologen kan kolla vad som finns, om det finns fornlämningar som inte är hittade eller undersökta, säger Tiina Kumpala.
Fornlämningar och att ön är ett naturreservat gör att länsstyrelsen har svårt att hitta lämpliga metoder för att få bort de stora buskarna i Norderhamn. Området är stängslat och här äter inga betande får upp årsskotten som de gör på övriga ön.
– Utanför stängslet kan vi jobba på ett annat sätt. Men jag tror att vi får försöka hitta olika metoder på olika ställen och jobba platsvis, säger Tiina Kumpala.
Hon tycker också att det skulle vara kul om allmänheten ville hjälpa till.
– Jag skulle tycka att det var jättetrevligt med en bekämpningsdag då folk kunde komma och hjälpa till och dra bort de här småplantorna. Om man jobbat i ett naturreservat tycker jag att man får en starkare känsla för det naturreservatet.