När Christian Mårtensson gjorde lumpen på P18 år 1999 tog han busskörkort. Nu fick han användning av det.
Christian Mårtensson, bördig från Fårö men boendes i Stockholm, är på jobbet när GT når honom på telefon.
– Vi kom hem i går kväll och jag var på jobbet klockan 08 i morse. Nu börjar det komma ikapp. Jag känner mig lite matt och sliten, det har varit pressade och ansträngda dagar, säger han.
För en vecka sedan satte Christian Mårtensson kursen österut. Han och vännen Oscar Lundgren hade på eget bevåg köpt en buss med 56 sittplatser som de fyllt med åtta ton förnödenheter.
– När jag gjorde lumpen på P18 år 1999 lyckades jag charma till mig ett busskort. Jag trodde aldrig att jag skulle få användning av det igen, men det fick jag nu. Det visade sig att busskörningen satt i ryggmärgen.
Även Christians sambo Sara Johansson och Oscars fru Elin Lundgren var delaktiga genom att sköta alla kontakter med myndigheter.
– Vi hade också med oss en sjuksköterska på bussen som tog hand om våra gäster.
Insatsen, som kostade omkring 200 000 kronor, finansierades med eget kapital och donationer.
Christian Mårtensson och vännen Oscar Lundgren köpte en buss med 56 sittplatser.
Ursprungsplanen var att möta upp en ukrainsk läkare i Warszawa, som sedan skulle hjälpa dem att leverera den medicinska utrustningen till ett fältsjukhus för barn i Ukraina.
– När vi landade i Warszawa fick vi höra att hennes hus i Lviv blivit bombat, med hennes barn och barnbarn kvar i huset, så hon hade vänt tillbaka, berättar Christian Mårtensson och fortsätter:
– Vi har fortfarande inte hört något från henne.
Istället för att åka till Ukraina lastade de över förnödenheterna till polska räddningstjänsten, som i sin tur levererade lasten till fältsjukhuset.
Efter det stannade de kvar några dygn i Warszawa för att hjälpa till på en av flyktingförläggningarna.
– Jag reagerade på att jag bara träffade privatpersoner, alla var där ideellt.
Under några dagar arbetade Christian Mårtensson ideellt på en flyktingförläggning i Warszawa.
I samarbete med hjälporganisationen ”A demand for Action” kunde de ta med 55 personer tillbaka till Sverige.
– Vi lämnade dem på Migrationsverkets anläggning i Märsta.
Under dagarna i Polen upptäckte Christian Mårtensson att många flyktingar far illa.
– Det är mycket trafficking. Bara ”A demand for action” hade fem registrerade barn som var försvunna, säger han och fortsätter:
– Så jag känner en enorm glädje över att vi kunde hjälpa de här människorna att komma till säkerhet.
Nu börjar de planera nästa resa.
– Vi får se hur kriget utvecklar sig.