För tre veckor sedan hade Majstregårdens nya ägare, Carl Schnell och Marie Schnell Carlén, ett möte med Gotlands museums chef Susanne Thedéen och arkeologen Per Widerström.
– Vi vill synliggöra alla kulturskatter som finns här vid Hoburgen. De har fallit lite i glömska, så vi vill göra historien med tillgänglig för besökarna, säger Carl Schnell.
Veckan därpå begav sig paret till Visby för att besöka Fornsalen och Carl Schnell tittade med stor fascination in i museets skattkammare.
Tajmingen på den här berättelsen hade inte kunnat bli bättre. För dagen därpå, när Carl Schnell begav sig ut på en långpromenad, fick han syn på något runt i sanden intill ett rabbishål.
– Jag fattade direkt vad det var. Myntet trillade ner, kan man säga.
I sanden låg ett silvermynt, ärgat av tidens tand. Carl Schnell satte sig på huk och fick då syn på ytterligare fem mynt i anslutning till hålet.
– Jag ringde Per Widerström som kom hit redan morgonen därpå.
Anledningen till varför Carl Schnell var så övertygad om att han hittat ett mynt är för att det här inte är första gången Sundres rabbisar utfört det arkeologiska förarbetet.
– År 2006 var det några killar här i Sundre som hittade en skatt i sanden när de röjde i buskarna. Även då var det rabbisar som grävt upp dem, berättar han.
Sedan dess har Carl Schnell alltid riktat blicken i backen när han promenerat i rabbistäta områden. Och den där söndagen fick han belöning för sin ihärdighet.
– Det här kommer inte få mig att sluta titta i rabbishålen, tvärtom. Det är kul att jag har kunnat bidra till det kulturella arvet, säger han.
I anslutning till rabbishålet hittade arkeologerna ett 20-tal mynt. Dessutom fann de ytterligare en depå, drygt två meter bort.
– Den var helt intakt. Där hittade vi bland annat en halsring, berättar arkeologen Per Widerström.
Silverskatten är daterad till 990-tal. Totalt bestod skatten av ett 50-tal mynt, varav två bysantinska mynt präglade i Konstantinopel. Dessutom hittade de fyra bitar av silversmycken, utöver halsringen.
– Det finns förhållandevis mycket skatter i Sundre i förhållande till socknens storlek, konstaterar Per Widerström.
Kanske är det rabbisarna vi ska tacka för det.
– Rabbisar är bättre skattletare än oss arkeologer, säger Per Widerström och skrattar.
– Men det är inte lika metodiska, lägger han till.