Det var strax efter klockan 20 på onsdagskvällen förra veckan som Bertil Olofsson i Lokrume upptäckte att det kom rök från hans ladugård. Först vid midnatt hade räddningstjänsten lyckats få kontroll på branden – men då hade ladugården redan totalförstörts och omkring 100 nötdjur omkommit.
En knapp vecka har gått och Bertil Olofsson försöker bearbeta händelsen.
– Det har så klart varit väldigt jobbigt. Jag haft svårt att sova, men det har blivit lite bättre. Men man är trött i kroppen, säger han och fortsätter:
– Det blev värre några dagar efter branden. I lördags var det som att allt kom ikapp mig, innan det hade jag inte hunnit tänka så mycket.
Trots att ett stort antal kor brann inne kunde en stor del av besättningen räddas. Till antalet var det 60-70 mjölkkor som, mycket tack vare Bertils snabba ingripande, kunde fly undan lågorna.
– Det stora problemet har varit att flytta korna. Men allt har löst sig, berättar Bertil och syftar på att samtliga överlevande kor nu har flyttats till en ladugård i Bäl.
Vad säger du om insatsen från dina grannar och lantbrukarkollegor?
– Jättebra och jättefin. Det hade inte gått utan dem.
Även i dag ställer flera upp för att hjälpa till – många av dem till och med under nattetid. Sammanlagt är det ett tjugotal bönder som samarbetar för att hålla igång produktionen. Bertil Olofsson är även nöjd med den hjälp han fått från sitt försäkringsbolag.
– Försäkringsbolaget har varit jättebra. Alla som har arbetat med det här ska också få någon slags lön vad jag har förstått.
Vad gäller den nedbrunna ladugården är planen att allt ska byggas upp igen.
– Vi håller på och sanerar och plockar och röjer lite järnskrot just nu. Det är svårt att säga hur lång tid det kommer att ta, men jag räknar med ett år.
Med lite mindre än en veckas perspektiv på branden är Bertil Olofsson inte minst väldigt tacksam till all hjälp han fått.
– Jag vill tacka alla som har ställt upp. Allt från bekanta och grannar till LRF.