Halloween är ett relativt nytt fenomen i Sverige. Att klä ut sig till monster eller spöken slog igenom i mitten på 1990-talet och har sedan dess spridit sig över landet. Och Bo Eriksson, docent i historia vid Stockholms universitet, är inte förvånad. Det ligger i tiden.

En orsak är att vi lever i en tid då vi är väldigt ängsliga. Den här ängslan finns i västvärlden och sprider sig globalt. Det handlar om de senaste decennierna och det har att göra med en mycket djup samhällsomvandling, säger han.

Tittar i backspegeln

Bo Eriksson tittar i backspegeln.

Både vid antikens framväxt och dess undergång blev den en explosion av mytologiska monster och väsen. Och 1800-talet och industrialiseringen gav oss en rad klassiska skräckberättelser, som Frankensteins monster, Dr Jekyll och Mr Hyde och Dorian Grays porträtt.

Skräcken är ett sätt för människan att bearbeta den ängslan och den rädsla vi bär inför förändringen, inför det okända, förklarar Bo Eriksson.

Och just nu exploderar det med vampyrer och monster.

Det finns starka ekonomiska krafter bakom alla böcker, filmer och tv-serier som exploaterar skräck och monster. Liksom bakom firandet av Halloween. Men samtidigt finns det en annan sida.

De som producerar filmer, skriver böcker och skapar dataspel, de är experter. De är som lackmuspapper på tidsandan, det som sker i samhället. De lever på vår ängslighet och rädsla även om de inte förstår eller kan förklara vad som händer, analyserar Eriksson.

Har viktig funktion

Och skräckberättelserna har en viktig funktion.

I dem så finns det en frigörelse. Vi vill bli skrämda men vi får samtidigt se hur monstret övervinns. Vi kan på så sätt övervinna rädslan.

Det intressanta är att trots att monstren besegras och dör i alla berättelser så försvinner de inte, de återkommer alltid. Jag menar att vi inte riktigt kan välja bort skräcken och monstren. Vi behöver dem. Det är ett sätt att identifiera hoten och övervinna. Vi mobiliserar inre styrkor för att besegra vår rädsla.

Att förstå monstret

På ett annat plan är monstren varelser som speglar oss själva, de är på ett sätt en reflektion av vilka vi är. Bo Eriksson pekar på en utveckling i genren. Anne Rice bok "En vampyrs bekännelse" som kom ut 1976 handlar om hur en vampyr får berätta om sitt liv ur sitt eget perspektiv.

Monstret blir ett subjekt. Nu försöker vi förstå monstret och inte bara hålla det på avstånd.

Frågan blir: "Varför har monstret blivit ett monster?" Samma fråga vi ställer i livet: "Varför har jag blivit den jag är?".

Samma sak är det med att klä ut sig till monster. Vi gör det för att tydligare förstå och komma in i monstrets identitet. Vi gör oss själva till monster.

Det blir ett sätt att bearbeta skräcken. Kanske inte så mycket med halloween som är så kommersiellt. Men ta så kallade zombieruns som exempel – det är ett sätt att lajva, men det är också ett sätt att uttrycka en ängslan. Nästa dag kan jag tänka: "Vad skönt att det inte är så där, att de inte finns". Det finns en befrielse i den upplevelsen.

Fakta: Några kända skräckaktörer

Vampyr – en mytologisk varelse, med övernaturliga krafter och förmågor. I moderna berättelser måste vampyrer dricka människoblod för att överleva, men detta är sällan en del av äldre folktro. Mest känd: greve Dracula.

Zombie – en människa vars sinne behärskas av en annan eller vars viljeförmåga helt försvunnit. Numera ofta en död människa vars kropp återfått livet enbart i det avseende att den kan röra sig och eventuellt utföra en mästares order. Har rötter i voodoo-kulten.

Spöke – enligt folktro en avliden persons ande, själ eller immateriella skuggbild. Av något skäl tros de inte kunnat passera till "den andra sidan" och hemsöker därför hus eller platser med anknytning till deras tidigare liv. Kallas även gastar eller gengångare.

Aliens – ett samlingsbegrepp för främmande varelser från yttre rymden. I och med den tekniska utvecklingen och rymdresorna kommer monstren också utifrån. Begreppet har gjorts känt genom filmen Alien (1979) och dess uppföljare.

Monster – en missbildad och skrämmande varelse, någon som avviker från det vi uppfattar som normalt. Kopplas ofta till bestar, vidunder och demoner. Men ett monster kan också vara mer vänligt, jämför till exempel E.T. Mest känt är kanske Frankensteins monster från Mary Shelleys roman. Hit räknas också varelser som King Kong och Godzilla.

Clowner – coulrofobi är en psykologisk term för rädsla för clowner. Clownen utsätts ofta för olika slags övergrepp, som att blir sparkad och får tårtor i ansiktet. Clownen är tänkt att vara rolig men under masken vet vi inte vem det är och vad han känner. Rädslan för clowner har exploaterats inom skräckgenren, till exempel i filmen IT.