”När man väl satt med en karta och börja att fylla i var det kul. Det är mycket minnen och man har också lärt sig om sin bygd och det har varit både gotlandsfödda och inflyttade med”, säger Harald Stjerne om kartläggningen. På bilden syns kartan över Öja.
De senaste månaderna har ett 60-tal storsuderbor samlats för att kartlägga markerna i Fide, Öja, Hamra, Vamlingbo och Sundre. De sitter i grupper, vid ett bord per socken, med sina kartor framför sig.
– Vi har fått fram en fördelning. Några kommer kanske att bli lättade och andra kanske blir överraskade, säger Harald Stjerne i Hamra, som är en av initiativtagarna.
– Det började rent konkret med att hembygdsföreningen bjöd ner aktiva politiker inför valrörelsen förra året, berättar Harald Stjerne och då kom frågan om ägarförhållandena på Storsudret upp.
Tillsammans med Birgitta Lundberg i Sundre tog han vidare idén om att göra en karta över vilka som äger marken. När de startade var intresset stort och de delade in sig i grupper utifrån var de bodde.
– Efter viss diskussion skulle jordbruksmark ägd av icke-gotlänningar markeras röd, ägd av gotlänningar grön och kyrkans mark gul. Så satte vi igång, säger Harald Stjerne.
Stina Lindberg och Ing-Marie Tellström blev förvånade över att det var så pass mycket mark som ägdes av bofasta i Öja. Däremot ägs flera fastigheter av fastlänningar och de båda Burgsviksborna undrar hur gotlänningar ska ha råd att bo där i framtiden.
Nu är kartorna ifyllda och på Öjabordet rullar Ing-Marie Tellström ut deras, som har spridda röda plättar i ett mestadels grönt område. Bredvid sitter Stina Lindberg som hade väntat sig ett annat resultat.
– I och med att det är så mycket sommarfolk som äger hus tänkte vi att det skulle vara mer rött än vad det var, säger hon.
På Hamrabordet ligger ingen karta, men de som sitter där säger att den visar 13 procent rött. Inte heller Fidebordet har någon karta, men de som sitter där vet hur den ser ut.
– I Fide är den grön och det är vi väldigt nöjda med. Det finns två fastigheter som inte ägs av fastboende och marken brukas, det är det viktigaste, säger Gusti Larsson.
Avslutning för studiecirkeln där Storsudrets ägarförhållanden av jordbruksmark har kartlagts. Birgitta Lundberg sitter vid bordsänden och är en av initiativtagarna. Kartan över Sundre är i förgrunden, där grön mark ägs av de som är bofasta, röd mark ägs av de som inte är det och gul mark av kyrkan.
Kartan som ligger på Sundrebordet har fler röda områden och ännu fler syns på de spridda kartbladen som ligger i högar på Vamlingbobordet.
– Vamlingbo är så stort, vi är 16 i den här gruppen och var tvungna att dela upp oss i tre grupper. Vi är den största socknen till ytan och i fastigheter, säger Torbjörn Björkegren och runt bordet pratas det om att nästan en fjärdedel av deras kartor är rödmarkerade.
– Man behöver inte vara gotlänning för att äga marken, men man ska bo här. Om vi inte äger markerna försvinner de, fortsätter Torbjörn Björkegren.
Runt bordet diskuteras ett stort markområde som är till salu i socknen för ett högt miljonbelopp, som de inte tror att någon av invånarna har råd med.
”Man blir helt förskräckt och markpriserna trissas upp av röda marker”, säger Torbjörn Björkegren, som har varit sockenledare för de som har kartlagt Vamlingbo.
– Vi har inte längre kontroll av våra marker och är ägare av den. Plötsligt bestämmer någon annan själv över det som vi hade samrådsmöten om och de sätter upp en grind och stoppskylt, säger Torbjörn Björkegren.
I salen finns flera förslag på hur markfrågan kan hanteras, med exempelvis införandet av boplikt eller stärkt jordförvärvslag.
– Vi borde ha vaknat upp för länge sedan, men vi sitter och muttrar hemma vid köksbordet, säger Anita Sjöberg, som även är ordförande i Vamlingbos sockenförening.
Vid Vamlingbobordet har deltagare från socknen en diskussion om att allt mer mark ägs av personer som inte bor där. ”De får inte bli för många så att vi inte har något initiativ kvar och behöver stå med mössan i hand för att få tillgång”, säger Anita Sjöberg.
Det pratas om att bjuda ner politikerna igen och kartan ska presenteras för allmänheten i slutet av sommaren. Förutom färgerna och numren ska även namnen på markerna sättas ut. Flera namn är kopplade till släkter och berättelser från Storsudret.
– Förstår man historien så förstår man sin samtid. Hur blev det så här? Någonstans på vägen har beslut tagits, säger Harald Stjerne som tillsammans med de andra även vill göra en kartläggning bakåt i tiden.
– Vi tänker att vi fortsätter den här studiecirkeln i höst, böjda över våra kartor, säger han.
Kartläggningen har gjorts på initiativ av Hoburgs hembygdsförening och i samarbete med Vuxenskolan. Invånarna har suttit sockenvis med kartor från Lantmäteriet och haft stormöten med expertföreläsare som etnologen Owe Ronström och arkeologen och historikern Gustaf Svedjemo. Här är kartan över Öja.