"Jag är nyfiken på allt", säger Marita Jonsson.
Hur påverkades en ung bondflicka när hennes älskade, men sjukliga och undanskaffade, lillasyster går bort? Och ingen sen talar om henne och fotografierna på henne plockas bort? När nästa syskon får den chans hon inte fick, när drömmen om att bli författare stukas?
Med hjälp av "Flickan", hon benämns så, från två generationer senare lockas minnena fram hos den här romanens huvudperson, Elsa, när hon uppnått 90 års ålder. Låter det som en känslomässigt starkt engagerande historia så har du hört rätt. Men det är inte med stora yviga gester som författaren, Marita Jonsson, berättar, utan finstämt och ömsint.
Marita Jonsson är i dag nog mest bekant för att hon, tillsammans med sin man och livslånga partner Jon Jonsson och övriga i familjen, driver konsthallen Körsbärsgården i Sundre. Men hon har varit med länge och hunnit med massor inom kulturområdet; varit länsantikvarie på Gotland, dragit igång Medeltidsveckan och skrivit ett fyrtiotal böcker, däribland två tidigare romaner
"En länk mellan himmel och jord" baseras på verkliga händelser och personerna som skildras i boken, undantaget "Flickan", bär sina verkliga namn. Marita Jonsson betonar dock att det handlar om en roman, inte en dokumentär biografi. Stoffet fanns på sitt sätt på nära håll:
– Jons föräldrar bodde i Göteborg när vi blev ett par, men de var alltid i Småland på somrarna och där var också vi och hälsade på. Där fanns hans moster Elsa i Vetlanda. När det var lite lugnare andra tider på året kunde hon komma till Högakull, där romanen utspelar sig, och hon berättade om sitt liv, säger Marita Jonsson.
I en "snedgarderob" i huset där Elsa växte upp fanns brev, dagböcker, fotoalbum, stoffet till romanen:
– Jag är nyfiken på allt. Jag ville förstå vad det var för trakt, vad det var för människor som bodde här – som var olikt det jag kom från, fortsätter hon.
Kasse efter kasse plockades ut från skrymslet. Där fanns sådant som Elsa samlat, där fanns också brev och fotografier från Elsas moster Sophie och hennes man Sigurd, seminarielärare respektive stins, bosatta i Kalmar.
Men urplockat från fotoalbumen var bilder på Saga, Elsas lillasyster. De båda flickorna, berättas i romanen, hade ett kärt och nära förhållande. Men Saga insjuknade, att döma av förloppet och utifrån vuxnas lite valhänta försök att hjälpa, i rakitis – eller engelska sjukan som man vid tiden för första världskriget då berättelsen utspinner sig. Saga blev inte mer än tio år, till Elsas outsägliga sorg.
Något år efter Sagas frånfälle föder Elsas mamma Anna igen. Elsa får sitt andra syskon; Annalisa. Förebilden är Jon Jonssons nu bortgångna mamma. Samtidigt drabbas Sophie av missfall – och systrarna arrangerar så att Annalisa flyttar till Kalmar, där hon uppfostras av Sophie och Sigurd. Och ingen talar om Saga.
– Det dröjde tills moster Elsa var i nittioårsåldern innan hon berättade. Jag kände inte till flickans existens tidigare, berättar Jon Jonsson.
Marita Jonsson är för gotlänningarna troligen mest känd som personen bakom Körsbärsgårdens konsthall i Sundre.
Alla dessa känsliga uppgifter har gjort att Marita Jonsson väntat med att ge ut sin berättelse, för att inte såra någon. Några få personer som alltjämt kan bli berörda har fått läsa manuskriptet.
– Utöver allt det som fanns i snedgarderoben har jag ju pratat med många människor i bygden, arrendatorer och en pensionerad polis bland andra. Framför allt den äldre generationen talade mycket i gåtor, säger Marita Jonsson.
Annalisa fick chansen att utbilda sig i Kalmar. Elsa, stödd av en inkännande morfar, tillbringade ett år i Stockholm hos en morbror och närde drömmar om att bli författare. Då, i tonåren, hade hon mycket kontakt med sin kusin Martha som sedan faktiskt blev det; Martha Sandwall-Bergströms serie om "Kulla-Gulla" fick stort genomslag. Men Elsa återvände hem till Småland. Någon måste ta hand om gården. Därtill drabbades hon av tvivel över det romanprojekt hon påbörjat.
Marita Jonsson, åter, vill påminna om att hennes berättelse är fiktion:
– Det är fragment av liv, vi intresserar oss för något, sen leds vi in i en berättelse. Men fakta finns där, man kan inte fara med osanning!
Den 16 augusti släpps boken – på Körsbärsgården. På omslaget ser vi Elsa tillsammans med Saga, sannolikt foton tagna av Sigurd. Marita Jonsson gläds åt omslagsmakaren Agnes Dunders idé att "laga" fotot med guldfärgade fogar, som likt kintsugi, rentav gör något sönderslaget vackrare än ursprunget.