Vissa djur och växter är så hotade att naturreservat och fridlysning inte räcker till. För dem finns särskilda åtgärdsprogram. Gotland berörs av ett 50-tal åtgärdsprogram som inkluderar ett 100-tal arter, och på Gotland finns två sådana program knutna till den döda veden i de gotländska tallskogarna. I bägge fallen handlar det om skalbaggar.
– Den här kursen riktar sig till aktörer i skogen. Dels naturvårdare, dels markägare och entreprenörer som verkar i skog och mark, säger Annika Forsslund, ekolog på länsstyrelsens naturvårdsenhet, med inriktning på hotade arter.
Hennes arbete sker utanför naturreservaten och med markägarna. I dag visar hon tillsammans med skalbaggsexperten Nicklas Frank hur insekterna påverkas beroende på vad som görs med den döda veden, om trädet får stå kvar eller om det kapas och läggs på hög. Förhoppningen med kursen är att öka kunskapen hos människor som på något sätt verkar i skogen, så att arterna kan skyddas utan att det påverkar skogsbruket i alltför stor utsträckning.
Under dagen besökte gruppen VOK-stugan, Hejnum och Torsburgen, som alla har olika förutsättningar för arternas överlevnad.
Marken vid VOK-stugan ägs av Naturvårdsverket, här tillåts man hålla spåren fria från träd och grenar så länge virket inte forslas bort. På sina ställen ligger fina högar med död tall där tydliga spår avslöjar insekternas leverne.
– Ur biologisk synpunkt är det bästa att låta så mycket som möjligt vara. Stående död tallved måste inte heller tas bort enligt lag, säger Annika Forsslund.
Magnus Claesson är entreprenör och jobbar en hel del åt länsstyrelsen i olika naturreservat. Någon expert på skalbaggar är han inte, utan är här i dag för att få en bättre förståelse för hur allt fungerar.
– Det är intressant hur allt påverkar kretsloppet och att med egna ögon få se vad som praktiskt sker i naturen när exempelvis träden dör.
Nicklas Frank lyfter på barken vid en liggande trädstam. Där innanför i den spånbeklädda puppkammaren rör sig en stor, vit puppa som snart kommer utvecklas till en barrträdlöpare. På en annan barkbit sitter en fullvuxen barrträdlöpare och ytterligare en bit bort en larv av samma art. Den här tillhör inte en av de rödlistade arterna, men det hindrar inte gruppen från att fascineras över naturens gång.