Robert Gustafsson i rollen som Palmemördare ledde till att Netflix blev anmälda för förtal av avliden. De blodiga mordscenerna i den amerikanska tv-serien Dahmer fick anhöriga till seriemördaren Jeffrey Dahmers offer att rasa.
När produktionsbolaget Scandinavian content group presenterade att de vill göra film inspirerad av händelserna kring biskopen Thomas Peterssons avkragning blev det debatt. Den förre biskopen själv chockades av beskedet att händelserna snart kan bevittnas på biodukar i hela landet. När Helagotland intervjuade honom om filmplanerna sa han att "liv förstörs om det blir verklighet".
Var går egentligen gränsen för vad som är moraliskt försvarbart att använda som material när man skapar konst? I ett försök att reda ut frågan har vi kontaktat Caspar Opitz som är MO. Han tydliggör att hans jobb är att pröva medierna och inte de fria konsterna, men säger samtidigt att det i vissa fall kan finnas likheter mellan konst och journalistik.
– I vissa fall kan etiska frågeställningar inom journalistik och film eller annan konst vara väldigt nära besläktade, framförallt när det handlar om fiktion som ligger nära verkligheten. Skildringar inom fiktionen kan vara problematiska när de berör känsliga saker som kan skada människor, säger han.
Caspar Opitz säger att är det är viktigt att ha moralen i åtanke oavsett om man sysslar med konst eller journalistik.
– Konsten ska vara fri men man kan inte helt bortse från de etiska aspekterna i sitt skapande, säger han.
Caspar Opitz lyfter det mediaetiska system som han själv företräder i rollen som medieombudsman som ett bra verktyg för att upprätthålla ett etiskt förhållningssätt. Systemet bygger på att medierna själva vill ta ansvar för den friheten som de är anförtrodda med. Han tycker att det skulle vara välkommet om liknande system tillkom även i andra branscher, till exempel filmbranschen.
– Etiska riktlinjer som en bransch själva tar fram tror jag alltid är en bra idé men det är emellertid viktigt att understryka att fiktion måste få tillskrivas en större frihet än den medierna har, säger han.
Om man skulle leka med idén att betrakta filmatiseringen av händelserna kring Thomas Petersson ur ett mediaetiskt perspektiv, säger Caspar Opitz att finns det flera parametrar att se över, framförallt ställning och allmänintresse.
– Skulle jag bedöma det rent journalistiskt är det klart att det finns ett jättestort allmänintresse runt en biskop som blir avsatt, en biskop är kyrkans främsta företrädare i Sverige. När det gäller otrohet finns det egentligen inget allmänintresse enligt svensk medieetik, men i det här fallet har otrohetsaffären påverkat hans ställning, säger han.
Att Thomas Petersson själv gett ut en bok om händelsen är också en viktig aspekt, säger Caspar Opitz.
– Ger man ut en bok, då kliver man själv ut på en offentlig arena och då får man också tåla att det kritiseras eller ifrågasätts, men om det ska behöva bli film är en annan diskussion, säger han.
Han menar däremot att produktionsbolaget gjort fel i att inte höra av sig till Thomas Petersson.
– Om det stämmer att filmaren inte ens frågat Thomas Peterson så tycker jag att det är extremt klantigt, det tillhör allmänt hyfs att man hör av sig på förhand. Jag tycker att det är fegt att inte kunna stå för det man vill skapa, säger Caspar Opitz.