Som kvarterspolis på Gråbo under 90-talet jobbade Tryggve Karlsson upp en särskild kontakt med många gotländska ungdomar – en relation han sedan tog med sig ut på internet.
Sedan flera år är Tryggve Karlsson känd som ”Facebookpolisen”, även om han var med redan på det äldre nätverket Lunarstorms tid.
I begynnelsen handlade polisens närvaro i sociala medier kanske mer om att få konkreta tips, om sådant som inbrott eller stöldgods. Men Tryggve Karlsson arbetar också för att förebygga brott och tråkiga händelser, genom att finnas på nätet.
Och han märker av en allt tuffare tillvaro där.
– Ja, där ser jag att ungdomarna mår sämre, jag får fler mejl som vittnar om det än för tio år sedan. Framförallt är det senaste fem, sex åren. Det fanns sociala medier även innan dess, men användningen av dem har förändrats.
Hans bild stämmer väl med den undersökning som antimobbningsorganisationen Friends nyligen publicerade. Enligt den har en tredjedel av svenska ungdomar i åldern 10-16 år utsatts för kränkningar eller sexuella trakasserier på nätet.
En del av de mejl som Tryggve Karlsson får handlar om incidenter i ”den fysiska verkligheten”, men det blir allt vanligare med saker som verkligen inträffat på nätet.
– Tjejer blir trakasserade där, eller har kanske skapat kontakter med personer som sedan ber dem om olika saker. Och de känner sådan skuld och skam att de inte vågar prata med sina föräldrar. Jag försöker svara att de verkligen måste prata med någon i alla fall, säger Tryggve Karlsson.
Ibland berättar han i skolklasser, för att utbilda i det Tryggve Karlsson kallar nätetikett.
Då försöker han ta upp exempel från verkligheten, om vad som kan hända om du till exempel laddar upp en nakenbild på dig själv. Hur du kan bli utpressad, till exempel på pengar eller på fler bilder.
Och hur svårt det är att komma åt dem som går över gränsen.
– Jag försöker vara ärlig; det är svårt att få någon fälld för sånt här. De på andra sidan ligger alltid steget före.
Tryggve Karlsson poängterar också att de ungas närvaro och beteenden på nätet inte alls är väsensskilda från de vuxnas. De går ofta hand i hand.
– Ibland kan jag tycka att föräldrarna är värst, till exempel på Facebook, hur de kränker varandra och håller på.
När det gäller unga personer som tagit livet av sig de senaste åren på Gotland, är Tryggve Karlssons bild att det rör sig om ganska vanliga ungdomar. Det har till exempel inte nödvändigtvis funnits något missbruk med i bilden.
– Men det känns ändå som ett misslyckande att vi i vuxenvärlden inte lyckats se deras problem, tycker han.