Här mötte mördarna sitt öde
Exakt 100 år efter den sista avrättningen i Sverige hittas nu två skallar från likviderade personer, på den gamla galgbacken i Sundre. GA var på plats när den andra skallen såg dagens ljus, för första gången sedan 1600-talet.
Avrättade. Bitarna av människoskallar ligger utspridda och krossade, beviset för att det inte är en vanlig grav.
Foto: Kenny Bengtsson
Tio personer arbetar denna heta julidag med att gräva efter kvarlevor i jorden. Här ligger spadar, borstar, kameror och pärmar utspridda. Grävytan är långsmal med en meter i bredd. Gruppen är på jakt efter människorester, träbitar från en påle eller två stora stenar.
Sven Sörman, boende på Sundres sydligaste gård, tipsade arkeologerna om den gröna kullen.
- Min mamma brukade kalla den här platsen för galgberget när jag var liten. Akta dig för döingarna sa hon, säger Sven Sörman.
Två skallar
I går hittade arkeologerna bitar från en krossad skalle mitt på galgbackens topp, bara 20 centimeter ner i jorden. Under tiden som GA är på plats hittas också delar av en andra skalle från någon som har blivit avrättad här. När skallbitarna framträder ur jorden går det ett sus genom gruppen.
- Titta, det var som vi trodde, säger Heidi Boberg, en av de grävande deltagarna.
Okänd identitet
Men än så länge går det inte att säga vilka personer som blivit avrättade här.
- Vi kan inte säga om skallarna tillhört en man eller en kvinna ännu, det får osteologerna på labbet hjälpa oss med. Bra bitar är ögonlober, biten bakom örat och bäckenben. Män har mer fyrkantiga ögon och en knöl bakom örat, säger Per Widerström.
"Stångbacken"
Skallarna är daterade till någon gång innan 1600-talet, men är troligtvis ännu äldre.
Galgbacken kallas numera för Kägelbacken. På tidiga kartor stavades det dock Stjägelbacken. Stjägel är ett tyskt ord och Per Widerström fann sambandet Stegel, vilket på tyska betyder stång eller stolpe.
- På den här platsen har de troligtvis haft en stång och använt halshuggning och hängning som metod.
Huller om buller
Det är troligtvis tidiga Sundrebor som dödats här, säger Johan Holm.
Att det är just en avrättnings- och inte gravplats kan de se på hur kropparna ligger.
- I en vanlig grav ligger de rakt och prydligt. Benbitarna här ligger huller om buller och skallarna är krossade, säger Per Widerström.
Styckades troligen
På den här tiden blev man avrättad bara för de hemskaste brotten, mord och barnamord. Även missfall räknades som barnamord. För att undslippa avrättning, måste kvinnan bevisa att hon inte medvetet dödat barnet.
- Troligtvis har kropparna styckats innan de kastats ner i backen. Fåglarna fick äta upp köttet eller så ruttnade kropparna bort, säger Johan Holm.
Tingen avgjorde
Avrättning var både ett straff för att personen skulle sona sitt brott, och för att avskräcka andra.
- På den tiden fanns både Gutalagen och den svenska lagen. Det var tingen som avgjorde om avrättning var det rättmätiga straffet. Troligtvis var det rika män som styrde över tingen, men även kyrkan spelade roll här.
- Den som blev avrättad hade inte chans att återuppstå på den yttersta dagen och kunde därmed inte möta Herren Gud, säger Per Widerström.
Så jobbar vi med nyheter