Hans närvaro vid fortbildning för präster och diakoner i Visby stift har väckt debatt långt bortom Gotland.
- Jag är inbjuden för att föreläsa om mitt ungdomsarbete, inte om min uppfattning i trosfrågor, säger Lindsay Urwin som inte kan svenska och inte har kunnat följa debatten som föregått honom.
Det är tisdag och 45 av svenska kyrkans präster och diakoner på Gotland har kommit till Suderbys som några lämnar innan biskop Lindsay Urwins föreläsning.
Från början var utbildningsdagen obligatorisk, men efter hård kritik från både kyrkoråd och kvinnliga präster som uppfattar Lindsay Urwin som kvinnoprästmotståndare, backade stiftet. I går var det fritt fram för den som ville att slippa gå.
- Vi är en kyrka, ingen intresseförening för likatänkande. Kyrkan är en världsvid gemenskap som är ett i tro, hopp och kärlek, men brokig vad gäller kultur, språk, filosofier, teologiska ståndpunkter, seder och bruk, konstaterar biskop Sven-Bernhard Fast.
Han framhåller glädje och stolthet över att leva i en kyrka där många andliga rörelser och traditioner kan leva sida vid sida, berikande och ifrågasättande, debatterande och samtalande.
- Samtidigt känner jag en djup sorg över att många känt sig sårade av den senaste tidens händelser, verkliga och i media. Luthers utläggning av åttonde budet "Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa" stämmer till eftertanke för allt vårt relaterande till meningsfränder och meningsmotståndare.
Trosfrågor
Problematiska trosfrågor tycks för Lindsay Urwin inte vara hans synpunkter på prästvigning av kvinnor eller hans liv i celibat.
- Min syster i Australien är präst och jag respekterar henne. Som ogift, präst och biskop ser jag mig som en broderlig förebild med fokus på ungdomar.
På Gotland gläds han särskilt åt bilden av en tonårig Jesus i Roma kyrka.
- Jesus ses ofta som antingen baby eller man, men han var också en tonåring med ungdomens alla tankar och hormoner rusande i kroppen.
- Vi vuxna har ju erfarenhet av vår tonårstid, säger han.
Lindsay Urwin samlar tusentals ungdomar från många länder och med olika teologiska hemvist till Walsingham. Dit åker fyra av stiftets pastorat med sina konfirmander.
- Det är inget konstigt i att folk tror på olika sätt i en världsvid kyrka. Det är vad kristen etik handlar om, debatten som förts på Gotland är onödig, säger Monika May, kyrkoherde i Eskelhems pastorat.
Ekumenik
Också biskop Sven-Bernhard Fast betonar mångfald med ansvar för kyrkans enhet och nattvardsgemenskap.
- Präster i en och samma kyrka måste erkänna giltigheten i varandras prästämbete och därmed varandras sakramentsförvaltning. Annars splittras kyrkan. Detta är för mig en självklar utgångspunkt, som heller inte har ifrågasatts av någon under den senaste tidens debatt.
- Låt oss inte bidra till vrångbilderna av vår kyrka och av varandra. Låt oss samverka till att rensa bort etiketterna från bilderna av "de andra". I vår tid borde det vara självklart att vi kan söka efter genuint kristet liv i olika kristna traditioner. Därför är det sorgligt att ungdomars vallfärder till Walsingham har misstänkliggjorts.
- Kyrkan är större än såväl Gotland som Sverige och Svenska kyrkan.