Svenskbybornas historia är präglad av lidande, förtryck och fattigdom, men också styrka, hopp och tillhörighet. 1781 flyttade tusen bönder från den då svenska ön Dagö (nu tillhörande Estland) till Ukraina som då tillhörde Ryssland. Där hade de blivit lovade hus och mark.
Den tuffa resan tog livet av hälften av dem, och när de kom fram fanns varken den mark eller de hus de blivit utlovade. De hårda omständigheterna kom under de kommande åren att ta ännu flera liv och 1783 fanns bara 135 personer kvar.
Man saknade Sverige, och bildade då Gammalsvenskby, med syfte att hålla språket och kulturen vid liv. 1929 fick svenskbyborna chansen att flytta tillbaka till Sverige.
900 av dem tog chansen och de flesta bosatte sig senare på Gotland. I dag är nästan 10 procent av Gotlands befolkning ättlingar till svenskbyborna.
Bland dem finns Sofia Hoas som är ordförande för föreningen Svenskbyborna, en förening som bland annat bedriver hjälpinsatser till behövande i Gammalsvenskby, som i dag ligger i södra Ukraina. Föreningen driver också ett museum i sin lokal ute i Roma, där allmänheten får ta del av den rika historien.
I sommar får hon hjälp av ukrainska Katya Kozak, 17, vars morfars mor valde att återvända från Gotland till Ukraina efter migrationen på 30-talet.
– Det är så intressant hur saker blir. Min farmor och farfar valde att stanna på Gotland medans Katyas morfars mor valde att lämna. Hade det varit lite annorlunda hade hon växt upp här, och jag där, säger Sofia Hoas.
Hon berättar att de flesta svenskbybor välkomnades när de kom till ön. Landshövdingen ville ha arbetskraft och svenskbyborna var flitiga arbetare. En stiftelse köpte upp gårdar runt ön och arrenderade ut dem till många av emigranterna till dess att de själva kunde betala av dem. Men alla välkomnades inte på lika villkor och vissa valde att åka tillbaka till Ukraina.
– Jag tror att de flesta blev väl omhändertagna här, men inte alla. Till och med jag blev kallad för ryssunge när jag var liten, berättar Sofia Hoas.
I dag bor cirka 2 500 i Gammalsvenskby, men bara en liten del av dessa är svenskättlingar. Katya Kozak berättar att det finns tre tanter kvar som fortfarande pratar gammalsvenska. Men det moderna svenska språket har nyligen fått ett uppsving och tack vare specialkurser instiftat av föreningen Svenskbyborna så har flera ungdomar börjat läsa svenska.
Hon själv har sen september förra året studerat en tolkutbildning på det lokala universitet och pratar språket näst intill flytande.
– Ungefär 20 från byn talar svenska och 20 förstår lite grann, berättar Katya Kozak.
Läget i Gammalsvenskby är just nu bra men ganska fattigt. Kriget 2013 har orsakat en sjunkande ekonomi. I Den lilla byn finns det begränsat med arbetsmöjligheter så många ungdomar flyttar till Ryssland, Polen eller någon av Ukrainas större städer.
Trots omständigheterna menar både Katya Kozak och Sofia Hoas att byborna alltid är glada och optimistiska.
– Jag tycker att det är tråkigt att så många lämnar. Snart finns bara de äldre kvar. Det finns nog inte tillräckligt med möjligheter för mig att stanna kvar efter skolan, men jag skulle vilja göra någonting som kan locka fler till byn, avslutar Katya Kozak.
