Idén väcktes när Mikael och vännen sedan gymnasiet, Fredrik Dahlbom, satt och spånade för några år sedan. Fredrik, som är uppväxt i tebutiken Kränku och numera delägare i butiken, tyckte att det skulle vara kul att odla teplantor. Mikael som är teknikagronom tänkte att det borde inte vara helt omöjligt.
– Det dröjde några år... Jag pratade med folk och läste på men fick inte tag på några växter. Det var först 2015 som jag hittade en leverantör. Många kanske skulle ha börjat med 10-15 plantor. Men jag dundrade på med 500 stycken, skrattar Mikael.
– Det här är ett gigantiskt försök och då måste man ha lite att laborera med även om det just nu inte är en särskilt lönsam business.
I april förra året sattes plantorna ned i Mikaels mark på Tjuls gård i Eskelhem. Det blev en tuff start, minst sagt, med minusgrader och snö redan efter en vecka.
– Det finns många utmaningar med att odla te och speciellt på Gotland. Te är en surhetsväxt och då kan man tycka att det är lite galet att odla på en ö som är så kalkrik. Men det är en försöksverksamhet i alla led. Alla plantor kommer inte att överleva. Målet är att se om det går att odla te här eller inte.
För närvarande bor Mikael i Uddevalla och jobbar för länsstyrelsen där. Men planen är att flytta hem till Gotland inom en snar framtid.
Vad han vet är han ensam om att odla te i så här stor skala i Sverige. Och det är kanske inte så konstigt. Det sägs att självaste Carl von Linné misslyckades med växten.
– Det där tror jag inte stämmer. Det jag har lyckats läsa mig till är att han höll sina plantor vid liv i 18 år. Men det är ju också 300 år sedan. Mycket har hänt sedan dess.
Hur mår dina plantor nu efter drygt ett år då?
– Det är cirka 300 plantor som står här, så runt 40 procent har strukit med. Men jag har lärt mig väldigt mycket. Till exempel har vi sett att de plantor som inte var vinterbonade har klarat vintern bättre, berättar Mikael när han visar upp sin teplantage.
Plantorna som är uppköpta i Holland, står i en kompott av torv, gödsel, lite jord och täckbark för att uppnå rätt surhetsgrad. Många ser riktigt lovande ut medan andra ser brunaktigt trötta ut. Runt flera plantor har Mikael satt upp solskydd och nät. Rådjuren skulle kunna vara intresserade av just te.
– Man skulle kunna tro att plantorna gillar sol och värme. Men de blir faktiskt brända av solen.
Te är egentligen ett träd, men tuktas i lagom höjd för att teet ska bli lättare att skörda. Mikaels plantor har en bit kvar att växa. Men förhoppningen är att de ska kunna ge en skörd, om än liten, om ett par år.
– En fullvuxen buske ger cirka ett hekto te per år, så det blir inte så mycket. Vi ska klippa ned dem så att de förgrenar sig och i och med det kan det bli några blad att göra te av. Det man använder är de yttersta fina, späda bladen.
Har du torkat några än och smakat av dem?
– Nej, jag har tuggat lite på några blad...egentligen är jag ju kaffedrickare, så jag dricker inte så mycket te, avslöjar Mikael.
Mikael rensar lite ogräs och småpratar med plantorna. En av raderna ägnar han lite mer omsorg. Den andra radens plantor har han bestämt ska få klara sig själva.
– Åh, den här ser fin ut. Du kan inte tycka att livet är helt jäkligt här. De här har inte haft det så lätt. Men ni får stå kvar. Jag tror lite på er i alla fall.